nen. — Han bellagar hans för tidigt började verksamhet och klagur öfver ödet, som beslutat, att Grefve Adlersparres ryktbarhet skulle så snart, likasom Kronprinsen Carl Augusts porträtt, begrafvas r glömskan. — Det år den historlska sanningen Ins. haft till ledtråd — Han har derfore af sina ohyfsade motparter blifvit kallad smädare, lögnare, mördare, hyrlakej; men detta förkrossar honom icke — han ger sig ej på nåd eller onåd och allraminst kan han fördraga, att, då berömmet slösas på den ena revolutionosmannen, sådant sker på sanningens och på den andras (General Adlercreatzs) bekostnad: — en Adlerkreutz, som, utom den afgörande åtgärden vid revolutionen, hade skördat så herrliga lagrar på ärans fält, i spetsen för den 0oförgätliga Finska armeen. Det är ej den aflidnes f. d. Adjusant, eller medpasquillanten, som han derföre klendrar, ty dem lemnar han, jemte Grefve Adlersparres becksömsstöflor och lappade rock, att gälla för hvad de kunna; men af Redaktören till en allmänt läst tidning hade han fordrat större gärd af rättvisa, F. K.