8 OT BA nn
dandraga sig den blodiga eröfring, som deraf gjort e
rysk provins.
Denna uppsats 1 National synes oss väl värd att
besinna; och vi anse oss icke behöfva hesitera vid dess
införande, då den dels är en, utan ringaste riktning
mot person framlagd historisk tafla af allmänt kända
facta, dels om någon person skulle finna sig vara träf-
fad, det åtminstone icke är Rysslands monark, hvilken
tvärtom framstår som den mest konseqvente och för si-
na ideer och sitt rikes interesse skickligast verkande
bland alla. Han vet sjelf, att Rysslands politik icke
ar i allas smak; och detta förlåter han säkert, då han
vet med sig, att många andras politiska tro är honom
lika litet angenäm. i
En sak förundrar oss i denna uppsats, likasomi
många andra uti samma ämne: namnet Sverige nämnes
icke bland de naturliga förmurarna mot Ryssland, och
Finland icke bland eröfringarna. Hvad kan skälet
härtill vara? Någon politisk obetydlighet kan det väl icke
vara, då de andra förmurarne just omtalas därföre, att
man låtit dem sjunka till obetydlighet; eller månne denna
punkt af Rysslands contact med den civiliserade verlden
och hafvet, anses utan all vigt? Detta är icke troligt;
herraväldet öfver Östersjön och Nordsjön torde väl va-
ra nästan lika så eftertänkligt, som det öfver Svarta Hafvet.
— Nej, orsaken till denna tystnad är utan tvifvel den,
att man ser Sverige med hvar dag växa upp till en allt
mera formidabel motvigt mot Ryssland, ser vår styrelses
ständiga uppmärksamhet, att mota dess anspråk och hålla
vakt mot dess företag, ser folkets interessen och sym-
pathier ömt vårdade, och således, utan alla ytterligare
påstötningar, är öfvertygad om en stark förmur på detta
hållet, hvars tinnar bevakas af ett med sin regering enigt
folk, som alldrig glömmer sin store skalds — af Sv.
Akademien belönta och således tillräckligen censurera-
de — ord: i
Du sofver, Svea folk! Hvem vill din hvila rubba?
Men Sveket med sin dolk, men Våldet med sin
klubba
De vaka omkring dig. O, väckte dig mir sång
Med djup af grafvens röst, med dån af åskans gång!
Se kring dig! Dina rof ha farorna förstorat,
Och morgonsoln går upp i land, som du förlorat.
O, Aura, dödens bygd! O Borg, som Ehrnsvärd
byggt!
Nyss, lik en blodig sköld, från statens hjerta ryckt!
En thron står upp ur kärr, hvars namn vi knappast
- vetat,
Och Österns Konung bor, der våra hjordar betat.
Farväl, du Sveas värn! farväl, du hjeltars land!
Se, Bottnens bölja for vår gråt intill din strand!
Nationals alla diatriber äro svaga uttryck af den glö-
dande harmen, emot hvad dessa skaldens, ur hvarje
svensk mans bröst hemtade, philippiker säga, men i
synnerhet mot hvad de sade, innan de ännu undergått
Akademiens Procrustes-operation. Förro skull wilja vi
låta läsaren se, huru de lydde före bemälte operation.
Afskrifter, sådane de genast allmänt kringspriddes och
på hvilkas tillförlitlighet man ej har skäl att tvifla, visa
ifrågavarande strof på följande vis:
Du sofver, Svea folk, på branten af en afgrund;
Men våld och barbari och rotadt hat och afund
De vaka omkring dig. O, väckte dig min röst!
OÖ, stege än en gång, som förr, ditt fria bröst!
Se kring dig! Dina rof ha farorna förstorat,
Och morgonsoln går up i land, som du förlorat.
O Svea! dödens bygd! O borg, som Ehrensvärd byggt,
Nyss, lik en blodig sköld, från statens hjerta ryckt!
Där flamma gyllne torn i kärr, dem vi ej sågo,
Och flottor hota nu, der fiskarbåtar lågo.
En annan skär vår skörd och upptar klippans järn,
Som rodnar utaf harm att smidas till hans värn.
Hvad återstår oss snart? Allt närmre tränger Jätten ;
Han står på fjällets spets, och ögat slukar slätten.
Men han ger fred och skydd. Välan tag honom mot,
Och kyss hans-hjeltehand, och slumra vid hans fot!
Förskrackligt vaknar du! — Se stad och hydda brinna.
Du man, hvar är ditt svärd? Hvar är din dygd, o qvinna?
Dessa två olika upplagor, som Statstidningen väl bor-
de taga in i sina betraktelser om Förr och IMNVu, lika
gärna som en hop latinska excerpter, äro på visst sätt
oförklarliga, om man icke visste, att Akademien van-
ligen dröjer något med tryckningen af sina arbeten.
Man vet också, att staternas intressen förändras lätt nog.
Skaldestycket, hvarur ofvanstående fragment är taget,
vann priset i December 1811, men hade knappast vun-
nit vid samma tid 1812..
SE
Åsigt om lyxen, och dess nyttiga eller skadliga
verkningar.
Om man vill fatta ett sant begrepp om lyxen, må
man falla ll Ilona vYntidanc 1INn- och mtrilkoec tidnin ser