blifvit afskuret innan de såkallade nykomlingarne blif-
kinkigaste eller den definitiva regleringen 1frågakommit,
och med således, genom redan fattade beslut, buudna
419 Mars 1830, beskrefvo huru de beredt medel till
egentliga, höga bestämmelse, att föreställa kyrkan och !
bibehålla den i sin helgd. Af Borgare-Ståndet har
man rätt att fordra tillgång imom sig på verkliga
affärsmän; men huru minga sådana hafva hittils
låtit förmå sig, att på en så obestämd tid, som från
3 till 16 månader, öfvergifva omsorgen om egna wvan-:
ligen vidsträckta angelägenheter, och uppträda för att I
verksamt taga del i behandligen af statens. Det fjerde !
eller Bondeståndet, hvaruti ej någon får inträda, som
öfvergått till ståndets fredliga yrke, och sålunda sökt !
lugnet, efter att i sin ungdom och med hela dess lif-
lighet hafva varit i statens tjenst eller tillhört annat stånd,
kan naturligtvis ej lemna rik tillgång. på ämnen med !
stor insigt uti finanserna. Lägger man härtill att Riks-
dagsmän af ofrälse ständen väljas för hvarje RBiksmöte
och ofta dervid så uttröttas, att de aldrig mera beträ-
da denna bana, samt vidare att då de väljas, det sker!
så kort tid före Riksdagen, att all förberedelse för dem
är omöjlig, så är det lätt att finna huru få bland dem
kunna direkt taga den detaljerade kännedom om stan
tens verkliga bebof, och huru de dertill anlagne till-
gångar blifvit använde, som erfordras för att hos sig
sjelfve stadga oeh för andraredogöra för omdömen öfver i
de tablåer af siffror och summor, som embetsverken
för fem hela år hunnit upprita och uti stora tabellariska
patenter framlägga. Effekten blir då vanligen att de
såkallade Veteranerne gifva utslaget; och om någon ny
representant skulle enträget yrka tid och rådrum attin-
arbeta sig uti ärenderne, är han lätt öfverflyglad genom
uppgiften, att den i grundlagen för riksdagslängd be-
stämde termin sålunda fruktöst förflyter. Rådfråga vi er-
farenheten från de sednare Riksdagarne, finna vi att den
egentliga :Statsregleringen gått temligen hastigt för sig;
och sedan sålunda tillfället till det djupare inträngaudet
H
vit, som man säger, varma i kläderna, har först det
händer, måste verkställas. Efter denna beskrifning ligger
det i sakens natur, att vi gerna ursäkta 1830 års rättskaflens
representanter deras frikostighet i anslag. Mängden af
riksdagsmännep i den belägenhet vi åskådat dem, blef-
vo förmodligen dfvertygade att de ej beviljat mera, än
hvartill tillgångar voro påräknade, oeh regeringen sjelf
likaså, då ständerne, uti deras underdåniga skrifvelse d.
ERA
alla extra anslag till följande riksdag. Största delen af
representationen kunde lugn återvända ull sina hem.
De hade uppfyllt nästan alla sin Konungs fordringar,
och det utan att behöfva tillgripa det af nationen för-
hatade statslånssystemet, eller serdeles öka bevillningen.
Väl inrycktes i reglementet för RgsKontoret uppdraget
att låna, om tillfälligtvis någon brist skulle uppstå;
men blott beräknadt för utomordentliga händelser. Så-
dane inträffade ej; men det oaktadt slog kalkylen. ej
bättre ut, än att fastän sista riksdag börjades ett år i
förskott emot hvad beräknadt var, riksgäldskontoret,
enligt stats-utskottets betänkande N:o 193, redan 1833
hade måst upplåna, --1,300,000,
och 1834. behöfde låna ytterligare 1,700,000,
eller tillsammans 3,000,000.
Se här följderna af den lofsjungna politiken, den
lyckliga . uppfinningsförmågan af utvägar för det hela,
och att sätta motståndet med dess theorier i minorite-
ten. Till 1834 års riksdag samlades väl representatio-
nen på det gamla sättet; men måhända hade publicite-
ten uppäggat lärgirigheten hos någre presumtuve riks-
dagsmän eller andre, hvilka med dem stodo i beröring.
Måhända hade ock förra riksdagens beslut stt införlifva
bruks-intresset med bergareståndet, hos den respektabla
korps, hvaraf ofrälse brukspatronerne utgöra en icke
obetydelig del, väckt en större håg att taga del i all-
männa ärendens bedömande, än den tid då denna korps
var delad i 2:ne underafdelningar, den ena i följd af
börd, — den andra alldeles utan rättighet att repre-
sentera. Behandlingen af passevolans-frågan vid den
nästförutgångna riksdagen hade ock i sin mån
ådragit sig en särdeles uppmärksamhet, så myc-
ket heldre som den rörde nästan alla både re-
presenterade och orepresenterade, och var ett kraftigt
medel att bevisa huru vid Riksdagen kan tillgå. Be-
rättelserna öfver de åren 1830 och 1832 hållna stats-
revisioner, från trycket utgifna emellan riksdagarna, vo-
ro ej eller utan interesse, och lästes åtminstone mera
än förut. Man kan således med någorlunda säkerhet
yrka, att sinnenadenna gång, mera än tillförne, voro
stämda att med uppmärksamhet följa riksdagsärender-
nas blifvande gång. Dertill bidrog ock sjelfva riksdags-
kallelsen, som innehöll att realisationsfrågan ånyo skulle
till pröfning förekomma. Nog af — vi våga påstå, at!
sedan revolutions-riksdagen är 1809, eller den snart der-
efter inträffade thronföljarevals-riksdagen, ingen sådan
börjats med det allvar, som nu ifrågavarande.
SAÅYR vs ve Te av