och bättre smör än förut. Spillningen är icke heller lös som förut. Jag besparariägenom detta utfordringssätt, jemfördt med det förra, dagligen 231 marker hö och 115 marker halm, tillsammans 346 marker. Detta gör på 180 dagar (den tid, som boskapen i Tyskland födras inne) en ganska betydlig besparing. Jag ämnar således beständigt fortfara med detta utfodringssätt. Min bror och en af hans grannar ba ock på sina gårdar infört det, och funnit det lika fördelaktigt som jag. Orsaken består deri, att alla de olika delar, hvaraf växternas stänglar, grenar, blad och frön bestå, och hvaraf några lösas lättare, andra svårare, och somliga alldeles icke af djurens magsafter, hvadan de till en stor del passera dess tarmkanal utan att aflemna det för djuriska kroppen nödiga födoämne, som de innehålla, genomträngda af vattenångans kraft, kunna de nu så upplösas och förberedas, att digestionsorganerna förmå mälta och assimilera dem, och att följaktligen en vida mindre qvantitet, än som vid det vanliga utfordringssättet är fallet, afgår med spillningen. Sålunda förstår man lätt, huru en liten proportion bättre förberedda och lösa nåringsämnen kan föda väl och bättre än en större, utan en sådan förberedning. Anstalten dertill åar ej konstigare eller kostsammare, än att den lätt af hvarje omtänksam landthushållare kan anskaffas. Den består af en kittel eller jerngryta, som kan innehålla 3 a 4 vanliga vattenämbar, och som är försedd med ett lock, som sluter tätt till. I denna bringas vattnet till kokning, och ledes medelst ett rör in i ett af tjocka hräder sammansatt, 7 fot högt och 4 och en balf fot bredt kar eller lår, som ofvan och nedautill är försedt med väl tillslutande öppningar för hackelsens inläggande och uttagande. : Denna tunna fylles nu löst med hackelse och utsättes så länge för vattenångorna, till dess, genom ett lNtet hål i bottnen, som man, till förekommande af söndersprängning, lemnar öppet, den heta vattenångan uttränger genom detsamma. j Man har äfven gjort försök med detta utfordringssätt i Schäferierna, men fåren wille icke äta den sålunda beredda hackelsen; deremot åto de gerna det med saltadt kallt vatten öfvergjutna fodret. Foderbesparingen blef äfven derigenom ganska stor; ty då man förut gaf 100 får 1530 marker hö och 1350 marker halm om dagen, gaf man dem nu endast 100 marker af hvardera slaget, uppblötta af 3 ämbar vatten hvari halfannan marker salt blifvit upplösta. På ett annat ställe har man gifvit 100 marker halm och 50 marker hö, uppblötta i samma vattenqvantitet, med en tillsats af endast 10 lod salt, och funnit, att fåren deraf trifdes lika (Norrl.-Tidn.) ST NS TN AN PE