er ska gå ned, och det blir du, Svensson, hade denHe svarat, helt körrt: PE det Bor Jag inte, hvilke. Schmidt hkväl icke kunde säga, om det härledde sig af rädsla, eller för det Svensson eljest tyckt det var ohygg ligt. Svensson sade, att det väl vore något att vara räd dj; för. Och så mycket mer, som han aldrig förut i :jin lifstid handterat och knappast sett någon död m en: niska. . Drängen Petter Pettersson: uppgaf sig hal varit först I års tid i tjenst hos Löjtnanten Wertmill: sr, och derefter det sista halfåret från den 24 Oktober hos sonen. Ej haft anledning beklaga sig ofver un? a patrons uppförande. Någon ofverläggning emellan de öfrige drängarne att öfverfalla patron, hade han a.drig kunnat förnimma, eeh hans berättelse upplyste för öfrigt ingenting i saken. i Bokhållaren Schmidt upplyste härefter, i anledning af Carl Pehrsson uppgift, att aflidne Wertmäller skulle ha rustat med Söderberg uppe på dennes rum, att Schmidt, för sin del, ansåg detta föga troligt, enär Söderberg gått ifrån Wertmällers rum före Schmidt, och Schmidt derefter sett ljuset i Söderbergs kammare släckas, så att det var troligast, att Söderberg, såsom han sjelf uppgifvit, då redan gått och lagt sig. Carl Pehrsson vidhöll deremot sin berättelse härom, under tillägg, att han tydligen hört patron yttra till Söderberg: hvad står du här och gör, jag ska rusta opp med dig. i afseende på den händelse, då Schmidt hört C. Pehrsson yttra, att han skulle knäcka sin husbonde, berättade Schmidtnu, såsom tillägg till sin förra uppgift derom: att C. Pehrsson hade yttrat detta till husbonden tvänne gånger, då denne invändt: Hvad säger du?, dertill Carl Pehrsson svarat: Ja, det sade jag, hvarefter Schmidt hört, att Carl Pehrsson erhållit ett par örfilar. Carl Pehrsson frågade om ej Schmidt hört, huru C. P. vid detia tillfället talat vid husbonden och förebrått honom om de ofvannämnda kistorna och bortkomna drångarna, samt då yttrat: en sådan karl, som husbål: lar så med sitt folk, borde intet få lefva, utan skulle knäckas? —Schmidt svarade härpå, att han väl hört Gårl Pehrsson vid tillfället tala en hop galenskaper, men icke kunde påminna sig hvad det varit. Stads-Fiskalen Rosenström företedde en af Poliskammaren i Norrköping upprättad förtekning öfver de penningar och persedlar, som hos Carl Pehrsson vid hans arresterande anhållits; hvilken förtekning var försedd med qvitto af Löjtn. Wertmiller, att han redan bekommit penningarne och det öfriga, med undantag af nägra obetydliga, effekter, som tillhörde Carl Pehrsson. Deribland var en näsduk af rutigt tyg, hvilken Carl Pehrsson bland annat fått till julklapp af den mördade husbonden. Värdering företogs äå de klädespersedlar, som Carl Pehrsson vid sitt afvikande tillgripit; men hela beloppet af stölden kunde ej utrönas, innan bestämd uppgift erhölles å allt hvad som saknats: Märklig var en fråga af Carl Pehrsson, då han fick igen sin halsduk, nemligen huruvida han icke åfven kurde utbekomma sin lön, för den tid han varit i Wertmillers tjenst; och på föreställning. att ett sådant anspråk från hans sida, vore lika orimligt som oförskämdt, och att han väl skulle få sin lön när ransakningen vore slutad, var hans svar endast: Förlåt mig. Jag I förstår intet det, jag. Vidare ransakning uppsköts till annan dag. CV SR Lland allmänhatan erfar cälkert med fägsnad