ningar, utan äfven tid och möda samt en verkligt mo-
derlig omsorg. Ara åt de ädlas minne, som finna sin
största tillfredsställelse i vården om det uppvexande släg-
tets uppfostran!
Som vi hört berättas, skall Fru Philipsen äfven ge-
nom testamente rikt donerat denna skola för dess fram-
tida underhåll och utvidgmng.
Vid begrafningen voro barnen följaktelige i proces-
sionen. Följande minnesord voro författade af Hr In-
gelman:
Vid de bleka facklors låga,
Likt ett svartklädt moln vi tåga
Till de rum der döden bor;
Med de mörka anletsdragen,
Liksom qväller följer dagen,
Vi dig följa hulda mor!
An med rörda bröst vi alla
Vid det kära namn dig kalla,
Du förtjent i Hf och död;
Men ditt öra ej mer hör 0ss,
Ej din blick mer vakar för oss,
Du de spädas tröst och stöd!
Ty Du är ifrån oss gången,
Och med klagan stiger sången
Upp uti den långa qväll,
Må den upp från fängslets klyfta
Högt ditt modershjerta lyfta
Till sitt ljusa stjernetjäll!
Der Du skall den säilhet njuta
I Din famn den Make sluta,
Söm blef oss en annan far,
Der med fröjd J skolen skåda
Ned på våra af er båda
Huldt beredda framtidsdar.
Ty, hvad är att födseln gifva
Mot den kraft att menskan lifva
För det sanna lifvet opp,
Att det stora ljuset härma
Och med andligt ljus och värma
Veckla anden ur sin knopp!
Hell Er ädla två! med gamman
Skolen JI derför tillsamman
I en ro ej mera störd,
Från de rum, der stjernor blinka
Se de gyldne axen vinka
Af Er ymnigt sådda skörd.
Men ej här vi mera se Dig,
Hulda Moder! tom och ledig
Står den platsen, klädd i natt,
Der, till mången stunds försköning,
Med Din varning, Din belöning,
Du bland oss så huldrik satt.
Ack! vi sluta Dig dock inne
Med Din kärlek i vårt sinne;
Fast Ditt stoft har grafvens ro
Skall i glädjens, som i smärtans
Dar Din bild i hundra hjertans
Varma kamrar evigt bo.
Och då åter blomstren vexa,
Gå vi efter slutad lexa
Ut, från Skolans tvång och qval,
Spridde i de gröna vårar;
Moder! blommors doft och tårar,
Ej ska saknas på Din graf.
Upp till himlen då vi blicke,
Ty på jorden fins Du icke;
En gång bortom tidens haf
Tro vi visst skall Du nedfalla
Med de Ord: Se mig och alla
Barnen, som Du, Gud. mig gaf!