lyckönskar henom att hafva vandrat hädan, innan han
fick se förstöras det verk, för hvilket han lefde och
verkade i ett fjerdedels sekel. Man behöfver icke vara
klyfiig, för att märka, hvad meningen nu är med nya
lagen : den skall förstöras. — Valet af ledamöter i nya
kommittegen bevisar detta mera än tllräckligt. - Chefen
är den redan 1789 namnkunnige Frih. Ludvig Johans-
son Boije, om hvars bedrifter i juridiken jemt ingen-
ting är kändt, utom en rättegång för 20 år sedan,
hvilken han förde så väl, att han kom på fästoing der-
för. Allt sedan har han varit tjenstledig och
bott på landet, der han förmodligen på denna
mellaatid förvärfvat sina stora juridiska kunskaper. Så-
som sagdt är, har ingen menniska ännu hos honom kunnat
komma under fund med några mer än till en föredragzing
nödtorfiiga juridiska kunskaper. En viss burlesk mun-
vighet, hvarmed han bittida och sent skymfar och pre-
dikar mot alla förändringar, allt den nya tidens sträf-
vande och framför allt dessa tidnings-skrifvare, ar
det enda, som han någonsin framlagt i ljuset. : Utlef-
vad är han dessutom, så att föga hopp är, det han
någonsin ksn eller ens vårdar sig taga kännedom om
hvad sednare. tiders lagstiftare tänkt och gjort.
Om Lagman Cassel känner man ingen ting annat,
än att han gjort sin egentliga tjenstebana vid tullverket
och mera än mängden torde vara obeqväm att studera
sig in i ett nytt lagsystem och fatta dess anda. — Om
Lagman Norin vet jag sannerligen intet mera än det,
som just lärer -hafva skaffar honom platsen i Kommit-
tden, nemligen fendskapen till en ny lag, sådan den
uppenbarade sig i sälskapet med de 48 nämdemän-
nen. Detta förhållande är redan anmärkt och ganska
anmärkningsvärdt. Hvarföre skulle just sådane män
upsökas, om icke meningen vore att tillintetgöra ett
arbete, hvarpå verkligen lärde jurister nu i ett fjerde-
dels sekel arbetat, hvilkas forskningar och filosofi åt-
minstone icke detta triumvirat är mägtigt att bedöma.
Men bedöma det kunde de vål på visst satt, tv. do-
men är lält, om man sätter sig på domsiolen med det
fasta beslut att förkasta förslaget, icke för felens skull,
utan helt enkelt derföre att det — finnes.
Man säger mig, att kommitterade icke äro ditsatte
för att döma på det sättet... Få se! Jag har mina :a-
ningar. Nog kan man vända sitt uppdrag derhån, om
man allvar är.