verantören redan gjordt sig skyldig, ofördröjligen och allvarligen tillämpas, skola alla från kronans sida gjorda uppoffringar vara förgäfves; anskaffnings-sättet genom beställning, skall än ytterligare blifva misskändt, och sadelbristen ännu ganska länge blifva oafhulpen. På de åtgärder som nu vidtagas beror: huruvida man till nästa års (1834) exercis skall kunna få sadlar, eller ännu ytterligare, minst ett helt år (till 1835) behöfva vara dem förutan!!!? Eders Maj:t torde af det nu anförda, och af de åberopade handlingarne, i nåder finna: det jag gjordt allt hvad bordt och kunnat göras, — likvisst utan att det lyckats mig förmå Kongl. Krigs-Kollegium (mig, kronans ombud vetterligen) ull undersökning imkalla, eller till lagaoch kontraktsenligt ansvar ställa leverantören. (Forts. följer)2