En Korrespondensartikel från Stockholm, uti Göthekorgs Handelsoch Sjöfarts-tidning, meddelar en närmare upplysning angående orsaken till den långa tystnad som försports i tidningen Svenska Minerva, angående den utländska politiken, hvilken innefattar en anekdot, som utan tvifvel skall roa våra Läsare, hvarföre brefvet här meddelas: Stockholm den 8 Januari 1836. Förmodligen måtte här blifva något lifligare i politiken, sedan H. E. Statsministern för Utrikes Ärenderna ändtligen. tillfrisknat, dock icke så till förståendes, som skulle Svenska kabinettet komma att lida något i sin. jemna gång af de eftertänkliga grumlingar . i kabinetterna, som nu förspörjas — — — ty vårt parti tyckes en gång för ala vara taget och vår politik fixerad — — — utan i så målto att Minervas tungos hand troligen blifver löst. Hon har nemligen hela den långa tid, som H. E. Grefve af Wewerstedts sjukdom varat, måst aldeles lägga band på sia politiska språksamhet. Victor Hugo berättar om en Kapten Phebus de Chateaupers, som en gång träffades vid en port, svärjande länge och på det mest förskräckliga vis, och, tillfrågad om orsaken till det hädiska munflödet, upplyste, att han en lång stund varit i fruntimmers sällskap och måst hålla sig anständig, hvarfore han nu toge sin skada igen. Så kommer det ock förmodligen att gå med Minerva; hon har af konsideration tigit så länge med. all politik, att. vi nåtte blifva ufversvämmade, då det bryter löst. Men skälet då till denna tystvad? frågar man; har