ga pUVilDvE RUE ORIUDEU jie MMAIRIeS MMM AVP stadfolk; hvarmed man egenteligen menar den syuliga olikheten emellan sämre och bättre personer.? — —— Att hela samhällen af dylika mindre bildade folk-klässer, eller om wi tillåtas så uttrycka 085, endast skrnbbhyflade medborgare, skola framställa många löliga skarpkanter, är lika säkert, som att dessa synnerligen skola falla i ögonen i ett land, der folkets verksamhet alldeles icke är inskränkt till det privata lifvet; utan tvertom, till följe af sjelfva statsförfattningen, måste utsträcka sig till det publika i en så hög grad som härstädes. Man kan icke lika lätt aflägga sin rätta natur, som man här kan bli vald tilljuryman, anförtrodd högre municipaliteuska bebefattningar eller medlem af statsregeringen, och till och med representant i kongressen, i synnerhet som man här uppriktigt kansäga, att på belefvenheten göres mindre afseende än på dugligheten, eller kanske rättare det medborgerliga förtroendet. Härifrån de, många olater af flerfaldig beskaffenhet, hvarföre stackars Jonathan i allmänhet måste lida smälek både rättvist och oförskyldt, och härifrån äfven de mer och mindre qvicka karrikatyrer, hvarofver Engelsmännen skratta sig mätta på Amerikanernas beköstnad. Men vi måste lemna Jonathan, om icke i Engelsk, atminstone i den här begränsade bemärkelsen, samt draga oss närmare kusten och de större städerna, hvarest samhällslifvet utvecklas till en högre grad. Att äfven här skall finnas mycket af den såkallade Jonathanismen bland de lägre klasserna, är lika säkert som naturligt, då nästan alla de orsaxer, hvilka formera densamma, äo, ehuru i mindre grad, verksamma härstädes; men om den också sträcker sig till någon del öfver medelklasserna, så har den redan förlorat mycket af sin ideniw, och kan så mycket mindre spåras hos det högre, mest bildade folket, som effekten af all hög bildning är just den att afpolera alla de större och mindre ojemnheter, som utmärka den ena nationen och andividen från den andra. Derföre likna de högre klasserna hvarandra så mycket i atminstone alla sådana länder, till hvilka civiliserade nationers bildning kan: komma. Att vilja misstänka de högre klassertia? i Amerika att stå efter sina jemlikar i andra länder i belefverhet och umgängeston, vore derföre detsamma, som att påstå, det antingen den Europeiska högre bildningen icke mäktat öfver oceanen, eller ock att Förenta Staternas invånare voro af n annan xmenniskorace. Båda dessa satser äro lika orimliga, för hvar och en som känner namnet på deras förfäder och den lifliga kommunikationen emellan denna republik och de tvenne mest bildade nationer i Europa. Lika enfaldig år dentanhen, att den politiska jemhkhets hvirfveln icke skulle kunna afsätta nödiga: elementet för formerandet af hvad vi kalla de högre samhälls — klasserna. Den, som förmodar det, känner hvarken naturen af alla möjliga samhällen, eller naturen af meniskor, eller naturen af penningar. . Kapitlet omr Nordamerikanska flottan är högst lärorikt; och det vore onskligt, att man ville lara något deraf. Det ger anledning till märkliga jemförelser. Dessa njugga republikaner framstå häruttinnan såsom all ting annat än njugga. Då andra beskattande represegfrioner finna sig föranlåtna att föreskrifva sina regar ett maximum, föreskrifva -Nordamerikanerne ett misimum. s vad är skälet till denna olika behandling? Jo helt enkelt det, att då Kongressen voterat summor till ett ändamål, blifva de använda dertill; att inga sinecurister och falliga sykofanter finnas, som icke orka grafva, men ingalunda blygas att tigga, utan verkligen hafva sin glädje af den beskedliga materiellen; att med de anslagna summorna anskaftas det, hvartill de anslogos, fullt ut, öfver och icke under, och att kostnadsberäkningar icke äro falska fiskarehåfvar, utan tillförlitliga. Man hör i Europa mycket klagas öfver representationernas, i synnerhet oppositionernas gnideri, som vägrar det nödvändiga och sålunda förråder fäderneslandet. Troligen skulle denna klagan försvinna, omregeringarne visade, att medlen alltid samvetsgrannt användes; ty hvem: kan undra, om den, som dagligen beviljar och dagligen ser det beviljade ändamålslöst användas eller otillräckliga resultater dermed åstadkommas, slutligen ledsnar och säger: jag vågar icke anförtro er mera. Nordamerikanska regeringen företer häruti ett lärorikt -motstycke; och om hon ock en gång skall lära sig af uliramineska efterdömen och tillfö!je deraf rönte deras öde att få afslag eller afprutningar på sin statsreglering så skulle hon åtminstone icke våga sjelf eller genom sina Organer säga representationen, att den är köpt af fienden och med flit lamnar fåderneslandet redlöst. Men — det är sådana elaka exempel, som göra Nordamerikanska republiken och dess statsförfattning till föremål for eit så ursinnigt hat på vissa håll. Obelefvenvga