omkring 19 procent al vardet — den närvarande
tullen med tolag m. m. gär väl öfver trettio — så skul-
le måhända dubbelt så mycket kaffe införtullas i Skåne,
som för närvarande, men man försöke att nedsätta kaffe
till. 10 procent d. v. s. 2 skillingar riksgäld; då först
blefve man i tillfälle. att bedöma, huruvida icke detta
botemedel vore det suveränaste. Samma förhållande
t. ex. med vin, å hvilket tullen nu på somliga orter
uppgår till 500 procent af va ans värde, då ett ox-
hufvud ganska drickbart vin i Marseille eller de Italien-
ska hamnarna fås tul 20 a 23 R:dr riksg., men en-
dast tull och andra omkostnader uppgå till mellan 50
å 60 R:dr banko.
Man skall håremot invända statens behof af en ansen-
5g. tullinkomst, och de Svenska näringarnes af så kal-
ladt sky dd. Hvad det senare angår, ha vi så ofta ut-
talat vår mening — eller rättare icke vår mening, utan
erfarenhetens och allmänt kända förhållandens intyg, att
vi här icke behöfva upprepa dem. Vi erinra
endast att dessa tydligen ådagalagt, icke blott här utan
i alla andra länder, att de näringar, som hunnit största
förkofran, ha varit just de, som åtnjutit det minsta skyd-
det, och att de företrädesvis skyddade deremot nästan
alltid varit de sämsta. I anseerde åter till statens in-
komster genom en låg tull, så tro vi, ja, äro till och
med : fullkomligt öfvertygade, att resultatet skulle blifva
alldeles motsatt. När det ej lönade mödan att tullför-
snilla, skulle alla varor ärligt uppgifvas, och man skulle
då förvånas öfver den mängd deraf, som konsumeras. Deras
pris skulle falla, och landets innevånare kunde då för sam-
ma penning köpa sig en större mängd behofs- eller lyx-
artiklar. Vidare skulle mindre kontroller bli nödvän-
diga, och genom ett förnuftigare råkenskaps- och admi-
nistrationssystem inom tullverket, skulle dess aftönings-
stat måhända kuaona nedsättas högst betydligt under
hvad den nu är. Vill man vidare taga i beräkning :
lyftningen i den allmänna sedligheten, återstallandet af
förtroendet mellan regering och medborgare,- när dessa
senare ej hade skäl att klaga öfver en lagstiftning, som
förnärmade den naturliga billigheten, samt den förkofran
våra inhemska slöjder skulle vinna, så blefve statens för-
del igenom ett annat och förnuftsenligare handels-system
större, än man med siffror kan bestämma.
Såsom en kuriositet omnämna vi slutligen Korrespon-
dentens yttranden om Norge. Han försäkrar, att. detta
icke kan blifva sädesproducerande land; att det må-
ste förr eller senare uppmuntra fabrikers. anläggande; att
dess skogar illa medfaras, så att man bland tusentals
tolfter timmer, knappt kan upptäcka ett enda träd, som
utvisar, att Norge är ett rikt skogsland; att Norrmän-
nen afundas Svenskarna intet annat, än Sverges fabriks-
rörelse, som årligen framskridit o. s. v. Vi meddela
detta till Norrmäthens kunskap, som måhända sjelfva
torde vara okunniga om huru illa det står till hos dem,
åtminstone att sluta af deras bästa tidniagar, som yttra
metsatta tänkesätt, och tvertom beklaga Svenskarne för
det oförnuftiga system här råder. Sjelfve skulle vi hög-
ligen beklaga Nör-männen, om de; istället att tänka på
en förnuftig skogshushållning och spridande af kunska-
pen om skogars vård och skötsel, d. v. s., i stället för
vården om landets verkliga och naturliga rikedom,
kunde vilja på konstgjord väg mföra slöjder, som skulle
uppmuntras på de naturliga näringsgrenarnes bekostnad,
om de skulle vilja utrota sin handel och sjöfart, för att
få fabriker, som skulle medtaga statens inkomster och
bli -ett tvistefrö olika medborgsklasser emellan. Skulle
likväl Norrmännen verkligen hysa någon afund till vårt
fabriks system,- så ville vi föreslå, att afstå det till dem,
mot erbållandeaf deras representations-och administrar
tionssystem. Vi äro säkra, att Sverge icke skulle för-
lora på bytet.
