STATSTIDNINGEN TALAR LATIN OCH OMVÄN-
DER SINA MOTSTANDARE.
Statstidningen ådagalade härom dagen en lärdom, som
kom dess läsare att baxnas. Genom åtskilliga kärnbi-
tar ur flere latinska autorer, sådana som Sallustius, Ci-
cero, Livius, Tacitus och Lactazstius, underrättade den
sina läsare om flera vigtiga och förut föga kända om-
ständigheter, såsom. att en orostiftare vid namn Calili-
na funnits i Rom; att de som ingenting ägde, afunda-
des de rika redan för två tusende år sedan; att de go-
da medborgarne redan den tiden varit tröga och overk-
samma för allmänna angelägenheter, och att några äf-
ven den tiden röjt sig väg till makten genom förställ-
ning och intriger, samt genom ett låtsadt nit för det
allmänna bästa, men så snart de hunnit det åsyf-
tade målet sumt uppnått väldets höjder, bortlagt
förställningen och afslöjat sina verkliga böjelser,
förföljt och misshandlat samma goda menniskor
hvilkas sak de diuils tyckts omfatta, ech krossat
trappstegen på hvilka de sjelfve uppklifvit, på det
ingen skulle kunna anvärda samma medel emot
dem. Detta finnes icke allenast i Svensk öfversätt-
ning; utan till yttermera visso, och för att jemte de po-
litiska maximerna lemna tillfälle till en helsosam öfning
i Latinska språket efter Hamiltonska metoden, finnes
grundtexten vidfogad i half spalt jemte öfversättningen:
Det enda, som vi icke kunna förstå, är hvarföre
Statstidningen satt dessa citauoner i samband med sin
afhandling om Förr och Nu, och likasom insinuerat
att omnino cuncta plebs, det vill såga hela massan af
folket hos oss skulle; vara så missnöjd med hvad som
är, att den skulle längta efter förändringar. Hvem vet
icke, att förhållandet är alldeles motsatt, äfvensom att
aldrig någonsin eller någonstädes mindre anledning till
obelåtenhet funnits än hos oss i närvarande ögonblick?
Hvarest blir den sanna förtjensten så framdragen utan
afseende på börd, favoritskap eller andra omständighe-
ter? Hvarest gifva de högt uppsatte sådana exempel på
allvar, hushållsaktighet och frihet från flärd och fåfän-
ga? Hvarest är folket bättre representeradt, och Styrel-
Sens ansvarighet fullkomligare? Hvarest är så mycket
gjordt för folkundervisningen, eller beskattningen mera
ändamålsenligt inrättad? Hvarest har administrationen
en sådan fart? hvar äro näringarna lifligare eller stä-
derna mera blomstrande? Allt detta är ju så allmänt
erkändt, att hvarje hänsyftning i Statstidningen på ett
annat förhållande antyder en inneboende rädsla, ja ett
slags krukaktighet, som visserligen icke kan finnas hos
en så latinsprängd författare.