nat, och jag tror att denna sammankomst kommer att hafva en stor, vigtig och högst välgörande verkan på styrelsen. Jag frågar icke det ringaste efter, huruvida detta vårt möte behagar ministrarne eller ej; i fall de mena ärligt, så fägna de sig deråt; mena de åter icke ärligt, så skall detta möte komma deras hjertan att darra i bröstet. Ministrarne mena ärligt — det visar sig af allt hvad de hittils gjort. Att de äfven under innevarande session ämua bereda väsenilga förbättringar i samhällsskicket, till folkets förmon, finner man af de yttranden, Skattkammarkanslern Hr Spring Rice nyligen haft vid en offentlig måltid i Cambridge, och hvilka kunna anses såsom en del af styrelsens program för sessionen. Hr Spring Rice yttrade bland annat följande: Vi skola fortfara och, såsom jag hoppas och tror, äfven lyckas i det stora värfvet, att förbättra vårt samhällsskick. Vi måste t. ex. afbjelpa de olägenheter, som ännu trycka den stora mängden dissenters i detta land. Detta måste verkställas i samma anda, som l edde oss vid municipal-reformbillens genomdrifvande — med kraft och beslutsamhet; och Hans Maj:ts ministrar skola dervid gå tillväga med desto mera kraft och beslutsamhet, som de veta, att då de göra rättvisa åt de protestantiske dissenters? i England, så skall detta, långt ifrån att försvaga eller bereda faror åtstatskyrkan till hvilken vi höra, tvertom gifva henne mera kraft och skydd, derigenom att sanningens och råättvisans sak befrämjas. Vi måste också, utgående från sam.na grundsatser af kraft och beslutsamhet, grundad å räftvisa, taga i skärskådande frågan om tionden i England. Vi måste försöka att, om möjligt, bringa denna svåra fråga till ett sådant resultat, att det tjenstgörande presterskapet försäkras om det underhåll, hvarpå det eger anspråk, och derjemte tillse, att den ymniga källan till oenighet och fiendskap mellan presterne och deras församhngsboer tillslutes, emedan, genom sakernes närvarande ställning, prestens bemödanden i hans kall hämmas, och misstroende mot statskyrkan sjelf, på somliga håll, till en viss grad uppkommer. Vi måste fortfara med reformens stora verk inom åtskillige af våra domstolar. Vi måste förskaffa Engelska fulket en bättre, mindre kostsam och verksammare lagskipning. Vi måste, så mycket det står i vår makt, förbättra Irlands belägenhet och lugna detta land. Faran för Irländska kyrkan ligger i ofvermåttet af dess rikedom ; detta öfvermått vill jag att statsmakterne skola kunna, besluta om; men Jängre vill jag aldrig gå. Jag skall aldrig lemna protestanterne i Irland utan tillräckliga medel för religiös undervisning. På denna åsigt var den åtgärd grundad, som vi föreslogo förlidet år. — Dessa äro några af de mått och steg, på hvilka styrelsen allraförst kommer att rigta sin uppmårksamhet under den instundande parlåments-sessionen.