WMI mm. Mmm BH nn mm rm mkt km kk mr rr rr ver r nRRrrrnno år 1813 sökte och erhöll Kongl Maj:ts nådigste afsked, då mig för mångårig och trogen tjenst. nådigst tillades Majors namn, heder och värdighet; att mig då tillföll en årlig pension ur armdeens kassa stor 42 R:dr, till hvilken jag sjelf från en ganska ringa lön under tjenstetiden kontribuerat, och som ehuru i sednare åren något förhöjd, likväl alud blir vida otillsäklig till bergning för mig, hustru och en oförsörjd dotter; ide sålunda djupa bekymmer, hvarunder jag oftast måst tillita valgörandet, har jag väl, sedan min hålsa blifvit förbättrad, åtskillige gånger under loppet af sednare åren hos Hans Maj:t Konungen sokt insinuera underd. ansökningar till erhållande af någon syssla eller gratifikation, men alla dessa ansökningar lära haft det öde att aldrig blifvit Kongl. Maj:t föredragna, emedan icke någon resolutioa derå följt. Andteligen syntes lyckans sol för mig hafva uppgått, då nuvarande Hans Maj:t Konungen året 1823 genomreste Lidköpings stad, vid hvilket tillfälle jag hade dennåden att till Hans Maj:t öfverlemna en underdånig ansökan till erhållande af en gratifikation; men beklagligen äfven detta sista hopp om hjelp felslog mig, och om jag sålunda tillägger att min kaptens fullmakt är i armeen, att jag i stöd af sednare pensionsreglering af denna orsak blifvit frånkänd den högre pensionsberåkning som tillägges stabs kaptensgraden; men att jag dock med en lika lön under sednare tjensteåren visserligen haft en mera både wvigtig och ansvarsfull tjenstebefattning i egeuskap af fästnings-kommendant och artilleri-tygmästare, att jag desslikes under min tjenstetid i brist af högt drifna accordssummor, dem jag som medellös ej förmått anskaffa, måst 9 serskilta gånger afsäga mig min tour till befordran åt yngre kamrater, och hvarigenom jag altså vid mitt afskedstagande icke egde någon synnerlig accords-ersättning att påräkna, så visar det sig nogsamt mot hvilket missöde jag baft att strida och till hvilken grad jag varit och ännu är vanlottad; i sanning en rält svår belöning för trogna tjenster: jag skall dock alltid, utan att vara hugnad med en stjerna eller annan nådebevisning kunna ega en ljuf tillfredsställelse i medvetandet, att med nit och trohe: utan förebråelse som: Svensk soldat hafva uppfylt min pligt, under det jag för mitt fåderneslands försvar offrade det enda och käraste jag egde, ungdom och helsans tid, att trofast och med seger hafva följt min konung i striden mot rikets fiender. Snart (jag hoppas det nu vid mina 76 år) skall väl ändtelig den långa striden med behofven upphöra, då jag för alltid får glömma min vidriga lycka och det hemland, för hvilketäran att få vaka, strida och arbeta blef min enda belöning. ! E. 4A. Kafe.