r
ståndet emot alla förnufis- och tidsenliga reformer, den-
na uppstudsighet emot Guds afsigt med verlden och
samhället, som är, att de båda skola förkofra och ut-
veckla sig; . det gudlösa upp- och nedvändandet af de
styrandes åliggande, som, i stället att låta dem anse
sig såsom folkets tjenare, bestämda att vårda dess rätt
och bösta, förmått dem anse folket såsom sina lifegna,
bestämde, att skåtta och göra dagsverken åt dem, de-
ras slägtingar och klienter; det gudlösa hatet mot nä-
ringsfrihet , tankefrihet, personlig rått och säkerhet,
dessa grundvilkor för samhällsinrättningen — det är
denna gudlöshet, som öfverallt der den finnes, gjort
folken missbelåtna, och afvändt deras hjertan från sina
styrelser. Det skulie väl kunna vara möjligt, att den
skenbara, om också blott ögonblickliga framgång, som
stundom krömt denna öfverträdelse af lagar, detta för-
akt för pligter, förledt något mindre starkt sinne att
misströsta om Guds rättvisa, och att tro, att gudlöshe-
tens seger skulle bli beständig; men sådant må icke
läggas liber salismen till last. Hon vet ganska väl, att
det ondas framgång icke blir evig, hon icke blott hop-
pas, såsom Minerva, atw vi. skola bli befriade från
dess öfvervälde; hon ar säker på, att det skall så ske,
och att de gudlösa symptomerna i tiden, hvaröfver Mi-
neryva klagar, skola komma att hafva sin öfvergång.