Reiherplymer, på hans hufvud; och man kan med tämlig visshet antaga, att hans drägt är den kostbaraste och rikast försedda i verlden. Betänker .man derjemte, att han vanligtvis bor i låger, och att hans tält är drapperadt med de finaste kaschemirstyger som finnas, samt med golföfverdrag af de utsöktaste persiska mattor, m. m., så kan man lätt öfvertyga sig om den ofaniliga lyx, som råder hos denna suverån. Och likväl kunna hvarken Ranschit Sing eller hans söner lasa i bok. Detta oaktadt är han högste domaren i sitt rike, och skall, enligt General Allards försäkran skipa rättvisan mycket väl och ordentligt. Han har ännu icke haft mod att i sitt land, efter Engelska exemplet, afskaffa det religiösa brutet, attlåta hustrurma förbränna sig efter männernas död. I Lahore fortfar ännu detta bruk och Ranschit sjelf har tvänne gemåler, som äro ämnade, att efter hans död bestiga bålet. General Allard har äfven varit vittne till ett sådant menniskooffer. Det var en ung, skön qvinna. Hon nalkades bålet med synbart lugn, eburu man kunde märka att striden emellan natur och pligt kostade henne mycket. Hon uttalade några ord, hvilka alltid vid sådana tillfällen uppfatias nyfiket af den omgifvande hopen, såsom ofelbara orakel. Hon var grannt och smakfullt klädd. Under folkets bifallsrop besteg hon bålet vid en döfvande musik; enaf stockarne hade kommit utanför de öfrige, och då hon kände sig deraf besvärad, uppreste hon sig åter, för att ändra läget af den matta hvarpå hon lagt sig, ställde träden i ordning och lade sig derefter åter. I ögonblicket staplades ett berg af trän öf ver hennes kropp, olja utgjöts deröfver och bålet itändes. General Allard åsåg detta afskyvärda och förnuftsvidriga skådespel ifrån ryggen af sin elefant. Utom detta ohyggliga religionsbruk, finnes äfven ett annat föremål för fromma själars uppbyggelse i detta land, nemligen fakirernas rehgiösa uppoffring, hvilka för att uthärda hela deras lefnad i en bedjande ställning låta fästa sina armar vid mastträn och uthålla i denna belägenhet hela 6 månader, intilldess alla muskler styfoat och förtorkat, så att de icke kunna röras eller böjas ur sin ställning. Dessa Fakirer äro likväl ett eländigt pack, som ofta plundra resande på vägarne. Konungens af Lahsre arm är ingenting mer eller mindre, ån en napoleonisk arme, med sima uniformer, gevär, patronkök, siu theorie och sina fanor. Hr Allard hår omplanterat vid stranden af Setletsch Kejsarrikets grenadierer, hussarer, dragoner, infant ri, elit kompanier, med eit ord, allt, till och med de Fransyska kommandoorden. Man kan läct föreställa sig hvad tålamod beslutsamhet, mod och skarpsinnighet som erfordrats, för att lyckas med en sådan omskapnad; heldst som rekryteringen sker frivilligt, ibland deua raska och tappra folk. Endast Fransyska Tschakotn har ej antagits af Lahores armå. Turbaner af det vackra kaschemiret, hvari det långa håret är iolindadt, utgöra hufvudbonaden. Detta hår är föremål för männernas hela koketteri. De förena dermed begreppet om kraft och manlighet och vårda det omsorgsfullt, liksom skägget. Utan skägg vore man ej man; på ung eller gammal måste det nedfalla på bröstet i svarta eller hvita vågor. Dueller äre ej brukliga inom, krigshären. Allard bär sjelf Fransysk generals-uniform, och en lätt, prydlig kask, stickad med guld. VE DDRETORNR SA rt —— FOTA LABNPTAGASRLT