ningar, utan äfven tid och möda samt en verkligt moderlig omsorg. Ara åt de ädlas minne, som finna sin största tillfredsställelse i vården om det uppvexande slägtets uppfostran! Som vi hört berättas, skall Fru Philipsen äfven genom testamente rikt donerat denna skola för dess framtida underhåll och utvidgmng. Vid begrafningen voro barnen följaktelige i processionen. Följande minnesord voro författade af Hr Ingelman: Vid de bleka facklors låga, Likt ett svartklädt moln vi tåga Till de rum der döden bor; Med de mörka anletsdragen, Liksom qväller följer dagen, Vi dig följa hulda mor! An med rörda bröst vi alla Vid det kära namn dig kalla, Du förtjent i Hf och död; Men ditt öra ej mer hör 0ss, Ej din blick mer vakar för oss, Du de spädas tröst och stöd! Ty Du är ifrån oss gången, Och med klagan stiger sången Upp uti den långa qväll, Må den upp från fängslets klyfta Högt ditt modershjerta lyfta Till sitt ljusa stjernetjäll! Der Du skall den säilhet njuta I Din famn den Make sluta, Söm blef oss en annan far, Der med fröjd J skolen skåda Ned på våra af er båda Huldt beredda framtidsdar. Ty, hvad är att födseln gifva Mot den kraft att menskan lifva För det sanna lifvet opp, Att det stora ljuset härma Och med andligt ljus och värma Veckla anden ur sin knopp! Hell Er ädla två! med gamman Skolen JI derför tillsamman I en ro ej mera störd, Från de rum, der stjernor blinka Se de gyldne axen vinka Af Er ymnigt sådda skörd. Men ej här vi mera se Dig, Hulda Moder! tom och ledig Står den platsen, klädd i natt, Der, till mången stunds försköning, Med Din varning, Din belöning, Du bland oss så huldrik satt. Ack! vi sluta Dig dock inne Med Din kärlek i vårt sinne; Fast Ditt stoft har grafvens ro Skall i glädjens, som i smärtans Dar Din bild i hundra hjertans Varma kamrar evigt bo. Och då åter blomstren vexa, Gå vi efter slutad lexa Ut, från Skolans tvång och qval, Spridde i de gröna vårar; Moder! blommors doft och tårar, Ej ska saknas på Din graf. Upp till himlen då vi blicke, Ty på jorden fins Du icke; En gång bortom tidens haf Tro vi visst skall Du nedfalla Med de Ord: Se mig och alla Barnen, som Du, Gud. mig gaf!