tal, som tycktes göra ett lifligt intryck på åhörarne.
De.ta var likväl i annu högre grad fallet med H:r Ma-
ries, Pepins Advokats, hvilken fick ordet efter Dupont.
H.n uigick från ungefär samma synpunkt, som den
sistnämnde, med den skillnad, att han framställde sin
klients inskränkta själsförmogenheter och utomordent-
liga räddsla, hvilka i så hög grad kontrasterade mot
Fieschis slughet och oförskräcktihet, såsom bevis, att
han ej passade till deltagare i en sådan sammangadd-
ning. Hans tal var icke så långt som Duponts, men
lugnare, mera koncentreradt och värdigare till stilen.
Efter dess slut omgafs han af alla sina medbröder,
som lyckönskade honom till detta nya prof på hans
talang. — Boireau:s och Beschers försvarare, uppträdde
derefier ; men deras tal voro af mindre betydenhet.
Paris den 6 Februari 1836. Sedan 1830 har det
ej funnits ett ögonblick, då allt så förenat sig för att
sätta Paris i rörelse som nu. Först karnevalen med
sina baler, sedan Pairskammaren, Deputerade-kammaren,
Doktrinärernmas afdankande, val af nya ministrar. Kam-
marens upplösning i Spanien, Konungens throntal i
England — i sanning, man vet knappt hvar man skall
börja eller sluta; och våra tidningar, som likvist äro
temmeligen stora, hafva ej rum för sina kommentarier.
Doktrinärernes öde synes vara afgjordt. Medvetandet
af deras svaghet uppenbarade sig under alla förhandlin-
garna angående räntefrågan. Blott i första ögonblicket
uppträdde ännu Hr Broglte med beslutsamhet; men
snart visade sig, att han gått för långt, och med hvar-
je dag blef ministerens språk mera nedstämdt. Sjelfva
kände de, att majoriteten ej mera var dem -blindt till-
gifven, men de voro ej kloka nog, att dölja deana
känsla. — Minoriteten upptäckte detta, och sporrades
följaktligen upp till sitt förehafvande; den gamla majo-
riteten anade det, och började vackla. Alla politiska
partier äro bloit så länge starka, som de sjelfva tro
sig vara det, och så snart . Doktrinärerne förlorat den-
na tro på sin oöfvervinnelighet, var deras fall oundvik-
ligt. Utomdess är doktrinärernas roll öfverhufvud ut-
speldt. De hafva aldrig haft ett fast system för siats-
förvaltningen, hvilket sträckt sig utom denna enda sats:
Motstånd mot julirevolutionens följder. Men detta mot-
stånd är numera icke längre nödvändigt, då revolutio-
nen till en början är besegrad. Hvarken i satens fi-
xanciella förhållanden, eller rörande kommunal-angelä-
genheterna, handeln, monopolierna, skatterna eller tul-
len hade dcoktrinärerna ett system, som stod i ringaste
samklang med de framsteg, våra grannar öfverallt göra,
och så ofta den ena elle: andra af dessa frågor uti
kammaren bragtes å bane, antingen af doktrinärerne el-
ler andra, måste deras afgörande uppskjutas, emedan
man ej visste huru man skulle bete sig, emedan la po-
ltique de ta resistance med skyggt öga vid hvarje
framsteg trodde .sig se revolutionens spöke. Detta är
allmänna öfvertygelsen i hela Frankrike, om också blott
dunkelt uttalad, och så snart man kände möjligheten,
att doktrinärerne kunde besegras, vore de i och med
detsamma också redan besegrade. :Doktrinärerne äro
impopulära i ordets strängaste bemårkelse, icke såsom
en ministere, hvilken 1 medvetande af sin kraft vill, e-
mot herrskande fördomar, genomdrifva det goda äfven om
den löper fara att misshaga; ulan såsom högmodiga
skolmästare, hvilke af nyck vilja genomdrifva den ena
eller andra methoden. - Aro de en gång väl fall-
na, så skall det snart visa sig, att, då de
medel icke mera stå dem till buds, hvilka i Frankrike
så eftertryckligt kunna sättas i rörelse för hvarje her-
skande parti, doktrinärerne dem förutan äfven äro utan
allt- moraliskt inflytande på folket och dess represen-
tanter. — Tiers parti har sedan länge ett programm ;
in petto, och vill blott under vilkor emottaga portföl-
jerne. . Men då desse herrar tala om ett programm,
får man ej dervid föreställa sig !ett bestämdt, fast sy-
stem, utan på sin höjd en eller annan begärd konces-
sion för ögonblicket af Konungen. Gerard och Dupin
betecknas af många såsom blifvande konselj-presidenter.
— Talleyrand är Konungens ständige rådgifvare,, och
valet af de nya mimstrarne torde väl utfalla som han
vill. — Thiers skall vara tröstlös öfver, att han gif-
vit efter för sina kollegers önskningar, då de, såsom
ett bevis af hans tillgifvenhet, fordrade att hav skulle
taga dem i försvar, hvarigenom han uppoffrat en ställ-
ning, som försäkrade honom om en portfölj i hvilken
ny minister-kombination som helst.
tre OR ———— .x.!2 ON —— LL