En Korrespondensartikel från Stockholm, uti Göthe-
korgs Handels- och Sjöfarts-tidning, meddelar en närmare
upplysning angående orsaken till den långa tystnad som
försports i tidningen Svenska Minerva, angående den
utländska politiken, hvilken innefattar en anekdot, som
utan tvifvel skall roa våra Läsare, hvarföre brefvet här
meddelas:
Stockholm den 8 Januari 1836. Förmodligen måt-
te här blifva något lifligare i politiken, sedan H. E.
Statsministern för Utrikes Ärenderna ändtligen. tillfrisk-
nat, dock icke så till förståendes, som skulle Svenska
kabinettet komma att lida något i sin. jemna gång af
de eftertänkliga grumlingar . i kabinetterna, som nu
förspörjas — — — ty vårt parti tyckes en gång för
ala vara taget och vår politik fixerad — — — utan
i så målto att Minervas tungos hand troligen blifver
löst. Hon har nemligen hela den långa tid, som H.
E. Grefve af Wewerstedts sjukdom varat, måst aldeles
lägga band på sia politiska språksamhet. Victor Hugo
berättar om en Kapten Phebus de Chateaupers, som
en gång träffades vid en port, svärjande länge och på
det mest förskräckliga vis, och, tillfrågad om orsaken
till det hädiska munflödet, upplyste, att han en lång
stund varit i fruntimmers sällskap - och måst hålla sig
anständig, hvarfore han nu toge sin skada igen. Så kom-
mer det ock förmodligen att gå med Minerva; hon har
af konsideration tigit så länge med. all politik, att. vi
nåtte blifva ufversvämmade, då det bryter löst.
Men skälet då till denna tystvad? frågar man; har