(Införes på begäran.)
- En 80 års aktningsvärd mans sång d. 9 Oktober
1835, uppå en sin väns den ätdsta Prostens
91 årsdag och 63 embetsår.
På lifvets mödosamma bana
Du pröfvat både ondt och godt,
Men skyddad under himlens fana
Beskärd ett sällsamt ålders målt;
I dag för 90 år tillbaka
Du första gången ljuset såg,
Hvad du var ämnad att bevaka
Annu i det fördolda låg;
Dock tidens allmakt snart upptäkte
Det kall som Dig beslutadt var,
Du blef en ledsvän för vårt slägte
Och nu blef ödets vilja klar.
Så har ditt lif vill Skaparns ära
Franskridit likt en meteor,
Sem stupodom nalkas jorden nära
Men i det höga alltid bor;
Tag mot min ömma hyllning gärna,
Lef än ett tiotal af år,
Må Seklet lysas af din stjerna
Och Dina sköna silfverhår.
— M. M. —
1 rr SNR