nen. — Han bellagar hans för tidigt började verksam-
het och klagur öfver ödet, som beslutat, att Grefve
Adlersparres ryktbarhet skulle så snart, likasom Kron-
prinsen Carl Augusts porträtt, begrafvas r glömskan. —
Det år den historlska sanningen Ins. haft till ledtråd —
Han har derfore af sina ohyfsade motparter blifvit kal-
lad smädare, lögnare, mördare, hyrlakej; men det-
ta förkrossar honom icke — han ger sig ej på nåd
eller onåd och allraminst kan han fördraga, att, då be-
römmet slösas på den ena revolutionosmannen, sådant
sker på sanningens och på den andras (General Ad-
lercreatzs) bekostnad: — en Adlerkreutz, som, utom
den afgörande åtgärden vid revolutionen, hade skördat
så herrliga lagrar på ärans fält, i spetsen för den 0o-
förgätliga Finska armeen. Det är ej den aflidnes
f. d. Adjusant, eller medpasquillanten, som han derföre
klendrar, ty dem lemnar han, jemte Grefve Adlersparres
becksömsstöflor och lappade rock, att gälla för hvad de
kunna; men af Redaktören till en allmänt läst tidning
hade han fordrat större gärd af rättvisa,
F. K.