NE RAR Ann : det offentliga, af statens reella sida, och den är alltså och måste nödvändigt vara helt och hållet af publicistisk nater. Den sammanhåller alla länkarna af det hela, den framgår öfver allt såsom en medlare och förenar det: forfiutna , närvarande och tillkommande. Skön och helig är dess bestämmelse, och såsom faderlighetens symbol och fridens, sanningens och kärlekens kraft, står den i tiden såsom en Janus med sitt dubbla ansigte och ser med det rika minnets ögon åt hoppets rymder. Stor och oförginglig ar dess ära, och herrligare än allt annat på jorden dess belöning, om den känner den Högstes vilja och sedan gör derefter! Men ehuru regeringen således är samhällets grundvilkor, utgör den Jikväl icke alla dess krafter; den är blott deras exhet och harmoni, och hvar och en kraft är sjelf cut helt, som i en mindre spher afbildar det hela; och emedan, alla bär äro sjelfva tefvande och tänkande, så måste ett ömsesidigt rattsförhållande ega -rumemellan . regeringen och hvar och en af de andra inbördes. Uppfattninggn och framställningen af alla dessa förhållanden emellan regering och folk; och af samkåallets närvarande tillstånd, och wforskandet och förkunnandet af det, som begrundar 4 i allmänhet dess bestånd och utveckling till ett bättre; äro en sida af publiciteten, men som till skillnad från den andra kunde kallas den ideella. Denna är en fri och meddelad reflexion öfver samhället och sig sjelf och tillhör således lika så mycket regeringen, som medborgaren, hvilken sistnämnde genom detta eftertänkande och denna andliga sjelfverksamhet bestämmer sitt eget rum i det allmänna och tillika kontrollerar förnuftsenligheten af statsförvaltningen. Utom en sådan publicitet gifves ingen frihet, ingen höjning öfver servilism och oinskränkt envälde, och derföre är den lika vigtig och betydelsefull som statens högsta ändamål. Mycket bildning erfordras likväl bärtill, och tid och arbete för en sjelf måste uppoffras, för att kunna lefva och verka med rytta och framsång för en sådan ide, om den skall omfatta det hela i alla dess riktnin gar. Derföre utgör publiciteten i den senare betydelsen fria stater, ett eget yrke, till hvilket man efter olika åsigter af saken inviger och helgar sitt lif. Men.ädelt är detta kall, äfven om det är misskändt och föraktadrt, och den redlige och rensinnade känner belöningen i sitt eget bjerta, äfven om han genom olyckliga yttre om-. ständigheter skulle bli ett mål för förföljelse från regeringens sida och för liknöjdhet och glömska från folkets. Nu ligger det i sakens natur, att publicietens stora fålt måste fördelas, emedan en kraft är för ringa att omfatia allt. Hvad som egentligen hör till det högre vetenskapliga och kontemplativa måste ha sina organer, och det praktiska statslifvet sina o. s. v. För samhället äro alla på sätt och vis lika vigtiga, men de som sysselsälta sig med den stora mängdens dagliga intressen stå naturligtvis närmare. De äro näst efter presterna folkets egentliga lärare och ledare, och på dem kommer det an att vara folkets öga, liksom folket är deras hand, om de äro hvad de böra vara. Efter denna ÅK uppsats åtegå vi nu till det egentliga . hufvudtbe i uppsatsen, och fråga derföre, om det är rätt alt såsvaka på sin post, att man icke i tid underrättar om fiendens annalkande? När lägrets förskansningar äro eröfrade, så väntar dock till slutet döden på de sofvande, äfven om man skulle låta dem slumra några minuter längre, och sedan skola blott kors utmärka de ställen, der friheten bade uppsökt sig en tillflyktsort. Ju större faran är, desto starkare och kraftigare bör varningen varal Dessutom finnes det näppeligen något ondt 1 ett samhälle utan tillräckliga botemedel deremot, fastän måhända de ej låta sig användas utan mycken sveds. Lika godt, blott de hjelpa! När derföre pluraliteten hunnit öfvertygas, att det onda stigit till sin höjd, och när den kommit öfverens om bästa sättet att befria sig derifrån, så skall den med dritt börja restaurationsarbetet, och då skola inga hinder vara nog mäktiga defemot. — Bättre lagar och författningar, mera vaksamhet, uppoffiing af egna fördelar för det allmänna, varmare Gudsfruktan och en mera vårdad uppfostran af detunga slägtet till utveckling af den inre fri keten och sedlighetem skola bli följder deraf. Och huI ru mycket är icke då vunnit? Denna seger af publiciteten för sin egen skull är visserligen den svåraste; men också den största, den någonsin kan vinna. TI synnerhet är uppfostran af stor vigt och betydelse, och den utgör -publicitetens hörjan cch ursprung; ty till det allmännas tjenst och i det allmännas anda skola barnen uppfostras. Håarifrån skall all högre verksamhet begynna och utgå å samhället. Det rätta; det sanna, sköna och goda måsie läras; de medfödda begären förädlas, känslan renas, förståndet utbildas till omdömes : riktighet och slutförmåga, och viljan helgas och fåstas-vidnågot högre, än blott timlig utkomst och lycka; med ett ord, det allmänt menskliga skall från anlag i själen upphöjas till tanka och begrepp, för att sedan såsom en lefvande id verka under hela lifvet i alla riktningar. När då det gudom