mannens höga ålder, knappa vilkor och bortvlömda be-
lägenhet utgöra en tillräcklig förklaringsgrund härtill, och
det skulle vara en tillfredsställelse om offentliggörandet
af hans skrift kunde för honom blifva af någon fördel.
Skriften lyder sålunda:
Några ord till mina samtida Hrr Vapenbröder,
hvilka af fortfarande godhet ännu vilja hafva mig
i minne! :
Länge, så väl vnder min tjenstetid, som efter mitt af-
skedstagande år 1813, hördes och höres ännu af mina
fordna Hrr kamrater yttras den förmodan, att jag, som
dock skall hafva förvarfvat mig mycken krigsära, likväl
ännu icke blifvit hugkommen med en stjerna eller ock
någon annan belöning från statens sida, samt att jag
förmodeligen sjelf, genom uraktlåten framställning derom,
alltså gått miste om en belöning, som andra, ofta min-
dre förtjente, fått mottaga m. m.
Med skyldig aktning mot en sådan af Hrr kamerater
yttrad förmodan, och för att med fullkomlig såkerhet
bedömma värdet af de, kanhända ringa, förtjenster, som
jag under mina 33 tjensteår i konungens och rikets
tjenst kunnat förvärfva mig, samt i hvad mohn jag kan
hafva gjort mig förtjent af min konungs nåd och sta-
tens erkänsla; går jag nu, ehuru illa det eljest alltid
låter att tala om egna förtjenster, alt har framställa ett ut-
drag från min tjensteforteckning som årligen under min
tjenstetid till General- adjutants-expeditionen ingått som
det synes, endast för att åt en evig glömska förvaras,
och någon annan framställning än denna, såsom ingå-
ende på lycksöknings-väg, var något som jag under
min tjenstetid för alltid afskydde.
Med förbiseende af de mindre tjenste-graderne, då
tiden före året 1787 förnämligast upptogs med en trä-
gen garnizons-tjenstgöring, så väl å fästningarna Carl-
sten och nya Elfsborg, som Stockholm och Götheborg:
var det genom rustningarne till 1788 års krig med
Ryssland och Danmark, som jag erhöll ordres att, jem-
te kaptenen afartilleriet Frih. Hjerta,afgå med en större
Artilleri-kommendering från Götheborg till Eda skans,
att derstädes öfvertaga bestyret med detta försvarsverks
issåndsättande och bestyckande, likasom ett nytt fältverks
uppförande, Morast kalladt, beläget närmare Norrska grän-
sen, som ock nu jemte Eda skans blef färdigt och
bestyckadt, hvarefter och sedan Kongliga Danska
trupperne nfallit i riket, jag deltagit i detta årets fält-
kampajn mot Danmark och derefter biträdt vid Gö-
theborgs fästnings bestyckning, samt sedermera, jemte
kaptenen vid Kongl. Fortifikationen Lieden, biträdt vid
uppförandet af ett fältverk vid Nybro emot passagen
öfver Götha elf sedan Danske trupperna nu redan hade
iutagit fästningen Bohus; att jag desslikes under påföl-
jande vintermånader var beordrad öfvertaga bestyret med
åtskillige kanontransporter af gröfre caliber, med tillhö-
rande fordon, från Götheborg till Carlstad, Leckö och
Eda skans, att jag påföljande år 1789 blef beordrad
åtfölja den armefördelning, som under Generalen m. m.
Frih. Armfelts befäl nu skulle afgå från Stockholm till
Finland, att jag samma år deltagit i stormningen af
Elgsö, som intogs och raserades och hvarest utom an-
dra förluster den oförgätlige öfversten Bildt förlorade sitt
ena ben, att jag jemte den kunskapsägande Iöjtnanten
Cedergren blef beordrad låta uppföra ett så kalladt
strand-batteri med bestyckning att dermed atskära
kommunikationen med fasta landet från de fientlige
örlogs-fartygen, hvilka här genom en förrädisk lots
inträngt 1 Finska skärgården, att jag derefter varit
beordrad från Helsingfors låta afhemta 4 st. 80 tb
mörsare, 50 st. 80 tb till krevad fyllde bomber, att
jag jemte kapten Frih. Hjerta verkstält den bombkast-
ning, som skedde å de fiendtliga fartygen, hvilka sedan
ett större linieskepp blifvit satt i brand och några an-
dra mer och mindre skadade, aflägsnade sig från skär-
gården, att jag påföljande år 1790 den 15 April delta-
git i drabbaingen vid intagandet af Pardakoskj, som
från fienden eröfrades tillika med åtskilliga krigsfångar,
kanoner, ammunitions- och bevärings-persedlar, proviant,:
magasiner m. m. samt en betydlig krigs-kassa; — denna
drabbning med fienden öfvervar högstsalig konung Gu-
staf III i egen hög person; — att jag äfvenväl deltagit t
drabbningen vid Pardakoskj den 30:de i samma månad,
då Svenska trupperna segrade öfver en vida oöfverr
ligsen fiende, och hvarvid en mängd krigsfångar
och vapen eröfrades; att jag sluteligen efter den
nu inträffade freden med Ryssland erhöll ytter-
ligare ordres att sjövägen från Helsingfors till Gö-
theborg hemföra en artilleri-kowmendering, och att tills
vidare tjens:göra i Gö:theborg; att jag år 1795 erhöll
vidare ordres att tjenstgöra på nya . Elfsborgs fästning i
egenskap af vice kommendant och Ariilleri Tygmästare,
till hvilken förstnämnde tjenstebefattning jag år 1810
erhöll Kongl. Maj:ts nådigste förordnande; det var un-
der denna 18 åriga kommandotid å nämnde fästning, der
jag var liksom gömd undan min konungs och förmäns
ögon, som jag för rikets fästningar uppfann ett nytt, mera
oc lat och fämR kaossn oo 07 oo a KA vv
I
I