BRA RE RR ntnr nt
sin fader, vid Börsen, kl. straxt efter 8. Stålhand full-
gjorde denna befallning, men måste vänta utanför Bör-
sen inemot en timma, så att innan han hemkom, trodde han
kl. redan vara öfver 9. Svensson och buteljköraren Petter
Pettersson höllo då på att välta ned ett fat spisöl till fåhuset:
I och då Stålhand satt in hästarna i stallet, derefter i hast
örtärt sin aftonmålud och omsider skulle begifva sig
upp på sitt rum, som var en andra drängkammaren,
kom Pettersson nästan på samma gång dit. De gingo
begge genast till sängs. Uti samma rum brukade dess-
utom betjentgossen Söderberg, som vänligen kallades
vid sitt förnamn Calle, ligga, men han var då ej der,
utan skulle hålla sig vaken för aut vänta på unga Pa-
trons hemkomst. Stålhand bade snart insomnat och
sedermera hela natten ej. blifvit störd i sin hvila, förr
ån på morgonen, då han hört någon utanfore bullra på
dörren. Det var Smeden, som kom dit klockan om-
kring 47, och blifvit insläppt på gården af jungfru Ang-
ström. Då Stålhand fick veta, att klockan var så
mycket, fruktade han att få bannor,. för det han ej ha-
de stallet i ordning, hvarföre han skyndade att kläda på
sig och gi med. Han mötte då Bokhållaren med ljus
och lyckta, som frågat, huru det kom till, att han ej
förr kommit upp, hvarpå Stålband svarade: Det vete
Guds Son, kära bokhållare! och sprang förbi honom
in i stallet. En stund derefter begaf sig Svålhånd der-
ifrån i anledning af. något behof. Härunder hörde
han bokhållaren, i en upprörd sinnesförfattning, gå-
ende öfver gården yttra för. sig, Herre Jesus, såda-
na menniskor! Stålhand frågade då, hvad som var på
färde, och fick af bokhållaren veta, att unga Wertmäl-
ler trohgen blifvit om natten mördad, och att man nu
höll på att söka efter honom. De leddes af blodspi-
ren ner till det i mälthuset varande kar eller såkallade
slock, hvarest den mördades kropp upptäcktes. Svens-
son, som jemväl var tillstådes, uppmanades af Bokhål-
laren att gå ned i karet för att upphämta liket, men
nekade dentill 1 början, och sade att han alldeles icke
ville gå ner, Bokhållaren sade: då: Du skall gå. Det
är ingen röfvare eller rackare du beböfver taga upp,
utan din egen husbonde. Svensson gick då ned i karet.
För öfrigt hade Stålhand i anseende till mörkret och
den häpenhet i hvilken de befunno sig, ej kommit att
närmare akta på Svenssons utseende, men förmodade
han varit förskräckt liksom de andra.
Ordföranden till Svensson: Hvarföre ville du ej gå
ned i karet? Svensson: A Jo, jag tyckte det såg litet rys-
ligt ut, och man kunde väl ej annat, och bad derföre
att någon annan skulle gå; men då befallde bokhållaren
mig, emedan jag var brygghusdräng.
Slutligen upplyste Stålhand, att han ej hört någon: af
de tilltalade yttra något uppsåt att skada sin husbonde
eller förmärkt, att Anders och Svensson haft några hem-
liga öfverläggningar eller samtal med Carl Pehrsson.
Betjentgossen Söderberg, nyss fyllda femton år och
hade ännu icke gätt till Skrift. Kom i unga Wertmillers
tjenst sistl. höst. Hade aldrig blitvit af sinihusbonde illa
behandlad. Något samtal emellan Carl Pehrsson och
de andre drängarne, angående husbondens öfverfallande,
hade Söderberg aldrig hört. En gång före Jul erinrade
sig Söderberg hafva hört Carl Pehrsson klaga, att han
oförskyldt iått mycket strykfjaf Wertmäller, då åan skulle
gå upp och hissa. Den afton, som föregick mordet,
hade Wertmäller -klockan omkring sex gått bort, efter
tillsägelse till Söderberg, att afbida hans återkomst, som
Wertmäller trodde skulle inträffa klockan omkring 11.
På. utsatt tid kom äfven Wertmäller hem, då Söderberg
för honom öppnade porten. Inkommen i sina rum, till-
sade husbonden Söderberg att gå efter en matsked, hvil-
ket Söderberg efterkommit, hvarefter han sett husbonden
intaga sin aftonmåltid. Söderberg erhöll derpå tillstånd
att gå, samt begaf sig upp på sitt. rum, der Stålhand
och Pettersson förut befunnits, redan till sängs och så
hårdt insomnade att de snarkat. Söderberg klädde af
och lade sig samt somnade snart, hvarefter han ej stör-
des under hela natten. Carl Pehrssons berättelse, att
husbonden sednare på natten skulle ha varit inne i rum-
met och rustat? med Söderberg, förklarade han vara
rakt lögn.
Carl Pehrssom yttrade härvid, att det väl ej kunnat
vara vågot kreatur heller, som patron talat till.
Söderberg nekade också att han varit nere i olbo-
den hos GC; Pehrsson och druckit om natten, men väl
hade denne bedt honom säga till när patron skulle
komma hem;.C. Pehrsson hade då stått vid brunns-
huset. Detta Hade Söderberg dock ej brytt sig om, utan
gått och lagt;-sig. En gång flere veckor förut, hade Carl
Pehrsson. på samma sätt af Söderberg begärt att erhålla
kurliskap om husbondens hemkomst, men utan att Sö-
derberg uträttat hans uppdrag. Orsaken till Carl Pehrs-
sons. begäran att få veta detta, hade Söderberg ingen-
dera gången kunnat misstänka.
. Carl Pehrsson bestred, att han mer än en gång af
Söderberg begärt upplysning härom, och detia hade
oe 0 ss SÅ PI TT Ls