4
Pers allmänn na hushållning, och att konungen, sedan
oiwtshidet blifvit hördt, derå skall göra det afseende
her för riket nylligast förner, samt att konungen i
frösor om Civil-, kriminal- och kyrkolag, när han af-
sk ständernes beslut, skall meddela de orsaker, för
hvilka han icke samtycker till Ser astundan. Vi-
da e erhålla 106 och 107 6.6. R. F., hvilkas kraft och
verksamhet än nogsamt bekant, här sitt behöriga he-
de:srum, och öfver sallt detta blir författaren sjelf så
ho ryckt, att ban utropar: Hvilket starkt och vackert
söu, så väl for folket att blifva hördt om rättvisan
ar på deras ombuds sida, som för folket att icke se
Väcuna dyrbara rättighet missbrukas genom ombu-
arns möjliga partiyra!? — Tilläggom: Hvilken Jyc-
ks för Svenska folket, at hafva en Officiet Tidning
som med så mycken grundlighet och sanning förenar
ex sådan originalitet i åsigter och omhugsan om de
fles:a rösternas? rättigheter. i
Aiinerva har ännu icke huonit till tillämpningen af
sin här ofvan nämnda lärorika uppfinning, men den
kovaner utan tvifvel aw blifva lika vigtig och djupsin-
ni. hvarom vi framdeles torde få närmare underrätta
läsoven
Man måsie verkligen tillstå, att ingen ting kan på ett
meca lysande sätt alspegla de stora talanger som hos
Oss stå främst i spetsen för alla grenar af ärenderna,
än de uttryck at de.rådande åsiglerna, som sålunda
. Lä
JA om den goda pressen hi ållas allmänheten tillhanda. —
i hade så när glömt ett annat färskt exempel på san-
pin on naraf uti det hederliga Dagbladet för i Tisdags.
Mindre bibelsprängdt i de spekulativa veterskaperna än
Siusstidningen och Minervä, har det emedlertid visat
sig väl hemma i den pragmatiska historien, genom ett
insändt meddelanda af en översatt artikel ur ett
Fransyskt Carlist-blad, hvarigenom Dagbladets publik
fö:sikras, att man sett alla revolutionära samhällen
fulla och tillintetgöras, men deremot de legitima
tkronerna uppresa sig och vinna stadga — —. Det-
ta lemnar oss, säger förf. litet längre ned, vigtiga po-
litiska och moraliska lärdomar, som böra tjena oss
till undervisning för framtiden.
Vi hafva likväl hört några som icke rätt vetat hvad
Dasbladet härmed kan åsyfta. Det är nemligen bekant
ati äfven den Svenska statsinrättningen, genom sättet för
sin uppkomst år 1809, hör till klassen af de revolu-
tionära. År det då Dagbladets mening, att vårt nu-
varande statsskick skall falla och tillintetgöras och en
Icgitim ihron i dess svalle komma att uppresa sig
och vinna stadga? En så starkt uttryckt legitimi-
slisk åsigt, 27 årefter det ständer och folk, en gång för
alla, bannlyst legitimitetens anspråk med den legunima
dysastien, kan skäligen väcka en viss förundran, i-
syunerset när den uppenbarar sig hos sjelfva polisens
orsan. D går funno viett annat uttryck i Dagbladet
hvarigenoin dess mening i hithörande ämnen förekom
mer oss ännu mera mystisk. Dagbladet synes nem-
ligen så intaget i begreppet legitim, att det använ-
der detta epitet äfven på sjelfva revolutionen 1809,
som kallas den mest legitima af alla ).
Hvilketdera är nu Dagbladets egentliga mening att
fö: svara och rekommendera: thronernas legitimitet, åt
hvilken det spått framgång, eller revolutionernas, som det
ers dagen fördömt, men synes rekommendera den andra?
pda kunna ju omöjligen trifvas under ett tak, då det
den legitima revolutionen som störtade den legiti-
ms thronen! En närmare förklaring, synes således här,
som sagdt är, af högsta nödvändighet för den framti-
da undervisningen, så framt icke Dagbladet hellre, med
anledning af dess en gång i förargelsen öfver ett dy-
likt klammeri gifna förklaring: att icke vilja anses för
någon opinionsledare, utan blott såsom ett industri-
företag, skulle hellre följa salig Gubben Didriks exem-
pe! och ? ge hin politiken , i hvars garn en mindre
vand I hand så lätt insnärjer sig.
Uti en serskild artikeli N:o 11 har Svenska Minerva
framträdt med en straffpredikan öfver tidens eller rättare li-
beralismens gudlöshet, och såsom prof derpå anfört ett
utdrag ur ett fransyskt arbete, hvari talas om de lägre
folkklassernes moraliskt -och ekonomiskt beklagansvärda
ställning. Vi kärna icke och kunna således icke yttra
ess något om nämnda arbete, äfven i fall det i sin hel-
het skulle visa sig af en annan tendens, än utdraget
Svnes gifva tillkänna ; men vi instämma helt och hållet
med Minerva i den åsigten att det är gudlösheten som
representerar det sjuka, det förkastliga och det förka-
stade i tidehvarfvet, och att det är denna gudlöshet,
som gjort revolutionerna. Det var det gudlösa förderf-
vet hos franska hofvet och franska administrationen,
som föranledde Frankrikes första revolution; det var
denna de styrandes gudlöshet, då som nu icke sällan
klädd i gudaktighetens mantel, som återspeglades i Ja-
kobinernas ursinnighet, och föranledde revolutionens
excesser; det har vidare allt igenom varit det gudlösa
od
mi isskännavdet af skyldigheter, det gudlösa föraktet för
AA Tr ee .-