e OM oe vv
och sedan i Banken) i samma anda afgifven, fullständig
och förtjenstfull reservation. Hr Helsiegius, då,-som
altid sedermera, rik på bilder, yttrade bland annat: Jag
erkänner vidare den sats, som på någon tid gjort sig
gällande; att jordbruksnäringen är allas vår moder; men om
man beständigt ökar födan för modren under det att man :
glömmer att bota barnen för ältan, ifall de deraf be-
sväras, skola desse sednare icke ega förmåga alt emot-
taga de rika flöden som komma ifrån modren, i följd
af den, ökade födan. - Modren skall deraf lida i första
hard, och slutligen äfven barnen, sedan sjukdomen
bryter sig sjelf, i saknad af låkare.
Liknelsen, framkastad under värman af en diskussion;
innefattar djupa sanningar, och bade väl tålt att betän-
kas; men strömmen var för stark att kunna emotstås.
Hr Noreus från Fablun, Hr Ståhle från Helsingborg,
till hvilka, efter vanan, slöto sig Hrr Leffler från Göthe-
borg, Falkman från Malmö, Arosenius från Norrköping,
Löfvenius från Nyköping och Richert från Wenersborg,
l
j
t
uppfordrade all deras förmåga att genomdrifva princi-
pen af lånets upptagande. Derunder gjorde Hr Ståhle
en i sanning af honom oväntad definition på. landets
inbyggare, som han indelade uti Upp-wSvear och Gö-
zher. Han talade äfven om Skåne, som han. kallade
Sverges sädesbod; sade att Skånes jordbrukare derpå
uppoffrat förmögenhet och bragt sig i deras närvarande
brydsamma stållnipvg, som han hkväl ej ansåg .ohjelp-
lig, eller på något sätt vara vållad af misshushållning.
Lyckligt om han härutinnan hade fullkomligt rått.
Emelertid var striden allt för olika, och segren borde
således ej blifva oviss. Likväl, och oaktadt Hrr Broval-
lius, Santesson, Hemberg, Petterson, Winberg, Lind-.:
qvist, Köhler och Gezel.us voro frånvarande vid vote-
ringen, beslöts, endast med 19 emot 17 eller rätteligen :
endast med en rösts pluraltet, att lånet skulle komma
ifråga att upptagas. :
Kändt är att vid 1834 års riksdags början lånet ej
änru kunnat erhållas på de villkor, ständerne bestämdt.
Det är också ingen hemlighet huru, efter 1830 års
riksdag, endast en viss fraktion affekterade lånets erhål-
lande, och att deremot i allmänhet den autoritet, som
dermed hade befattning, eller fullmäktige i riksgälds-
kontoret, icke serdeles, åtminstone icke mera än sjelfva
orden i reglementet det föreskrefvo, intresserade sig för
lånets indragning. De fingo också i sinom tid afsam-
mafraktion uppbära bittra förebråelser för det, som det
ungefarligen hette, de ej med orden äfven insupit an-
dan af sina principalers mening. Nog af: ständerna
sammankommo, och ingen inom representationen hördes
yttra ett ord, uatmärkanmsde saknad af lånet. Beslutet
derom stod likväl qvar i riksdagbeslutet. Hr Halling,
den vi ej känpa annorlunda än som Riksdagsman, upp-
trädde i BorgareStåndet sista qvarttimman af motionsti-
den, den 1 Mars 1834, eller nära klockan 12 om naåt-
ten, och väckte den mation hvarvid Minerva så mycket
uppehållit sig, om inställsndet af all verkan af berörde
beslut; förmenande. Minerva, att hela detta mål, från
början ull slut, tillkommit för ett helt annat ändamål,
an förebyggandet af det utländska lånet, eller för att på
förhand framkalla en opinioasyttring emot alla låne-
förslagen, och särdeles emot yrkandet af medel till för-
svarsverkets materiel; och at framskaffa dessa medel
genom bevillningens ökande, säger Minerva, visste man
väl icke kunde på allvar komma i fråga. Detta säger
Minerva den 3 Aug. då redan Ständerne 2:ne månader
varit åtskiljde, efter att verkligen hafva beslutit, att ett
extra anslag som beviljades, eller 800,000 Rdr i stället
för begärte 3 millioner, skulle utgå genom bevillning.
I denna del synes således Minerva vara illa underrättad.
Motionären var för öfrigt den tiden ej ledamot af Stats-
Utskottet, utan blef det först längre fram under, Riks-,
dagen, eller måhända närmare dess slut. Vi motsäga
emedlertid icke Minerva deruti, att den underdåniga
skrifvelsen, innefattande underrättelse att Ständernes be-
slut vid förra Riksdagen ow statslånets upptagande var
återkalladt, år både kort och sinnrik; men deruti igen-
fiona vi hvad vi förut anmärkt: eå ofullkomlighet uti
redakvonen hos Stats-Utskottet. En tölfällighet tillkom
ock härulinnan och förrvärrade saken. Stats-Utskottet
hade, efter 4 månaders dröjsmål, nu att besvara 2:ne
motioner, nåra nog i motsatta syften. Friherre Boye,
Ludvig, hade på Riddarhuset väckt moiion om full-
förjande af det beslut, som Ständerne vi förra Riks-
dagen fattade, angående upptagande af ett utländsktlån,
stort 2 millioner Rdr Hamb, Banko, att användas till
lin för nedsatt ränta åt fastighetsägare, men hvilket be-
slut icke kunnat verkställas, derföre att de dervid fä-
stade vilkor voro sådane att långifvarne icke kunnat
derpå ingå. Då dessutom användandet, såsom blott
partielt, icke eller vore af den allmänna nytta, att icke
en både större och allmännare stod att vinna, föreslog
Friberren, att Riksgälds- kontoret måtte tillåtas, att för
sådana vilkor, som lindrigast erhållas kunde, upptaga
lånet, men att det sedermera måtte anslås till lånebiträde
ät de hypotheks- och privat-Banks-institutioner, som
kande formera as ach fnnac vara 4till deras camman.