r ståndet emot alla förnufisoch tidsenliga reformer, denna uppstudsighet emot Guds afsigt med verlden och samhället, som är, att de båda skola förkofra och utveckla sig; . det gudlösa uppoch nedvändandet af de styrandes åliggande, som, i stället att låta dem anse sig såsom folkets tjenare, bestämda att vårda dess rätt och bösta, förmått dem anse folket såsom sina lifegna, bestämde, att skåtta och göra dagsverken åt dem, deras slägtingar och klienter; det gudlösa hatet mot näringsfrihet , tankefrihet, personlig rått och säkerhet, dessa grundvilkor för samhällsinrättningen — det är denna gudlöshet, som öfverallt der den finnes, gjort folken missbelåtna, och afvändt deras hjertan från sina styrelser. Det skulie väl kunna vara möjligt, att den skenbara, om också blott ögonblickliga framgång, som stundom krömt denna öfverträdelse af lagar, detta förakt för pligter, förledt något mindre starkt sinne att misströsta om Guds rättvisa, och att tro, att gudlöshetens seger skulle bli beständig; men sådant må icke läggas liber salismen till last. Hon vet ganska väl, att det ondas framgång icke blir evig, hon icke blott hoppas, såsom Minerva, atw vi. skola bli befriade från dess öfvervälde; hon ar säker på, att det skall så ske, och att de gudlösa symptomerna i tiden, hvaröfver Mineryva klagar, skola komma att hafva sin öfvergång.