Carl Pehrsson förevar i går inför Södra KämnerRät-
1ien, hvarvid smeds-larlingen Lindberg, och enkan Sell-
gren afhördes, men hvilkas vittnesmål ingenting upply-
sie. På Ordförandens tillfrågan, huru vida någon af de
närvarande hade något att anmäla, rörande Carl Pehrs-
son, eller de af honom såsom medskyldige angifne bå-
da drängarne; aflemnade en Bokhållare Mauln en skrift,
från en Inspektor vid namn Byström i Ostergöthland,
hvari begärdes upplysning, huruvida Carl Pehrsson vo-
re densamme, som tjent hos en kapten Gripensköld på
Skramstad? Och då detta bejakades; om han varit den
som derstädes stulit tråd och garn, samt fisk ur en
fisksump, eller begått åtskilliga nidingsdåd, emedan lef-
vande får blifvit tagna ur fårhbuset och ullen blifvit
ryckt af andra m. m. Carl Pehrsson svarade: att han
väl hört talas om dessa stölder, men bedyrade wid lif
och salighet, att han icke hade någon delaktighet i el-
ler ens någon närmare kunskap derom. Om han det
haft, skulle han otvungeit tillstå det. Han förundrade
sig emellertid icke öfver, att man misstänkte honom för
hvarjehanda, och trodde, att denna angifvelse kom i-
från en Inspektor, som han blifvit skyldig 13 R:dr för
inrop på en auktion, hvilket han nödgats göra, då han
och hans hustru varit sjuka i koleran, och ej hade nå-
got att äta. Ombudet tillkännagaf likväl, det afsigten
endast varit, att, om möjligt, få en upplysning om san-
ningen, men icke att yrka någon undersökning. —
Carl Pehrsson lärer i fängelset skicka sig stilla och be-
skedligt, samt visa sinneslugn och frimodighet. Det
enda han beklagar sig öfver, är hunger, emedan den
vanliga kosten icke är tillräcklig för hans aptit. Man
hör eljest sällan någon fånge besvära sig öfver födans
knapphet, hvilken också kan anses tillräcklig för dessa
menniskor, som hålla sig stilla, och ej hafva något ar-
bete, som skulle kunna medtaga krafterna. — Det är
derföre ett märkvärdigt psykologiskt rön, att en sådan
klagan höres, icke blott från denne, utan äfven från
flera andra mördare, t. ex. den skarprättardräng, som
förliden höst ihjälstack sin kamrat. Förtjente icke den-
na företeelse någon närmare undersökning? ;