8 OT BA nn dandraga sig den blodiga eröfring, som deraf gjort e rysk provins. Denna uppsats 1 National synes oss väl värd att besinna; och vi anse oss icke behöfva hesitera vid dess införande, då den dels är en, utan ringaste riktning mot person framlagd historisk tafla af allmänt kända facta, dels om någon person skulle finna sig vara träffad, det åtminstone icke är Rysslands monark, hvilken tvärtom framstår som den mest konseqvente och för sina ideer och sitt rikes interesse skickligast verkande bland alla. Han vet sjelf, att Rysslands politik icke ar i allas smak; och detta förlåter han säkert, då han vet med sig, att många andras politiska tro är honom lika litet angenäm. i En sak förundrar oss i denna uppsats, likasomi många andra uti samma ämne: namnet Sverige nämnes icke bland de naturliga förmurarna mot Ryssland, och Finland icke bland eröfringarna. Hvad kan skälet härtill vara? Någon politisk obetydlighet kan det väl icke vara, då de andra förmurarne just omtalas därföre, att man låtit dem sjunka till obetydlighet; eller månne denna punkt af Rysslands contact med den civiliserade verlden och hafvet, anses utan all vigt? Detta är icke troligt; herraväldet öfver Östersjön och Nordsjön torde väl vara nästan lika så eftertänkligt, som det öfver Svarta Hafvet. — Nej, orsaken till denna tystnad är utan tvifvel den, att man ser Sverige med hvar dag växa upp till en allt mera formidabel motvigt mot Ryssland, ser vår styrelses ständiga uppmärksamhet, att mota dess anspråk och hålla vakt mot dess företag, ser folkets interessen och sympathier ömt vårdade, och således, utan alla ytterligare påstötningar, är öfvertygad om en stark förmur på detta hållet, hvars tinnar bevakas af ett med sin regering enigt folk, som alldrig glömmer sin store skalds — af Sv. Akademien belönta och således tillräckligen censurerade — ord: i Du sofver, Svea folk! Hvem vill din hvila rubba? Men Sveket med sin dolk, men Våldet med sin klubba De vaka omkring dig. O, väckte dig mir sång Med djup af grafvens röst, med dån af åskans gång! Se kring dig! Dina rof ha farorna förstorat, Och morgonsoln går upp i land, som du förlorat. O, Aura, dödens bygd! O Borg, som Ehrnsvärd byggt! Nyss, lik en blodig sköld, från statens hjerta ryckt! En thron står upp ur kärr, hvars namn vi knappast vetat, Och Österns Konung bor, der våra hjordar betat. Farväl, du Sveas värn! farväl, du hjeltars land! Se, Bottnens bölja for vår gråt intill din strand! Nationals alla diatriber äro svaga uttryck af den glödande harmen, emot hvad dessa skaldens, ur hvarje svensk mans bröst hemtade, philippiker säga, men i synnerhet mot hvad de sade, innan de ännu undergått Akademiens Procrustes-operation. Förro skull wilja vi låta läsaren se, huru de lydde före bemälte operation. Afskrifter, sådane de genast allmänt kringspriddes och på hvilkas tillförlitlighet man ej har skäl att tvifla, visa ifrågavarande strof på följande vis: Du sofver, Svea folk, på branten af en afgrund; Men våld och barbari och rotadt hat och afund De vaka omkring dig. O, väckte dig min röst! OÖ, stege än en gång, som förr, ditt fria bröst! Se kring dig! Dina rof ha farorna förstorat, Och morgonsoln går up i land, som du förlorat. O Svea! dödens bygd! O borg, som Ehrensvärd byggt, Nyss, lik en blodig sköld, från statens hjerta ryckt! Där flamma gyllne torn i kärr, dem vi ej sågo, Och flottor hota nu, der fiskarbåtar lågo. En annan skär vår skörd och upptar klippans järn, Som rodnar utaf harm att smidas till hans värn. Hvad återstår oss snart? Allt närmre tränger Jätten ; Han står på fjällets spets, och ögat slukar slätten. Men han ger fred och skydd. Välan tag honom mot, Och kyss hans-hjeltehand, och slumra vid hans fot! Förskrackligt vaknar du! — Se stad och hydda brinna. Du man, hvar är ditt svärd? Hvar är din dygd, o qvinna? Dessa två olika upplagor, som Statstidningen väl borde taga in i sina betraktelser om Förr och IMNVu, lika gärna som en hop latinska excerpter, äro på visst sätt oförklarliga, om man icke visste, att Akademien vanligen dröjer något med tryckningen af sina arbeten. Man vet också, att staternas intressen förändras lätt nog. Skaldestycket, hvarur ofvanstående fragment är taget, vann priset i December 1811, men hade knappast vunnit vid samma tid 1812.. SE Åsigt om lyxen, och dess nyttiga eller skadliga verkningar. Om man vill fatta ett sant begrepp om lyxen, må man falla ll Ilona vYntidanc 1INnoch mtrilkoec tidnin ser