omkring 19 procent al vardet — den närvarande tullen med tolag m. m. gär väl öfver trettio — så skulle måhända dubbelt så mycket kaffe införtullas i Skåne, som för närvarande, men man försöke att nedsätta kaffe till. 10 procent d. v. s. 2 skillingar riksgäld; då först blefve man i tillfälle. att bedöma, huruvida icke detta botemedel vore det suveränaste. Samma förhållande t. ex. med vin, å hvilket tullen nu på somliga orter uppgår till 500 procent af va ans värde, då ett oxhufvud ganska drickbart vin i Marseille eller de Italienska hamnarna fås tul 20 a 23 R:dr riksg., men endast tull och andra omkostnader uppgå till mellan 50 å 60 R:dr banko. Man skall håremot invända statens behof af en ansen5g. tullinkomst, och de Svenska näringarnes af så kalladt sky dd. Hvad det senare angår, ha vi så ofta uttalat vår mening — eller rättare icke vår mening, utan erfarenhetens och allmänt kända förhållandens intyg, att vi här icke behöfva upprepa dem. Vi erinra endast att dessa tydligen ådagalagt, icke blott här utan i alla andra länder, att de näringar, som hunnit största förkofran, ha varit just de, som åtnjutit det minsta skyddet, och att de företrädesvis skyddade deremot nästan alltid varit de sämsta. I anseerde åter till statens inkomster genom en låg tull, så tro vi, ja, äro till och med : fullkomligt öfvertygade, att resultatet skulle blifva alldeles motsatt. När det ej lönade mödan att tullförsnilla, skulle alla varor ärligt uppgifvas, och man skulle då förvånas öfver den mängd deraf, som konsumeras. Deras pris skulle falla, och landets innevånare kunde då för samma penning köpa sig en större mängd behofseller lyxartiklar. Vidare skulle mindre kontroller bli nödvändiga, och genom ett förnuftigare råkenskapsoch administrationssystem inom tullverket, skulle dess aftöningsstat måhända kuaona nedsättas högst betydligt under hvad den nu är. Vill man vidare taga i beräkning : lyftningen i den allmänna sedligheten, återstallandet af förtroendet mellan regering och medborgare,när dessa senare ej hade skäl att klaga öfver en lagstiftning, som förnärmade den naturliga billigheten, samt den förkofran våra inhemska slöjder skulle vinna, så blefve statens fördel igenom ett annat och förnuftsenligare handels-system större, än man med siffror kan bestämma. Såsom en kuriositet omnämna vi slutligen Korrespondentens yttranden om Norge. Han försäkrar, att. detta icke kan blifva sädesproducerande land; att det måste förr eller senare uppmuntra fabrikers. anläggande; att dess skogar illa medfaras, så att man bland tusentals tolfter timmer, knappt kan upptäcka ett enda träd, som utvisar, att Norge är ett rikt skogsland; att Norrmännen afundas Svenskarna intet annat, än Sverges fabriksrörelse, som årligen framskridit o. s. v. Vi meddela detta till Norrmäthens kunskap, som måhända sjelfva torde vara okunniga om huru illa det står till hos dem, åtminstone att sluta af deras bästa tidniagar, som yttra metsatta tänkesätt, och tvertom beklaga Svenskarne för det oförnuftiga system här råder. Sjelfve skulle vi högligen beklaga Nör-männen, om de; istället att tänka på en förnuftig skogshushållning och spridande af kunskapen om skogars vård och skötsel, d. v. s., i stället för vården om landets verkliga och naturliga rikedom, kunde vilja på konstgjord väg mföra slöjder, som skulle uppmuntras på de naturliga näringsgrenarnes bekostnad, om de skulle vilja utrota sin handel och sjöfart, för att få fabriker, som skulle medtaga statens inkomster och bli -ett tvistefrö olika medborgsklasser emellan. Skulle likväl Norrmännen verkligen hysa någon afund till vårt fabriks system,så ville vi föreslå, att afstå det till dem, mot erbållandeaf deras representations-och administrar tionssystem. Vi äro säkra, att Sverge icke skulle förlora på bytet.