WMI mm. Mmm BH nn mm rm mkt km kk mr rr rr ver r nRRrrrnno
år 1813 sökte och erhöll Kongl Maj:ts nådigste afsked,
då mig för mångårig och trogen tjenst. nådigst tillades
Majors namn, heder och värdighet; att mig då tillföll en
årlig pension ur armdeens kassa stor 42 R:dr, till hvilken
jag sjelf från en ganska ringa lön under tjenstetiden
kontribuerat, och som ehuru i sednare åren något för-
höjd, likväl alud blir vida otillsäklig till bergning för
mig, hustru och en oförsörjd dotter; ide sålunda djupa
bekymmer, hvarunder jag oftast måst tillita valgörandet,
har jag väl, sedan min hålsa blifvit förbättrad, åtskilli-
ge gånger under loppet af sednare åren hos Hans Maj:t
Konungen sokt insinuera underd. ansökningar till erhål-
lande af någon syssla eller gratifikation, men alla dessa
ansökningar lära haft det öde att aldrig blifvit Kongl.
Maj:t föredragna, emedan icke någon resolutioa derå
följt. Andteligen syntes lyckans sol för mig hafva upp-
gått, då nuvarande Hans Maj:t Konungen året 1823
genomreste Lidköpings stad, vid hvilket tillfälle jag ha-
de dennåden att till Hans Maj:t öfverlemna en underdånig
ansökan till erhållande af en gratifikation; men beklag-
ligen äfven detta sista hopp om hjelp felslog mig, och
om jag sålunda tillägger att min kaptens fullmakt är i
armeen, att jag i stöd af sednare pensionsreglering af den-
na orsak blifvit frånkänd den högre pensionsberåkning som
tillägges stabs kaptensgraden; men att jag dock med en
lika lön under sednare tjensteåren visserligen haft en
mera både wvigtig och ansvarsfull tjenstebefattning i egeu-
skap af fästnings-kommendant och artilleri-tygmästare,
att jag desslikes under min tjenstetid i brist af högt
drifna accordssummor, dem jag som medellös ej förmått
anskaffa, måst 9 serskilta gånger afsäga mig min tour
till befordran åt yngre kamrater, och hvarigenom jag
altså vid mitt afskedstagande icke egde någon synner-
lig accords-ersättning att påräkna, så visar det sig nog-
samt mot hvilket missöde jag baft att strida och till
hvilken grad jag varit och ännu är vanlottad; i sanning
en rält svår belöning för trogna tjenster: jag skall dock
alltid, utan att vara hugnad med en stjerna eller annan
nådebevisning kunna ega en ljuf tillfredsställelse i med-
vetandet, att med nit och trohe: utan förebråelse som:
Svensk soldat hafva uppfylt min pligt, under det jag för
mitt fåderneslands försvar offrade det enda och käraste
jag egde, ungdom och helsans tid, att trofast och med
seger hafva följt min konung i striden mot rikets fien-
der. Snart (jag hoppas det nu vid mina 76 år) skall
väl ändtelig den långa striden med behofven upphöra, då
jag för alltid får glömma min vidriga lycka och det
hemland, för hvilketäran att få vaka, strida och arbeta blef
min enda belöning.
! E. 4A. Kafe.