4 Pers allmänn na hushållning, och att konungen, sedan oiwtshidet blifvit hördt, derå skall göra det afseende her för riket nylligast förner, samt att konungen i frösor om Civil-, kriminaloch kyrkolag, när han afsk ständernes beslut, skall meddela de orsaker, för hvilka han icke samtycker till Ser astundan. Vida e erhålla 106 och 107 6.6. R. F., hvilkas kraft och verksamhet än nogsamt bekant, här sitt behöriga hede:srum, och öfver sallt detta blir författaren sjelf så ho ryckt, att ban utropar: Hvilket starkt och vackert söu, så väl for folket att blifva hördt om rättvisan ar på deras ombuds sida, som för folket att icke se Väcuna dyrbara rättighet missbrukas genom ombuarns möjliga partiyra!? — Tilläggom: Hvilken Jycks för Svenska folket, at hafva en Officiet Tidning som med så mycken grundlighet och sanning förenar ex sådan originalitet i åsigter och omhugsan om de fles:a rösternas? rättigheter. i Aiinerva har ännu icke huonit till tillämpningen af sin här ofvan nämnda lärorika uppfinning, men den kovaner utan tvifvel aw blifva lika vigtig och djupsinni. hvarom vi framdeles torde få närmare underrätta läsoven Man måsie verkligen tillstå, att ingen ting kan på ett meca lysande sätt alspegla de stora talanger som hos Oss stå främst i spetsen för alla grenar af ärenderna, än de uttryck at de.rådande åsiglerna, som sålunda . Lä JA om den goda pressen hi ållas allmänheten tillhanda. — i hade så när glömt ett annat färskt exempel på sanpin on naraf uti det hederliga Dagbladet för i Tisdags. Mindre bibelsprängdt i de spekulativa veterskaperna än Siusstidningen och Minervä, har det emedlertid visat sig väl hemma i den pragmatiska historien, genom ett insändt meddelanda af en översatt artikel ur ett Fransyskt Carlist-blad, hvarigenom Dagbladets publik fö:sikras, att man sett alla revolutionära samhällen fulla och tillintetgöras, men deremot de legitima tkronerna uppresa sig och vinna stadga — —. Detta lemnar oss, säger förf. litet längre ned, vigtiga politiska och moraliska lärdomar, som böra tjena oss till undervisning för framtiden. Vi hafva likväl hört några som icke rätt vetat hvad Dasbladet härmed kan åsyfta. Det är nemligen bekant ati äfven den Svenska statsinrättningen, genom sättet för sin uppkomst år 1809, hör till klassen af de revolutionära. År det då Dagbladets mening, att vårt nuvarande statsskick skall falla och tillintetgöras och en Icgitim ihron i dess svalle komma att uppresa sig och vinna stadga? En så starkt uttryckt legitimislisk åsigt, 27 årefter det ständer och folk, en gång för alla, bannlyst legitimitetens anspråk med den legunima dysastien, kan skäligen väcka en viss förundran, isyunerset när den uppenbarar sig hos sjelfva polisens orsan. D går funno viett annat uttryck i Dagbladet hvarigenoin dess mening i hithörande ämnen förekom mer oss ännu mera mystisk. Dagbladet synes nemligen så intaget i begreppet legitim, att det använder detta epitet äfven på sjelfva revolutionen 1809, som kallas den mest legitima af alla ). Hvilketdera är nu Dagbladets egentliga mening att fö: svara och rekommendera: thronernas legitimitet, åt hvilken det spått framgång, eller revolutionernas, som det ers dagen fördömt, men synes rekommendera den andra? pda kunna ju omöjligen trifvas under ett tak, då det den legitima revolutionen som störtade den legitims thronen! En närmare förklaring, synes således här, som sagdt är, af högsta nödvändighet för den framtida undervisningen, så framt icke Dagbladet hellre, med anledning af dess en gång i förargelsen öfver ett dylikt klammeri gifna förklaring: att icke vilja anses för någon opinionsledare, utan blott såsom ett industriföretag, skulle hellre följa salig Gubben Didriks exempe! och ? ge hin politiken , i hvars garn en mindre vand I hand så lätt insnärjer sig. Uti en serskild artikeli N:o 11 har Svenska Minerva framträdt med en straffpredikan öfver tidens eller rättare liberalismens gudlöshet, och såsom prof derpå anfört ett utdrag ur ett fransyskt arbete, hvari talas om de lägre folkklassernes moraliskt -och ekonomiskt beklagansvärda ställning. Vi kärna icke och kunna således icke yttra ess något om nämnda arbete, äfven i fall det i sin helhet skulle visa sig af en annan tendens, än utdraget Svnes gifva tillkänna ; men vi instämma helt och hållet med Minerva i den åsigten att det är gudlösheten som representerar det sjuka, det förkastliga och det förkastade i tidehvarfvet, och att det är denna gudlöshet, som gjort revolutionerna. Det var det gudlösa förderfvet hos franska hofvet och franska administrationen, som föranledde Frankrikes första revolution; det var denna de styrandes gudlöshet, då som nu icke sällan klädd i gudaktighetens mantel, som återspeglades i Jakobinernas ursinnighet, och föranledde revolutionens excesser; det har vidare allt igenom varit det gudlösa od mi isskännavdet af skyldigheter, det gudlösa föraktet för AA Tr ee .