dlrdla, UOLCil Or Uuct I0CSta Ddit Sad HOTOHA ULC. UC sista dagen före mordgerningen hade Carlsson varit åt Djurgården, och kum hem klöckan emellan 6 och 7 e. m., hvarefter han var nere och fyllde i ölboden, till dess drängarne erhöllo si qvällsvard, då Carlsson gick upp i drängkammaren, der han bodde, jemte Carl Pehrsson, Svensson, Anders och Johan. Sedan de alla, med undantag af Carl Pehrsson, hvilken skulle fortfara öfver natten med fyllningen i ölboden, gått till sängs, och Carlsson, efter bvad han trodde, sofvit en god stund, hade han blifvit väckt genom buller inne i rummet, då Carlsson tiltat upp och varsebhfvit Carl Pehrsson, som ramlat om i sin kista.? Carlsson frågsde då hvad klockan var, och Carl Pehrsson svarade: halftolf. Carl Pehrsson hade slagit uti och bjudit Carlsson en sup. Carl Pehrsson: Mins du ej det var förut det, nyss du hade lagt dig, och du sade: Du är ändå beskedlig du, som ger mig en sup: Mins du inte andra gången, huru jag då gick omkring golfvet och vred händerna?? Carlsson erinrade sig nu, att Carl Pehrsson synts vara mycket orolig, sprungit omkring på golfvet flere gånger samt yttrade: Jag skall väl gå ner och vara i boden, ty patron kan komma, hvarefier Carl Pehrsson genast begifvit sig ut derifrån. En lykta hade han härunder haft med sig, så att Carlsson konnat ganska väl se hvad han haft rör sig, men ej kommit att gifva akt på hans utseende. Ej sett Carl Pehrsson hviska vid någon af de andra drängarna. Sedan Carl Pehrsson gått bort, insomnade Carlson genast åter, och stördes ej ur sin sömn förran klockan emellan 6 och 7 på morgonen, då bokhållaren kom upp. för att våcka dem. Bokhbållarens första fråga var då: Ar Petter här? hvarvid bok-hållaren tittat efter i sängen, der Carl Pehrsson brukat ligga; omen då han ej funnits der, hade bukhållaren yttrat till de öfrige drängarne: hvad i Jesu namn ligger ni för så länge? hur skall jag förstå det här, Petter borta, och pawrons mössa har jag hittat 1 trappan? Carlsson gick då upp, äfvensom de andra drängarna. Det första han fick se när han kom ut, var att ledstången var borta. Då tänkte han väl att det var något krångel, men kunde ej veta hvad det var. Blodfläcken hade ban väl sett på golfvet, såsom något vått; men trodde i början att det varit vatten. Sedan hade han gått åt stallet. Svensson hade varit den, som för honom omtalat, att de funnit patron liggande död i slocket, och att Svensson icke velat, men på bokhållarens befallning måst gå ned i slocket, för att hemta upp den döda kroppen: Svensson syntes ledsen och nedslagen öfver händelsen, men för öfrigt icke annoilunda än vanligt. Icke heller hade Carlsson kunnat se någon skillnad på Anders, annat än att de voro illa tillfreds litet hvar, emedan de alla tyckte att det var eländigt gjordt. Carl Pehrsson frågade om ej Carlsson mindes, att om söndagen, när Carl Pehrsson hade burit upp ölet, och patron hade kommit och slagit honom i ansigtet, Svensson och Anders hade sagt vill Carl Pehrsson, när han kommit upp igen: Du borde tagit påken vid kakelugnen och gifvit på honom med, så skulle vi hjelpt dig att kasta honom fyrdubbel utför trappan. Detta hade Carlsson icke hört. Drängen Johan hade varit i tjenst hos unga Wertmiller sedan sstl. höst. Ej haft skäl att klaga; icke heller förnummit, att de andre drängarne varit missnöjde, än mindre, att de varit i samråd att öfverfalla husbonden. — Aftonen innan mordet verkställdes gick Johan klockan kort före 8 upp på kammaren, hvarest Carl Pehrsson och Stålhand befunno sig förut, och efter Johan uppkom äfven Anders. Carl Pehrssou sade: Johan, gå och tag dig en sup; det står bränvin i min kista, och Johan tog emot den erbjudna förtäringen. I detsamma ringdes det till aftonmåltiden. Johan. gick då genast ned för att äta, men kom ej ihog hvilka af drängarne varit nere på samma gång med honom. Hade för öfrigt ingenting annat att upplysa, än att om morgonen då bokhållaren frågat efter Petter, hade Svensson först sagt: Jag har icke hört af honom. Aktor förmodade, att en hustimmerman, vid namn Pehr Engström, skulle kunna meddela upplysning i afseende på den historia Carl Pehrsson förmält sig hafva hört, angående: en husbonde, som blifvit mördad i Småland, utan att mördaren knnonat upptäckas. Engström var ock tillstädes och förekallades, men förklarade, att han ej någonsin hört en sådan historia, att han, som 14 dagars tid vistats hos Wertmäller en månad före jol, derunder icke kunnat förnisama något vara å färde emellan drängarne, om husbendens öfverfallande, samt endast hört omtalas, att Carl Pehrsson skulle af numera aflidne Wertmäller erhållit ett par örfilar för det han gått med bart ljus på mälthusbottn en. Svensson: aldrig har jag heller hört den historian, ej heller att någon bhfvit mördad i Småland. . Carl Pehrsson: det var Anders, som talade om. det för mig, dagen innan gerningen skedde. Ordföranden: voro mnågra vittnen dervid tillnes