Article Image
Uppiordraad att redogora ior den olikhet, som belanns
i hans uppgifter, då han i Norrköping hade angivit
alla de andra drängarna såsom delaktige i mordplanen,
men nu endast två, sade Carl Pehrsson, att han ej hade
sagt detta, men väl, att de alla varit ense om att vil-
ja slå husbonden; det visste han bestämdt och precist.
Han sade för öfrigt, att det ej bullrade så litet när
han varit uppe i rummet efter mordet, att nog borde
Svensson och Anders hört det; men de ville väl ej röra sig
om de voro vakna. Dessutom tillade han, att det varit
Svenssons tur att elda under pannan klockan half fyra,
och att denne aldrig plägade forsofva sig. Alla tre
hade, om Lördagen innan de ätit middag, varit och
sett ut stället, der mordet skulle ske. Anders och Svensson
hade visat Carl Pebrson, hvar han borde stå. Carl
Pehrsson hade då sagt: jag kan ej stå midtför, , utan
måste då taga bort ledstången; då Svensson sagt: ja,
det går väl an.
Nu förekallades, efter hvarandra, de af Carl Pehrsson
såsom medbrottslige anklagade Sven Gustaf Svensson
och Anders Fredriksson. Den förre var född i Nyda-
la socken år 1807, afen lång och stark kroppsbyggnad,
mycket blond med fin hy, samt utan någonting utmär-
kande i sina auletsdrag Anders Fredriksson, liten till
växten, med stark kroppsbyggnad, ett ärr på hakan,
blå ögon och mycket rödt hår, född år 1815 i Jönkö-
pings län. Båda hade haft goda betyg, och sistl. höst
kommit till VWertmäller. Båda nekade icke allenast all
vetskap. om brottet, utan förklarade derjemte, att patron
varit riktigt beskedlig emot dem, och att de alldrig haft
något att klaga på honom. Svensson sade att de alltid
fåu af patron när de begärt något, och att Carl Pehrs-
son kanske blifvit afvundsjuk för det han tyckte dem
hafva bättre än han. Orsaken hvarföre de vaknat först
kl. :17 på morgonen uppgåfvo de vara, att bokhålla-
ren alltid brukade väcka dem; Svensson hade dessutom
varit uppe två nätter förut. Svensson nekade att hans
skyldighet var att tända under pannan om morgonen,
utan det skulle Carl Pehrsson göra, som hade nattvak-
ten. Han hade ej supit bränvin med GCacl. Pehrsson.
Svensson hade om Lördagen tunnat och skurat karen
ända till klockan sex, då han gått och fått litet pen-
gar af patron, samt i sällskap med -buteljköraren Pet-
terson gått ut åt staden. Svensson hade väl öst mäsk
om förmiddagen, men Carl Pehrsson hade då va-
rit i ,mälthuset, och Anders sysselsatt att skölja
buteljer och tappa. Stålhand och Johan hade burit
drafven.. För öfrigt gaf Svensson angående händelsen
på morgonen enahanda berättelse, som de andra
drängarna, hvilkas utsagor förekomma hår nedan.
Svensson omtalade, att när liket upptogs, hade
han gått ned i karet, för att lyfta upp det. På Ord-
förandens fråga, om han ej ryste dervid, svarade Svens-.
son: Jo, det gjorde jag.? Ordföranden: Ja, det var ej
attundra på, i synnerhet om Ni förut haft vetskap derom;
hvarvid Svensson svarade: Ah, en kunde väl rysa än-
då. .
Carl Pehrsson yttrade vid slutet af Svenssons berät-
telse: Att han skall stå så precist och vrida bort san-
ningen! Jag talar precist sanning, och vill derpå dö.
Anders Fredricssons berättelse instämde med Svens-
sons, och han sade sig ej talat vid Carl Pehrsson på
hela Lördagen eller ens sett honom, utom vid middags-
måltiden. Erkände likväl, på erinran, att han om aftonen
fått en sup af Carl Pehrssons bränvin, som Stålhand slagit i,
hvilket Anders uppgaf hafva varit omkring klockan 6 på
eftermiddagen, men nekade alldeles, att han haft det af
Carl Pehrsson berättade yttrandet: om jag nu hade
branvin, så skulle jag traktera dig, ty nu tör du väl bli
rädd efter gerningen -o. s. v. — Carl Pehrsson ville
föra honom till. minnes flera. omständigheter af dem han
förut uppgifvit, men Anders sade: Jag talar sanning,
fastän du talat löga och kränkt oss illa ut. Likaså
nekade Anders alldeles, att han berättat Carl Pehrsson
någon historia om något mord i Småland. Han håde
aldrig en gång hört någon vara ihjelslagen i Småland.
Carl Pehrsson invånde: Då måste du diktat ibop hela
historien, hvarpå Anders svarade: att han icke kunde
taga på sig en lögn, om de wille göra af med honom.
Det måtte väl de andra kamraterna veta och kunna un-
derstyrka.
Emot det öfriga husfolket hade ingen angifvelse blif-
vit gjord. om delaktighet i den begångne förbrytelsen,
eller medvetande deraf, hvarföre de sannolikt komma
alt höras såsom vittnen i målet. Emellertid fingo de
vu, hvar efter annan, utan edgång, afgifva sina berät-
telser.
Erik Gustaf Ståhlhand, kusk, i tjenst hos Löjt-
nanten Wertmiller, den mördades fader; kom dit i si-
sta flyttningen. Hade för egen del icke att beklaga
sig öfver den aflidnes förhållande. Sjelf hade han icke
fi: strvk af henam — Carl Paehrsgaens: PTa Så mins du
Thumbnail