(Införes på begäran.) En 80 års aktningsvärd mans sång d. 9 Oktober 1835, uppå en sin väns den ätdsta Prostens 91 årsdag och 63 embetsår. På lifvets mödosamma bana Du pröfvat både ondt och godt, Men skyddad under himlens fana Beskärd ett sällsamt ålders målt; I dag för 90 år tillbaka Du första gången ljuset såg, Hvad du var ämnad att bevaka Annu i det fördolda låg; Dock tidens allmakt snart upptäkte Det kall som Dig beslutadt var, Du blef en ledsvän för vårt slägte Och nu blef ödets vilja klar. Så har ditt lif vill Skaparns ära Franskridit likt en meteor, Sem stupodom nalkas jorden nära Men i det höga alltid bor; Tag mot min ömma hyllning gärna, Lef än ett tiotal af år, Må Seklet lysas af din stjerna Och Dina sköna silfverhår. — M. M. — 1 rr SNR