STATSTIDNINGEN TALAR LATIN OCH OMVÄNDER SINA MOTSTANDARE. Statstidningen ådagalade härom dagen en lärdom, som kom dess läsare att baxnas. Genom åtskilliga kärnbitar ur flere latinska autorer, sådana som Sallustius, Cicero, Livius, Tacitus och Lactazstius, underrättade den sina läsare om flera vigtiga och förut föga kända omständigheter, såsom. att en orostiftare vid namn Calilina funnits i Rom; att de som ingenting ägde, afundades de rika redan för två tusende år sedan; att de goda medborgarne redan den tiden varit tröga och overksamma för allmänna angelägenheter, och att några äfven den tiden röjt sig väg till makten genom förställning och intriger, samt genom ett låtsadt nit för det allmänna bästa, men så snart de hunnit det åsyftade målet sumt uppnått väldets höjder, bortlagt förställningen och afslöjat sina verkliga böjelser, förföljt och misshandlat samma goda menniskor hvilkas sak de diuils tyckts omfatta, ech krossat trappstegen på hvilka de sjelfve uppklifvit, på det ingen skulle kunna anvärda samma medel emot dem. Detta finnes icke allenast i Svensk öfversättning; utan till yttermera visso, och för att jemte de politiska maximerna lemna tillfälle till en helsosam öfning i Latinska språket efter Hamiltonska metoden, finnes grundtexten vidfogad i half spalt jemte öfversättningen: Det enda, som vi icke kunna förstå, är hvarföre Statstidningen satt dessa citauoner i samband med sin afhandling om Förr och Nu, och likasom insinuerat att omnino cuncta plebs, det vill såga hela massan af folket hos oss skulle; vara så missnöjd med hvad som är, att den skulle längta efter förändringar. Hvem vet icke, att förhållandet är alldeles motsatt, äfvensom att aldrig någonsin eller någonstädes mindre anledning till obelåtenhet funnits än hos oss i närvarande ögonblick? Hvarest blir den sanna förtjensten så framdragen utan afseende på börd, favoritskap eller andra omständigheter? Hvarest gifva de högt uppsatte sådana exempel på allvar, hushållsaktighet och frihet från flärd och fåfänga? Hvarest är folket bättre representeradt, och StyrelSens ansvarighet fullkomligare? Hvarest är så mycket gjordt för folkundervisningen, eller beskattningen mera ändamålsenligt inrättad? Hvarest har administrationen en sådan fart? hvar äro näringarna lifligare eller städerna mera blomstrande? Allt detta är ju så allmänt erkändt, att hvarje hänsyftning i Statstidningen på ett annat förhållande antyder en inneboende rädsla, ja ett slags krukaktighet, som visserligen icke kan finnas hos en så latinsprängd författare.