er ska gå ned, och det blir du, Svensson, hade den-
He svarat, helt körrt: PE det Bor Jag inte, hvilke.
Schmidt hkväl icke kunde säga, om det härledde sig af
rädsla, eller för det Svensson eljest tyckt det var ohygg -
ligt. -
Svensson sade, att det väl vore något att vara räd dj;
för. Och så mycket mer, som han aldrig förut i :jin
lifstid handterat och knappast sett någon död m en- :
niska. .
Drängen Petter Pettersson: uppgaf sig hal varit
först I års tid i tjenst hos Löjtnanten Wertmill: sr, och
derefter det sista halfåret från den 24 Oktober hos so-
nen. Ej haft anledning beklaga sig ofver un? a patrons
uppförande. Någon ofverläggning emellan de öfrige
drängarne att öfverfalla patron, hade han a.drig kunnat
förnimma, eeh hans berättelse upplyste för öfrigt ingen-
ting i saken. i
Bokhållaren Schmidt upplyste härefter, i anledning
af Carl Pehrsson uppgift, att aflidne Wertmäller skulle
ha rustat med Söderberg uppe på dennes rum, att
Schmidt, för sin del, ansåg detta föga troligt, enär Sö-
derberg gått ifrån Wertmällers rum före Schmidt, och
Schmidt derefter sett ljuset i Söderbergs kammare släc-
kas, så att det var troligast, att Söderberg, såsom han
sjelf uppgifvit, då redan gått och lagt sig.
Carl Pehrsson vidhöll deremot sin berättelse härom,
under tillägg, att han tydligen hört patron yttra till
Söderberg: hvad står du här och gör, jag ska rusta
opp med dig.
i afseende på den händelse, då Schmidt hört C. Pehrs-
son yttra, att han skulle knäcka sin husbonde, berättade
Schmidtnu, såsom tillägg till sin förra uppgift derom: att C.
Pehrsson hade yttrat detta till husbonden tvänne gånger,
då denne invändt: Hvad säger du?, dertill Carl Pehrs-
son svarat: Ja, det sade jag, hvarefter Schmidt hört,
att Carl Pehrsson erhållit ett par örfilar.
Carl Pehrsson frågade om ej Schmidt hört, huru C. P.
vid detia tillfället talat vid husbonden och förebrått
honom om de ofvannämnda kistorna och bortkomna
drångarna, samt då yttrat: en sådan karl, som husbål:
lar så med sitt folk, borde intet få lefva, utan skulle
knäckas? —- Schmidt svarade härpå, att han väl hört
Gårl Pehrsson vid tillfället tala en hop galenskaper,
men icke kunde påminna sig hvad det varit.
Stads-Fiskalen Rosenström företedde en af Poliskam-
maren i Norrköping upprättad förtekning öfver de pen-
ningar och persedlar, som hos Carl Pehrsson vid hans
arresterande anhållits; hvilken förtekning var försedd
med qvitto af Löjtn. Wertmiller, att han redan bekom-
mit penningarne och det öfriga, med undantag af nä-
gra obetydliga, effekter, som tillhörde Carl Pehrsson.
Deribland var en näsduk af rutigt tyg, hvilken Carl
Pehrsson bland annat fått till julklapp af den mördade
husbonden.
Värdering företogs äå de klädespersedlar, som Carl
Pehrsson vid sitt afvikande tillgripit; men hela belop-
pet af stölden kunde ej utrönas, innan bestämd upp-
gift erhölles å allt hvad som saknats:
Märklig var en fråga af Carl Pehrsson, då han fick
igen sin halsduk, nemligen huruvida han icke åfven
kurde utbekomma sin lön, för den tid han varit i
Wertmillers tjenst; och på föreställning. att ett sådant
anspråk från hans sida, vore lika orimligt som oför-
skämdt, och att han väl skulle få sin lön när ransak-
ningen vore slutad, var hans svar endast: Förlåt mig. Jag I
förstår intet det, jag.
Vidare ransakning uppsköts till annan dag.
CV SR Lland allmänhatan erfar cälkert med fägsnad