att kunna använda Sverges aktiva makt och dess thron-
följares talenter. :
Till hvilken grad Napoleon var likgiltig? om Sver-
ge och dess. vänskap, i den stund, då den stora Ryska
frågan skulle lösas, skall framtiden visa. Vissa anek-
doter hafva blifvit omtalta, hvilkas sanning tiden skall
yppa, ehvad bemödanden man än må använda för att
tysta ned dem. Bland. dessa är, att Napoleon befallde
sin minister i Stockholm att lägga Europeiska kartan
för Konung Carl XII och fråga, hvar han ville hafva
Sverges grånsor åt östra sidan. Konungen, som man
vet, lade sig föga i politiken; men ett svar
meddelades ändock , med en lång framställning
af de förluster, som Sverige redan haft för försvarandet
af sina östra provinser, och det opolitiska i att vilja åt
det. hället utvidga sina besittningar. Deremot ramka-
stades lätt förstådda vinkar, i afseende på Norrige och
de närmaste Danska öarna. Detta kunde dock icke vara
allvarsamt menadt, då man kände, att Napoleon hade
aktniog och vänskap för sin trogne bundsförvandt Ko-
nuvgen af Danmark, oca att han icke brukade på de-
ras bekostnad, som till honom stodo i det förhållan-
det, hjelpa sig fram med expedienter för ögonblickliga
behof. Hela det utarbetade svaret syntes således blott
hafva varit en förevändning. — Denna anekdot, lika-
som flera andia af samma halt, skall pröfvas af histo-
rien, som icke låter leda sig af vänskap eller fiendskap,
eller köpa sig med guld och löften.
I allmänhet hr historien i denna epok begynt fyrta
sig närmare inpå händelserna, än hvad fordom var fal-
let; men just 1812 års politiske manövrer göra deruti
ett undantag. Vi veta om dem ännu endast strödda
och, snart sagdt, förvirrade facta. Det enda, man med
visshet känner, är, att Kejsar Alexander i sitt betryck
satte i verket likt och olikt och slösade omkring sig
allt, äfven de mest orimliga löften, som han hvarken
kunde eller ämnade hålla. Detta är ett af de många
bevisen, att Sverige ingalunda var i det läge, att England
(som man envisas att framhålla i första rummet) kunde
kommendera det till hvad som helst. Om så var,
hvarföre skedde då icke detta? hvarföre visade sig den
ryska regeringen så ängsligt angelägen? — Vi hafva
sagt, och vi upprepa: förr än man besvarar denna frå-
ga, tro vi icke ett ord af alla Ståtskorrespondenters
ordsvängningar. :
Att genomgå dessa alla och anmärka hvarje orättvis
insinuation,: hvarje gement sidohugg, kan icke vara vår
afsigt. Säledes lemna vi å sido det dåliga skämtet om
Sveriges erbjudna bemedling; den alldeles otroliga
och obestyrkta avekdoten om Napoleons yttrande: que
peuvent contre moi les elemens? o. d. Vi gå mnu till
en annan lita vigtig eller kanske vigtigare fråga, som
Statskorrespondenten uppkastar, nemligen i hvad för-
hållande Sverige kommit att stå till Napoleon, i fall
vi förenat oss med honom och han segrat; hvad frihet
och sjelfständighet vår Konung fått åtnjuta; om han ej
kommit att stå på första sidan i Franska hofkalendern ,
likasom en af Napoleons bröder m. m. Dessa frågor
leda åter till en undersökning om naturen af det öf-
vervälde vi undandrogo oss, och det, som nu hotar
Europa, eller af en tillfallig despots välde hos ett ci-
viliseradt folk, och en ännu icke genom civilisationen
fästad hords owvikorliga utvidgningsdrift, hvilket åter
igen vill säga siullnaden emellan ett kort öfvergående
anomalt välde och en af naturdrift freamvältrande folk-
vandring. Vi skola i en påföljande artikel företaga en
undersökning härom och om de farors beskeffenhet, af
hvilka Europa hotas från östern.
Innan vi sluta denna artikel, vilja vi imellertid an-
föra en af Statskorrespondenten framkastad vink om
huru vår tryckfrihet skulle hafva trifvits under Napo-
leon. Tro verkligen, så heter det, våra frimodiga
publicister (frimodiga måtte de vara, som våga spar-
ka det döda lejonet!), att Napoleon, som redan i bör-
jan af sin styrelse (1803) förklarade England krig, e-
medan dess konung ej kunde förbjuda yttranden i tid-
ningarna emot Franska republikens Consur? (var detta
verkliga krigsorsaken?), och som i Bayern lät fussille-
ra Bokhandlaren Palm, blott för det han sålt en miss-
haglig brochyt ) — tro våra publicister verkhgen,
att denpe Napoleon skulle, utan att låta Sverige känna
hela tyngden af sin vrede, tillåtit, att örver hans Sty-
relsesystem i exa Svensk tidmmg yttrats bundradedelen af
hvad som för närvarande esomoftast säges om t. ex.
Rysslands och andra makters politik? — Om naturen
och varaktigheten af Napoleons öfvervälde hafva vi
nämnt ett ord och tänka yuerligare utveckla åmnet;
för . närvarande vilja vi blott fråga, om diploma-
tiska fjättrar på yttrandefriheten äro angenämare, då
ERE MA Mrs
) Spanska heålfön och Siciken, de enda länder, hvil-
kas hamnar då voro öppna för England, kunna icke
As AFA LR TR I RR PR RR KRK 2
