kas detta tvärtemot regeringens vilja, så styrer också
oppositionen i de frågor, däri den segrat; ty den, som
framtvingar sin vilja: styrelsefrågor, den styrer, så vidt
jag har något begrepp om ordets betydelse.
Men, bevars, se det är just hvad som icke går an.
Nå, huru skall det då vara? — Jo, oppositionen får
icke hafva några lagliga medel, att tvinga sin öf
vertygelse till belut. -— Det vill säga, Ni vill icke,
att representationen skall hafva någon beslutande-
rätt? — Jo åh jo — bevars jo; det förstås, jag
är en högst frihetsälskande och konstitutionel man,
som har besvurit våra gruvdlagar. — Men hur i all
verlden vill ni då, att oppositionen skall bete sig, för
att hämma? regeringen 2 Om hon än vore pluralitet,
skall hon väl af bara beskedlighet, för att icke blifva
parti, ändock afhålla sig t. ex. ifrån att votera? —
Nej, votera, anmärk, reglera, bäst ni behagar; låt
bara bli att vilja regera, d. v. s., sok aldrig att ge-
nomdnifva edra åsigter. Vi skola vara beskedliga ; vi
förbehålla oss blott att få i all som - största artighet
släppa lös vår harm mot sådana af edra beslut, som
binda oss; Hundfila oss litet emellanåt !. votera till och
. med våra förslag ofver ända! bara vi icke behöfva bry
oss om er votering, sedn J ären åtskilda.
Så der föreställer jag mig förf:s andemening; utveck-
lad 1 vanliga ord. En opposition, som skulle hämma?
regeringen, utan att hafva makten att någon gång be-
sluta, är en löjlig otanke. Begriper man icke, att en
regering icke låter hämma sig, om ingen makt fin-
nes, som kan verkställa det? Man ville väl, att oppo-
sitionen skulle blott ega remonstrera och peltitionera i
underdånighet, och en sådan opposition vore så myc-
ket nytugare för de maktägande, än ingen, som mak-
ten då i de flesta fall kunde hafva en majoritet af fol-
kets ombud att; stödja sig på, hvilken givit den
aflat. Men i en stat, der ingen eger gå längre, . der
är oppositionen ett oting — eller uppror. Detta häm-
mar väl, men på ett sätt, som hvarken förf. eller jag
skulle önska.
Jag vet allt för väl, hvad förf. invänder : han vill
icke en opposition, som opponerar, för det att hon
personligen vill regera. Jag vill den ej heller ; men
jag vill, att en makt skall finnas som kan säga : mina
grundsatser skola regera. Detta är betydelsen af det,
representativa samhällsskicket. Sant ar, att, så snart
hon sagt detta, är hon icke mera opposition, ock då
begynner er annans roll. Statstidningen vore då icke
lingre Statstiduing. — Men, det är sannt, han byttej då
måhända om roll för att få vara med i alla fall.