BRA RE RR ntnr nt sin fader, vid Börsen, kl. straxt efter 8. Stålhand fullgjorde denna befallning, men måste vänta utanför Börsen inemot en timma, så att innan han hemkom, trodde han kl. redan vara öfver 9. Svensson och buteljköraren Petter Pettersson höllo då på att välta ned ett fat spisöl till fåhuset: I och då Stålhand satt in hästarna i stallet, derefter i hast örtärt sin aftonmålud och omsider skulle begifva sig upp på sitt rum, som var en andra drängkammaren, kom Pettersson nästan på samma gång dit. De gingo begge genast till sängs. Uti samma rum brukade dessutom betjentgossen Söderberg, som vänligen kallades vid sitt förnamn Calle, ligga, men han var då ej der, utan skulle hålla sig vaken för aut vänta på unga Patrons hemkomst. Stålhand bade snart insomnat och sedermera hela natten ej. blifvit störd i sin hvila, förr ån på morgonen, då han hört någon utanfore bullra på dörren. Det var Smeden, som kom dit klockan omkring 47, och blifvit insläppt på gården af jungfru Angström. Då Stålhand fick veta, att klockan var så mycket, fruktade han att få bannor,. för det han ej hade stallet i ordning, hvarföre han skyndade att kläda på sig och gi med. Han mötte då Bokhållaren med ljus och lyckta, som frågat, huru det kom till, att han ej förr kommit upp, hvarpå Stålband svarade: Det vete Guds Son, kära bokhållare! och sprang förbi honom in i stallet. En stund derefter begaf sig Svålhånd derifrån i anledning af. något behof. Härunder hörde han bokhållaren, i en upprörd sinnesförfattning, gående öfver gården yttra för. sig, Herre Jesus, sådana menniskor! Stålhand frågade då, hvad som var på färde, och fick af bokhållaren veta, att unga Wertmäller trohgen blifvit om natten mördad, och att man nu höll på att söka efter honom. De leddes af blodspiren ner till det i mälthuset varande kar eller såkallade slock, hvarest den mördades kropp upptäcktes. Svensson, som jemväl var tillstådes, uppmanades af Bokhållaren att gå ned i karet för att upphämta liket, men nekade dentill 1 början, och sade att han alldeles icke ville gå ner, Bokhållaren sade: då: Du skall gå. Det är ingen röfvare eller rackare du beböfver taga upp, utan din egen husbonde. Svensson gick då ned i karet. För öfrigt hade Stålhand i anseende till mörkret och den häpenhet i hvilken de befunno sig, ej kommit att närmare akta på Svenssons utseende, men förmodade han varit förskräckt liksom de andra. Ordföranden till Svensson: Hvarföre ville du ej gå ned i karet? Svensson: A Jo, jag tyckte det såg litet rysligt ut, och man kunde väl ej annat, och bad derföre att någon annan skulle gå; men då befallde bokhållaren mig, emedan jag var brygghusdräng. Slutligen upplyste Stålhand, att han ej hört någon: af de tilltalade yttra något uppsåt att skada sin husbonde eller förmärkt, att Anders och Svensson haft några hemliga öfverläggningar eller samtal med Carl Pehrsson. Betjentgossen Söderberg, nyss fyllda femton år och hade ännu icke gätt till Skrift. Kom i unga Wertmillers tjenst sistl. höst. Hade aldrig blitvit af sinihusbonde illa behandlad. Något samtal emellan Carl Pehrsson och de andre drängarne, angående husbondens öfverfallande, hade Söderberg aldrig hört. En gång före Jul erinrade sig Söderberg hafva hört Carl Pehrsson klaga, att han oförskyldt iått mycket strykfjaf Wertmäller, då åan skulle gå upp och hissa. Den afton, som föregick mordet, hade Wertmäller -klockan omkring sex gått bort, efter tillsägelse till Söderberg, att afbida hans återkomst, som Wertmäller trodde skulle inträffa klockan omkring 11. På. utsatt tid kom äfven Wertmäller hem, då Söderberg för honom öppnade porten. Inkommen i sina rum, tillsade husbonden Söderberg att gå efter en matsked, hvilket Söderberg efterkommit, hvarefter han sett husbonden intaga sin aftonmåltid. Söderberg erhöll derpå tillstånd att gå, samt begaf sig upp på sitt. rum, der Stålhand och Pettersson förut befunnits, redan till sängs och så hårdt insomnade att de snarkat. Söderberg klädde af och lade sig samt somnade snart, hvarefter han ej stördes under hela natten. Carl Pehrssons berättelse, att husbonden sednare på natten skulle ha varit inne i rummet och rustat? med Söderberg, förklarade han vara rakt lögn. Carl Pehrssom yttrade härvid, att det väl ej kunnat vara vågot kreatur heller, som patron talat till. Söderberg nekade också att han varit nere i olboden hos GC; Pehrsson och druckit om natten, men väl hade denne bedt honom säga till när patron skulle komma hem;.C. Pehrsson hade då stått vid brunnshuset. Detta Hade Söderberg dock ej brytt sig om, utan gått och lagt;-sig. En gång flere veckor förut, hade Carl Pehrsson. på samma sätt af Söderberg begärt att erhålla kurliskap om husbondens hemkomst, men utan att Söderberg uträttat hans uppdrag. Orsaken till Carl Pehrssons. begäran att få veta detta, hade Söderberg ingendera gången kunnat misstänka. . Carl Pehrsson bestred, att han mer än en gång af Söderberg begärt upplysning härom, och detia hade oe 0 ss SÅ PI TT Ls