Ra OM SNR OF RES RTV ATS ÅR RE RE förstoring af ett. halfvildt rike, hvars monark lofvat att icke återbygga de städer, dem han hotar att uppbränna. . Vestern har ögonskenligen behof af en förmur, som håller Ryssland inom dess gamla gränser, och som hindrar det alt blifva farligt för det allmänna oberoendet. Denna förmur borde utgöras af Pohlen och Turkiet; det förra betäcker Tyskland; det sednare tvingar Ryssland inom Svarta Hafvet och förebygger foreningen af Cronstadts och Odessas flottor. j Nyss visade sig ett oförlikneligt tillfälle att ge Ryska makten en afgörande stöt : det var under Pohlska uppresningen. Ehuru öfvergifvet och utan bundsförvandter, ehuru ledt af anförare, som icke hade nog snille eller känsla för en statshvälfning, för att ens använda alla insurrektionens resurser, höll dock detta högsinta folk Rysslands stridskrafter i schack. i den stund då Kejsar Nicolaus, genom den otålighet, hvarmed han såg sina generalers långsamma framsteg, och de känslor, hvarmed han emottog de elaka nyheterna om slagen vid Grochow och Iganie, visade sin hufvudstad den oro, som rådde hos honom, i den stunden var det lika lätt att trygga tillvaron af Pohlens nationalitet, som det nu är löjligt och barnsligt att ljunga manifester emot Czaren, som lyckats återställa, hvad han och våra ministrar kalla ordningen i Warschau, och som byggt den fästning, hvilken skall nedskjuta staden vid minsta tecken till resning. Om man ville undvika en direkt och offentlig intervention till Pohlens fördel, så fanns ett tillfälle att med lätthet göra den indirekt och likvål kraftfull. Turkiet, ännu icke modlöst genom Ibrahims segrar, kände,. vid åsynen af Pohlska insurrektionen, sin förbittring öfver den Adrianopelska traktatens hårda följder återvakna, äfvensom hoppet, att genom elt lyckligt krig bota så många tid efter annan lidna förluster. — Faran skulle hafva varit betydlig för Ryssland; en Turkisk armdee kunde räcka handen åt insurrektionen; som redan inträngt i Volhynien och Podolien, och lägga svåra hinder i vägen för den mot Warschau agerande stora Ryska armeens framgång. Ett ord af Frankrike hade förmått Sultan att gåin uti detta fördelaktiga och ärorika äfventyr och på en gång söka afskudda sig den sista traktatens olyckliga vilkor och ryska protektoratet , som dag från dag hotande ryckte närmare. Detta ord utsades icke; tvärtom, allt som hade kunnat göras, för alt ägga Porten att gripa i ett gynnande tillfälle, som aldrig mera skall framstå, blef, desavoueradt; och med det samma man dömde Pohlen att gå under, dömde man, genom en olycksalig politiks kombinationer, hvilken var helt och hållet beräknad på dynasti-interessen, äfvep Turkiet att definitift underkasta sig det af Rysslands segrar beredda öde. Pohlen och Turkiet kunde, förenade, arbeta på återvinnande af sitt oberoeude; man ville det icke; man lät det ena gå under, och man tvang det andra till en overksamhet, lika olycksbringande som ett nederlag; man har hopat felsteg på felsteg, och man står förvånad, att Kejsar Nicolaus betjenat sig deraf! att han outtröttligt fullföljer ryska politikens planer, och att hans språk smakar af det förakt, som våra statsmän ingifva honom! : Ifrån denna stund äro de slagne med en obhjelplig maktlöshet i allt, som angår ryska angelagenheterna; deras hittils visade uppförande har beröfvat dem all rätt och makt att i ringaste måtto inverka på detta kabinetts beslut. Vitro dem hafva stor fallenhet att luta åt de grundsatser, som styra ryska politiken; nien äfven om de icke mera voro så böjda derför, som vi oaflåtligen tro, så ar det icke desto mindre säkert, att det nu är för sent far dem att försöka vända, om. Det finnes ställningar, dem man sjelf gjort sig, och ur hvilka man af ingen ting kan lösgoras. De hafva, då de öfvergåfvo våra naturliga allierade och våra naturliga interessen, satt Sig, hvad Ryssland angår, uti ett tillstånd af moralisk och materiel underlägsenhet, hvarur de aldrig skola lyfta sig. Ryssland. är oantasteligt (och Kejsar Nicolaus vet det fullt val) för alla de varelser, som låto Pohlen gåjunder, hvilket de kunde rädda; men det skall icke vara så, hvarken i andra tider eller för andra menmiskor. Starkare och ädlare händer skola förmå gifva fruktansvärda hugg åt detta rike, som, sedan ett halft sekel, förstoras, alltsom konunga-coalitionerne besegra folken. Ar 1815 fick Ryssland, såsom lön för sina tjenster mot Frankrike, hela Konungariket Pulen;.och England, i den förblindelse, som hotet mot oss (Fransmännen) verkade, tänkte icke påannat än att beröfva oss Belgien och att på den sidan uppresa en förmur, men lättade derigenom åt Ryssland ena förstoring, som Engelsmännen nu afsky och frukta... År 1831 är det åter en dylik seger öfver de Lhberala. och popolulära idderna, som betryggat Polackarnas undergång. Preussen och Österrike förenade sig att hjelpa Ryssland, och Frankrike deltog i tysthet i denna sammangaddning; så att, om frihetens principer haft öfverhand ; regeringarnes rådslag, skulle Polen nu varit o