så hoppas jag likväl ursägt, när jag en annan gång för-
menar, att nationen har en billigare fordran på Stor-
thinget, att dess tid icke upptages med onyttiga vidlyf-
tigheter, såvidt dylika i en sådan församling kunna
förekommas. En sådan vidlyfughet skulle det onekligen
vara, att remittera den Kongl. propositionen om ett ab-
solut veto i lagstiftningen till en kommittd, och således
underkasta den en serskild,; öfverlöggning inom komit-
tcen jerate författandet af en motiverad inledning, den-
nas uppläsning i Storthinget, enkel eller förnyad tryck-
ning, debaiier derom och omsider ett beslut; ty a) det
absoluta veto 1 lagstiftningen skulle tydligen vara en för-
ändring i grundlagens och statsförfattmingens hufvud-
principer, och bvari Storihinget efter grundlagens 112
S. ej eger behörighet att inlåta sig; 6) man har redan
på de föregående Storthingen författat så många och
utförliga kommitte-utlåtande om samma ämne, att ett
nytt sådant ej kunde bli annat än anting n ett upp-
repande, eller ett utdrag derur, och hvilka Stor-
thingets medlemmar kunde uppleta lika så goda,
till och med bättre, i de tryckta Storihings-förhandlin-
garne, hvaremot kommiteernas tid kunde nyttigare ah-
vändas ull beredande af andra ärender; c) Saken HKar
under en följd af år blifvit så offentligt afhandlad, och
har 1 alla sina delar och synpunkter blifvit så bekant
för hvar och en statsmedlem, som på minsta sätt be-
kymrar sig om allmänna ärender, att hvarje Storthings-
ledamot ovillkorligen måste förutsättas hafva hit med-
fort sin tanka derom. Ett nytt utlåtande, om också
något nytt kunde uppletas, att deri införas, skulle så-
ledes ej hafva någon verkan till sakens bättre utveck-
ling, eller på dess resultater. Skall hvarje Storthing
sysselsätta siz med samma ämne, så synes det ålmnin-
stone vara en pligt för detsamma att, med erkännande
af Hans Moj:ts ädla afsigter, afgöra dem på det korta-
ste sättet. I anledning häraf föreslår jag 1:o att Kongl.
propositionen om förändring i grundlagens 17:de, 78,
79, 80 och 81 46.6., genast företages till afgörande i
Storthinget. 2:0 att samma beslut om denna proposi-
tion, som på förra Storthinget enhälligt fattades, tages
sålunda : bemälte kongl. proposition bifalles icke.
Hvad ofvan är anfördt om den kongl. propositionen
angående det absoluta veto i lagstiftningen, gäller, — när
man kanhända undantar det under litt, A yttrade — äfven
om den kongl. propositionen angående Naturali-
sationen , hvarföre jemväl i sådant hänseende fö-
reslås 1:o att den Kongl. propositionen om förändring
af grundlagens 82 och 92 . företages genast till afgö-
rande i Storthinget; 2:o att samma beslut om denna
proposition, som på förra storthinget fattades dels enhäl-
ligt, dels genom rösternas pluralitet, nu vidtages sålun-
da: bemälte Kongl. proposition bifalles icke.
Hr sSelboe föreslog, att saken skulle företagas 1:en
senare session, och Hr Grengahl att den skulle remit-
teras till Konstitutions-kommiteen. Hr Hjelm önskade
höra skälet till dessa förslag.
Hr Neergaard yttrade: Afsigten med thingets fördelning:
i kommiteer, är naturligtvis den, att vigtiga saker i
dem kunde förberedas, innan, de företagas till slutligt
afgörande i tinget, och såvida kan deras hytta i allmän-
het icke vara tvifvel underkastadt, - Men hvarje regel
har åtminstone sina enkla undaatag. Talaren trodde
sålunda enligt med regeln, att äfven de förslag, om hvil-
ka man borde förmoda att de icke egnade sig till någon
vidare behandling, likväl kunde remitteras till kommi-
tgerna, i hvilkas makt det emedlertid står, att satta dem
i hvad klass de finna lämpligast. De förslag som sättas
i 2:dra klassen, äro .så godt som lagda ad acta. Ar
frågan -deremot om sådana förslag, om . hvilka man är
fullkomligt öfvertygad, att Thinget under intet vil-
kor kan eller vill bifalla dem, och som dessut-
om -— hvilket är händelsen med de närvarande
Kongl. propositionerna: — hafva det särskildta, att
e, en gång komna till en kommitte, icke kunna
vid klassifikationen, direkte läggas ad acta, utan mnöd-
vändigt måste bli föremål för ett utlåtande och en dis-
kussion 1 Thinget, så bör deras remitterande till en kom-
mittE icke allenast anses aldeles onödigt, utan äfven i
högsta grad afsigtslöst. Då talaren fann att allt det an-
förda kunde lämpas på de Kongl. propositienerna om
förändring i grundlagen och serdeles på den, som rör-
de det absoluta veto, så. ansåg han det rigtigast, att de,
utan att skickas till någon kommitt, genast företogos
till afgoörande, eller om man ändtligen så vill, bordlades
till genomläsning, och företogos i en senare session.
Slutligen anmärkte han, att en följd af Storthingets kon-
sututions-kommittger, som bestått af så många insigts-
fulla män, hafva så fullständigt behandlat dessa kon-
stitutionsförslag, och att både Storthingets och mnatio-,
nens mening har så tydligt uttala sig derom, att intet
twvifvel längre lärer ega rum om en sak, hvaröfver en-
dast funnes en tanka, om än åsigterne öfver andra äm-
nen varit vida skiljaktiga. — -
Hr Christiensen trodde icke, att deti Thingssalen, ja,
i hela Norges land, fanns en enda, som skulle rösta