dlrdla, UOLCil Or Uuct I0CSta Ddit Sad HOTOHA ULC. UC
sista dagen före mordgerningen hade Carlsson varit åt
Djurgården, och kum hem klöckan emellan 6 och 7
e. m., hvarefter han var nere och fyllde i ölboden, till
dess drängarne erhöllo si qvällsvard, då Carlsson gick
upp i drängkammaren, der han bodde, jemte Carl Pehrs-
son, Svensson, Anders och Johan. Sedan de alla, med
undantag af Carl Pehrsson, hvilken skulle fortfara öfver
natten med fyllningen i ölboden, gått till sängs, och
Carlsson, efter bvad han trodde, sofvit en god stund,
hade han blifvit väckt genom buller inne i rummet, då
Carlsson tiltat upp och varsebhfvit Carl Pehrsson, som
ramlat om i sin kista.? Carlsson frågsde då hvad
klockan var, och Carl Pehrsson svarade: halftolf. Carl
Pehrsson hade slagit uti och bjudit Carlsson en sup.
Carl Pehrsson: Mins du ej det var förut det, nyss du
hade lagt dig, och du sade: Du är ändå beskedlig du,
som ger mig en sup: Mins du inte andra gången, hu-
ru jag då gick omkring golfvet och vred händerna??
Carlsson erinrade sig nu, att Carl Pehrsson synts vara
mycket orolig, sprungit omkring på golfvet flere gånger
samt yttrade: Jag skall väl gå ner och vara i boden,
ty patron kan komma, hvarefier Carl Pehrsson genast
begifvit sig ut derifrån. En lykta hade han härunder
haft med sig, så att Carlsson konnat ganska väl se hvad
han haft rör sig, men ej kommit att gifva akt på hans
utseende. Ej sett Carl Pehrsson hviska vid någon af
de andra drängarna. Sedan Carl Pehrsson gått bort,
insomnade Carlson genast åter, och stördes ej ur sin
sömn förran klockan emellan 6 och 7 på morgonen, då
bokhållaren kom upp. för att våcka dem. Bokhbållarens
första fråga var då: Ar Petter här? hvarvid bok-
-hållaren tittat efter i sängen, der Carl Pehrsson
brukat ligga; omen då han ej funnits der,
hade bukhållaren yttrat till de öfrige drängarne:
hvad i Jesu namn ligger ni för så länge? hur skall
jag förstå det här, Petter borta, och pawrons mössa har
jag hittat 1 trappan? Carlsson gick då upp, äfvensom
de andra drängarna. Det första han fick se när han
kom ut, var att ledstången var borta. Då tänkte han
väl att det var något krångel, men kunde ej veta hvad
det var. Blodfläcken hade ban väl sett på golfvet, så-
som något vått; men trodde i början att det varit vat-
ten. Sedan hade han gått åt stallet. Svensson hade
varit den, som för honom omtalat, att de funnit patron
liggande död i slocket, och att Svensson icke velat,
men på bokhållarens befallning måst gå ned i slocket,
för att hemta upp den döda kroppen: Svensson syn-
tes ledsen och nedslagen öfver händelsen, men för öf-
rigt icke annoilunda än vanligt. Icke heller hade Carls-
son kunnat se någon skillnad på Anders, annat än att
de voro illa tillfreds litet hvar, emedan de alla tyckte
att det var eländigt gjordt.
Carl Pehrsson frågade om ej Carlsson mindes, att om
söndagen, när Carl Pehrsson hade burit upp ölet, och
patron hade kommit och slagit honom i ansigtet, Svens-
son och Anders hade sagt vill Carl Pehrsson, när han
kommit upp igen: Du borde tagit påken vid kakel-
ugnen och gifvit på honom med, så skulle vi hjelpt
dig att kasta honom fyrdubbel utför trappan. Detta
hade Carlsson icke hört.
Drängen Johan hade varit i tjenst hos unga Wert-
miller sedan sstl. höst. Ej haft skäl att klaga; icke
heller förnummit, att de andre drängarne varit miss-
nöjde, än mindre, att de varit i samråd att öfverfalla
husbonden. — Aftonen innan mordet verkställdes gick
Johan klockan kort före 8 upp på kammaren, hvarest
Carl Pehrsson och Stålhand befunno sig förut, och ef-
ter Johan uppkom äfven Anders. Carl Pehrssou sade:
Johan, gå och tag dig en sup; det står bränvin i
min kista, och Johan tog emot den erbjudna förtärin-
gen. I detsamma ringdes det till aftonmåltiden. Johan.
gick då genast ned för att äta, men kom ej ihog hvil-
ka af drängarne varit nere på samma gång med honom.
Hade för öfrigt ingenting annat att upplysa, än att om
morgonen då bokhållaren frågat efter Petter, hade Svens-
son först sagt: Jag har icke hört af honom.
Aktor förmodade, att en hustimmerman, vid namn
Pehr Engström, skulle kunna meddela upplysning i af-
seende på den historia Carl Pehrsson förmält sig hafva
hört, angående: en husbonde, som blifvit mördad i Små-
land, utan att mördaren knnonat upptäckas. Engström
var ock tillstädes och förekallades, men förklarade, att
han ej någonsin hört en sådan historia, att han, som
14 dagars tid vistats hos Wertmäller en månad före jol,
derunder icke kunnat förnisama något vara å färde e-
mellan drängarne, om husbendens öfverfallande, samt
endast hört omtalas, att Carl Pehrsson skulle af numera
aflidne Wertmäller erhållit ett par örfilar för det han
gått med bart ljus på mälthusbottn en.
Svensson: aldrig har jag heller hört den historian,
ej heller att någon bhfvit mördad i Småland. .
Carl Pehrsson: det var Anders, som talade om.
det för mig, dagen innan gerningen skedde.
Ordföranden: voro mnågra vittnen dervid till-
- nes