ACHIC all all paRalld VAUTINMUStIH -HEMTUVIA LIM HAagvo åtgärd af krigisk tendens. Men man kände, att det fanns två saker, foch endast tvenne, som hvarken finge komprometteras eller uppskjutas, och dessa voro de som rörde national-ärligheten (publica fides) och nationaläran. Han hade vid ett föregående tillfälle sagt, och han uprepade nu, att det icke var H. Maj:ts ministrars afsigt att blanda sig i Portugals eller något annat lands inre angelägenheter. Sådant tillhörde icke Britiska Ministrars pligter. Talaren öfvergick härefter till en skildring af omständigheterna vid Portugisiska konstitutioneps upkomst och beskaffenhet, och fortfor: Denna7konstitution, vid utfärdandet sanktionerad af dem som voro ämnade att lefva under densamma; grundad på principer till stor del liknande dem som ligga i vår egen, ehuru annorlunda modifierad, kunde en Engelsman omöjligen undgå att lemna sin gärd af beundran. Likväl hade: de ingen rätt att tvinga denna konstitution på det Portugisiska folket, om det icke vore hågadt att emottaga den; de hade ingen rätt att draga till strids för dess upprätthållande, i fall schismer med hänseende dertill, funnos bland Portugiserne sjelfve. Annalkandet af vådan för ett krig vore visserligen att befara, och borde om möjligt -uudvikas. Han unskade härvid icke blifva så förstådd, som om han fruktade vårt deltagande i krig för en god sak, eller hyste någon misströstan till vär makt och våra resursser: hans farhåga var af helt annnan beskaffenhet. Den uppkom vid åtankan på sjelfva dem förfärliga makt, som detta land egde, och bestod deri, att om ett krig skulle blifva resultatet af de mesyrer som nu blifvit vidtagna, så skulle alla missnöjde och obelåtne i hela Europa vilja ställa sig på vår sida. För några år sedan, då frågan om negociationen med Spanien varit å hane, hade han fästat uppmärksamheten på en punkt af samma beskaffenhet, och uttryckt sin tanka, att den rätta pohtiken för detta land vore, att: bibehålla neutralitet emellan tvistande nationer och sammanstötande principer, och att vi genom denna neutralitet skulle skydda den politiska jemvigten och bidraga till tryggheten i Europa. Fyra är hade tjenat att öfvertyga honom om riktigheten af denna tänka, helst han fruktade, att nästa krig som komme att tändas i Europa, skulle blifva ett krig af de mest förfärliga följder: ett krig, icke endast emellan stridande vapenstyrka, utan efnellan sammandrabhande meningar. Om detta land komme att deltaga i en sådan strid, så måtte det blifva förnämligast med det syfiemål, att förmildra dess häftighet och återhålla våldsamheten hos de andra makterna i Europå. I denna nations händer låg en förfärlig makt, men ett vore, alt halva en jettes krafter, och ett annat, att göra ett godt bruk af dem. Det vore icke vår sak att söka tillfället att få utbreda och visa den. Britanniens roll vore här mera en skiljedomares än en rivals; dess göromål borde vara, att förmildra bitterheten och återhalla anfallen emellan tvistande nationer; dess uppförande borde vara sådant att man kunde säga derom med poetens ord: Mollitqve animos ac temperat iras Ni faciet, maria ac terras celumque profun dum Qvippe ferant rapidi secum verrantqve per auras; Det vore omöjligt att förutsäga de möjliga verkningarna af bittra 7 och instängda (efter orden: under försegling iörvarade) passioners lössläppande; ingen kunde betrakta dem utan rysning. För sin egen del skulle han icke kunna sofra på sin bädd, om han frivilligt och utan nödvändighet hade vidiagit brådstörtade åtgärder, som kunde: leda till sådana vigtiga följder. Se här den Engelska texten: He could assure, the house, that there was not within its valls any set of men, more deeply convinced than his majestys ininisters — —— of the vital importance of the continuance ol peace to this country and to the world. So strongly was he impressed with that opinion, that he declared, that there was no question of doubt, no question of present advantage, no qvestion of anticipation of remote difficulty, which he would not have preferred to pass over, to Compromise orto adjourn, to calitag on the house of Commons to sanction any measure which appeared of a warlike tendenCV. But he felt, that there were ivvo causes, and but 1iw0 causes, which could be neither compromised nor adjourned, the causes of national faith and of national honour. He had said on a former day, and he repeated now, ihat it Was not ihe intention of His Majesty to interfere inv the internal concerns of Portugal or of any other country. The distinetion he drew, wasmnot between parties if a cowmntry ; with them this Goverhment had athings to do, but heiween external and internal It