kas detta tvärtemot regeringens vilja, så styrer också oppositionen i de frågor, däri den segrat; ty den, som framtvingar sin vilja: styrelsefrågor, den styrer, så vidt jag har något begrepp om ordets betydelse. Men, bevars, se det är just hvad som icke går an. Nå, huru skall det då vara? — Jo, oppositionen får icke hafva några lagliga medel, att tvinga sin öf vertygelse till belut. -— Det vill säga, Ni vill icke, att representationen skall hafva någon beslutanderätt? — Jo åh jo — bevars jo; det förstås, jag är en högst frihetsälskande och konstitutionel man, som har besvurit våra gruvdlagar. — Men hur i all verlden vill ni då, att oppositionen skall bete sig, för att hämma? regeringen 2 Om hon än vore pluralitet, skall hon väl af bara beskedlighet, för att icke blifva parti, ändock afhålla sig t. ex. ifrån att votera? — Nej, votera, anmärk, reglera, bäst ni behagar; låt bara bli att vilja regera, d. v. s., sok aldrig att genomdnifva edra åsigter. Vi skola vara beskedliga ; vi förbehålla oss blott att få i all som största artighet släppa lös vår harm mot sådana af edra beslut, som binda oss; Hundfila oss litet emellanåt !. votera till och . med våra förslag ofver ända! bara vi icke behöfva bry oss om er votering, sedn J ären åtskilda. Så der föreställer jag mig förf:s andemening; utvecklad 1 vanliga ord. En opposition, som skulle hämma? regeringen, utan att hafva makten att någon gång besluta, är en löjlig otanke. Begriper man icke, att en regering icke låter hämma sig, om ingen makt finnes, som kan verkställa det? Man ville väl, att oppositionen skulle blott ega remonstrera och peltitionera i underdånighet, och en sådan opposition vore så mycket nytugare för de maktägande, än ingen, som makten då i de flesta fall kunde hafva en majoritet af folkets ombud att; stödja sig på, hvilken givit den aflat. Men i en stat, der ingen eger gå längre, . der är oppositionen ett oting — eller uppror. Detta hämmar väl, men på ett sätt, som hvarken förf. eller jag skulle önska. Jag vet allt för väl, hvad förf. invänder : han vill icke en opposition, som opponerar, för det att hon personligen vill regera. Jag vill den ej heller ; men jag vill, att en makt skall finnas som kan säga : mina grundsatser skola regera. Detta är betydelsen af det, representativa samhällsskicket. Sant ar, att, så snart hon sagt detta, är hon icke mera opposition, ock då begynner er annans roll. Statstidningen vore då icke lingre Statstiduing. — Men, det är sannt, han byttej då måhända om roll för att få vara med i alla fall.