lyckönskar henom att hafva vandrat hädan, innan han fick se förstöras det verk, för hvilket han lefde och verkade i ett fjerdedels sekel. Man behöfver icke vara klyfiig, för att märka, hvad meningen nu är med nya lagen : den skall förstöras. — Valet af ledamöter i nya kommittegen bevisar detta mera än tllräckligt. Chefen är den redan 1789 namnkunnige Frih. Ludvig Johansson Boije, om hvars bedrifter i juridiken jemt ingenting är kändt, utom en rättegång för 20 år sedan, hvilken han förde så väl, att han kom på fästoing derför. Allt sedan har han varit tjenstledig och bott på landet, der han förmodligen på denna mellaatid förvärfvat sina stora juridiska kunskaper. Såsom sagdt är, har ingen menniska ännu hos honom kunnat komma under fund med några mer än till en föredragzing nödtorfiiga juridiska kunskaper. En viss burlesk munvighet, hvarmed han bittida och sent skymfar och predikar mot alla förändringar, allt den nya tidens sträfvande och framför allt dessa tidnings-skrifvare, ar det enda, som han någonsin framlagt i ljuset. : Utlefvad är han dessutom, så att föga hopp är, det han någonsin ksn eller ens vårdar sig taga kännedom om hvad sednare. tiders lagstiftare tänkt och gjort. Om Lagman Cassel känner man ingen ting annat, än att han gjort sin egentliga tjenstebana vid tullverket och mera än mängden torde vara obeqväm att studera sig in i ett nytt lagsystem och fatta dess anda. — Om Lagman Norin vet jag sannerligen intet mera än det, som just lärer -hafva skaffar honom platsen i Kommittden, nemligen fendskapen till en ny lag, sådan den uppenbarade sig i sälskapet med de 48 nämdemännen. Detta förhållande är redan anmärkt och ganska anmärkningsvärdt. Hvarföre skulle just sådane män upsökas, om icke meningen vore att tillintetgöra ett arbete, hvarpå verkligen lärde jurister nu i ett fjerdedels sekel arbetat, hvilkas forskningar och filosofi åtminstone icke detta triumvirat är mägtigt att bedöma. Men bedöma det kunde de vål på visst satt, tv. domen är lält, om man sätter sig på domsiolen med det fasta beslut att förkasta förslaget, icke för felens skull, utan helt enkelt derföre att det — finnes. Man säger mig, att kommitterade icke äro ditsatte för att döma på det sättet... Få se! Jag har mina :aningar. Nog kan man vända sitt uppdrag derhån, om man allvar är.