ga pUVilDvE RUE ORIUDEU jie MMAIRIeS MMM AVP
stadfolk; hvarmed man egenteligen menar den syuliga
olikheten emellan sämre och bättre personer.? — ——
Att hela samhällen af dylika mindre bildade folk-kläs-
ser, eller om wi tillåtas så uttrycka 085, endast skrnbb-
hyflade medborgare, skola framställa många löliga skarp-
kanter, är lika säkert, som att dessa synnerligen skola
falla i ögonen i ett land, der folkets verksamhet alldeles
icke är inskränkt till det privata lifvet; utan tvertom,
till följe af sjelfva statsförfattningen, måste utsträcka sig till
det publika i en så hög grad som härstädes. Man kan icke
lika lätt aflägga sin rätta natur, som man här kan bli
vald tilljuryman, anförtrodd högre municipaliteuska be-
befattningar eller medlem af statsregeringen, och till och
med representant i kongressen, i synnerhet som man
här uppriktigt kansäga, att på belefvenheten göres min-
dre afseende än på dugligheten, eller kanske rättare det
medborgerliga förtroendet. Härifrån de, många olater af
flerfaldig beskaffenhet, hvarföre stackars Jonathan i all-
mänhet måste lida smälek både rättvist och oförskyldt,
och härifrån äfven de mer och mindre qvicka karrika-
tyrer, hvarofver Engelsmännen skratta sig mätta på A-
merikanernas beköstnad.
Men vi måste lemna Jonathan, om icke i Engelsk,
atminstone i den här begränsade bemärkelsen, samt dra-
ga oss närmare kusten och de större städerna, hvarest
samhällslifvet utvecklas till en högre grad. Att äfven
här skall finnas mycket af den såkallade Jonathanismen
bland de lägre klasserna, är lika säkert som naturligt,
då nästan alla de orsaxer, hvilka formera densamma,
äo, ehuru i mindre grad, verksamma härstädes; men
om den också sträcker sig till någon del öfver medel-
klasserna, så har den redan förlorat mycket af sin iden-
iw, och kan så mycket mindre spåras hos det högre, mest
bildade folket, som effekten af all hög bildning är just den
att afpolera alla de större och mindre ojemnheter, som ut-
märka den ena nationen och andividen från den andra.
Derföre likna de högre klasserna hvarandra så mycket i
atminstone alla sådana länder, till hvilka civiliserade na-
tioners bildning kan: komma. Att vilja misstänka de
högre klassertia? i Amerika att stå efter sina jemlikar i
andra länder i belefverhet och umgängeston, vore der-
före detsamma, som att påstå, det antingen den Euro-
peiska högre bildningen icke mäktat öfver oceanen, eller
ock att Förenta Staternas invånare voro af n annan
xmenniskorace. Båda dessa satser äro lika orimliga, för
hvar och en som känner namnet på deras förfäder och
den lifliga kommunikationen emellan denna republik
och de tvenne mest bildade nationer i Europa. Lika
enfaldig år dentanhen, att den politiska jemhkhets hvirf-
veln icke skulle kunna afsätta nödiga: elementet för for-
merandet af hvad vi kalla de högre samhälls — klas-
serna. Den, som förmodar det, känner hvarken natu-
ren af alla möjliga samhällen, eller naturen af meniskor,
eller naturen af penningar. .
Kapitlet omr Nordamerikanska flottan är högst läro-
rikt; och det vore onskligt, att man ville lara något
deraf. Det ger anledning till märkliga jemförelser.
Dessa njugga republikaner framstå häruttinnan såsom
all ting annat än njugga. Då andra beskattande repre-
segfrioner finna sig föranlåtna att föreskrifva sina re-
gar ett maximum, föreskrifva -Nordamerikanerne
ett misimum. s
vad är skälet till denna olika behandling? Jo helt
enkelt det, att då Kongressen voterat summor till ett
ändamål, blifva de använda dertill; att inga sinecuri-
ster och falliga sykofanter finnas, som icke orka graf-
va, men ingalunda blygas att tigga, utan verkligen
hafva sin glädje af den beskedliga materiellen; att med de
anslagna summorna anskaftas det, hvartill de anslogos,
fullt ut, öfver och icke under, och att kostnadsberäk-
ningar icke äro falska fiskarehåfvar, utan tillförlitliga.
Man hör i Europa mycket klagas öfver representatio-
nernas, i synnerhet oppositionernas gnideri, som vägrar
det nödvändiga och sålunda förråder fäderneslandet.
Troligen skulle denna klagan försvinna, omregeringarne
visade, att medlen alltid samvetsgrannt användes; ty hvem:
kan undra, om den, som dagligen beviljar och dagli-
gen ser det beviljade ändamålslöst användas eller otill-
räckliga resultater dermed åstadkommas, slutligen leds-
nar och säger: jag vågar icke anförtro er mera. Nord-
amerikanska regeringen företer häruti ett lärorikt -mot-
stycke; och om hon ock en gång skall lära sig af ul-
iramineska efterdömen och tillfö!je deraf rönte deras
öde att få afslag eller afprutningar på sin statsreglering
så skulle hon åtminstone icke våga sjelf eller genom
sina Organer säga representationen, att den är köpt af
fienden och med flit lamnar fåderneslandet redlöst.
Men — det är sådana elaka exempel, som göra
Nordamerikanska republiken och dess statsförfattning till
föremål for eit så ursinnigt hat på vissa håll. Obelefven-
vga