NE RAR Ann
: det offentliga, af statens reella sida, och den
är alltså och måste nödvändigt vara helt och hållet af
publicistisk nater. Den sammanhåller alla länkarna af
det hela, den framgår öfver allt såsom en medlare och
förenar det: forfiutna , närvarande och tillkommande.
Skön och helig är dess bestämmelse, och såsom fader-
lighetens symbol och fridens, sanningens och kärlekens
kraft, står den i tiden såsom en Janus med sitt dubbla
ansigte och ser med det rika minnets ögon åt hoppets
rymder. Stor och oförginglig ar dess ära, och herrli-
gare än allt annat på jorden dess belöning, om den
känner den Högstes vilja och sedan gör derefter! Men
ehuru regeringen således är samhällets grundvilkor, ut-
gör den Jikväl icke alla dess krafter; den är blott deras
exhet och harmoni, och hvar och en kraft är sjelf cut
helt, som i en mindre spher afbildar det hela; och e-
medan, alla bär äro sjelfva tefvande och tänkande, så
måste ett ömsesidigt rattsförhållande ega -rumemellan .
regeringen och hvar och en af de andra inbördes. Upp-
fattninggn och framställningen af alla dessa förhållanden
emellan regering och folk; och af samkåallets närvarande
tillstånd, och wforskandet och förkunnandet af det, som
begrundar 4 i allmänhet dess bestånd och utveckling till
ett bättre; äro en sida af publiciteten, men som till
skillnad från den andra kunde kallas den ideella. Den-
na är en fri och meddelad reflexion öfver samhället
och sig sjelf och tillhör således lika så mycket rege-
ringen, som medborgaren, hvilken sistnämnde genom
detta eftertänkande och denna andliga sjelfverksamhet
bestämmer sitt eget rum i det allmänna och tillika
kontrollerar förnuftsenligheten af statsförvaltningen. Utom
en sådan publicitet gifves ingen frihet, ingen höjning
öfver servilism och oinskränkt envälde, och derföre är
den lika vigtig och betydelsefull som statens högsta än-
damål. Mycket bildning erfordras likväl bärtill, och tid
och arbete för en sjelf måste uppoffras, för att kunna
lefva och verka med rytta och framsång för en sådan
ide, om den skall omfatta det hela i alla dess riktnin
gar. Derföre utgör publiciteten i den senare betydelsen
fria stater, ett eget yrke, till hvilket man efter olika
åsigter af saken inviger och helgar sitt lif. Men.ädelt
är detta kall, äfven om det är misskändt och föraktadrt,
och den redlige och rensinnade känner belöningen i sitt
eget bjerta, äfven om han genom olyckliga yttre om-.
ständigheter skulle bli ett mål för förföljelse från rege-
ringens sida och för liknöjdhet och glömska från folkets.
Nu ligger det i sakens natur, att publicietens stora fålt
måste fördelas, emedan en kraft är för ringa att omfat-
ia allt. Hvad som egentligen hör till det högre veten-
skapliga och kontemplativa måste ha sina organer, och
det praktiska statslifvet sina o. s. v. För samhället äro
alla på sätt och vis lika vigtiga, men de som syssel-
sälta sig med den stora mängdens dagliga intressen
stå naturligtvis närmare. De äro näst efter presterna
folkets egentliga lärare och ledare, och på dem kom-
mer det an att vara folkets öga, liksom folket är deras
hand, om de äro hvad de böra vara.
Efter denna ÅK uppsats åtegå vi nu till det egent-
liga . hufvudtbe i uppsatsen, och fråga derföre, om
det är rätt alt såsvaka på sin post, att man icke i tid
underrättar om fiendens annalkande? När lägrets för-
skansningar äro eröfrade, så väntar dock till slutet dö-
den på de sofvande, äfven om man skulle låta dem
slumra några minuter längre, och sedan skola blott kors
utmärka de ställen, der friheten bade uppsökt sig en
tillflyktsort. Ju större faran är, desto starkare och kraf-
tigare bör varningen varal Dessutom finnes det näppe-
ligen något ondt 1 ett samhälle utan tillräckliga boteme-
del deremot, fastän måhända de ej låta sig användas
utan mycken sveds. Lika godt, blott de hjelpa! När
derföre pluraliteten hunnit öfvertygas, att det onda sti-
git till sin höjd, och när den kommit öfverens om bä-
sta sättet att befria sig derifrån, så skall den med dritt
börja restaurationsarbetet, och då skola inga hinder vara
nog mäktiga defemot. — Bättre lagar och författningar,
mera vaksamhet, uppoffiing af egna fördelar för det all-
männa, varmare Gudsfruktan och en mera vårdad upp-
fostran af detunga slägtet till utveckling af den inre fri-
keten och sedlighetem skola bli följder deraf. Och hu- I
ru mycket är icke då vunnit? Denna seger af publicite-
ten för sin egen skull är visserligen den svåraste; men
också den största, den någonsin kan vinna. TI synnerhet
är uppfostran af stor vigt och betydelse, och den utgör
-publicitetens hörjan cch ursprung; ty till det allmännas
tjenst och i det allmännas anda skola barnen uppfostras.
Håarifrån skall all högre verksamhet begynna och utgå
å samhället. Det rätta; det sanna, sköna och goda må-
sie läras; de medfödda begären förädlas, känslan renas,
förståndet utbildas till omdömes : riktighet och slutför-
måga, och viljan helgas och fåstas-vid- något högre, än
blott timlig utkomst och lycka; med ett ord, det allmänt
menskliga skall från anlag i själen upphöjas till tanka
och begrepp, för att sedan såsom en lefvande id verka
under hela lifvet i alla riktningar. När då det gudom-