ACHIC all all paRalld VAUTINMUStIH -HEMTUVIA LIM HAagvo
åtgärd af krigisk tendens. Men man kände, att det
fanns två saker, foch endast tvenne, som hvarken finge
komprometteras eller uppskjutas, och dessa voro de som
rörde national-ärligheten (publica fides) och national-
äran.
Han hade vid ett föregående tillfälle sagt, och han up-
repade nu, att det icke var H. Maj:ts ministrars afsigt
att blanda sig i Portugals eller något annat lands inre
angelägenheter. Sådant tillhörde icke Britiska Ministrars
pligter.
Talaren öfvergick härefter till en skildring af omstän-
digheterna vid Portugisiska konstitutioneps upkomst och
beskaffenhet, och fortfor: Denna7konstitution, vid ut-
färdandet sanktionerad af dem som voro ämnade att lefva
under densamma; grundad på principer till stor del
liknande dem som ligga i vår egen, ehuru annorlunda
modifierad, kunde en Engelsman omöjligen undgå att
lemna sin gärd af beundran. Likväl hade: de ingen
rätt att tvinga denna konstitution på det Portugisiska
folket, om det icke vore hågadt att emottaga den; de
hade ingen rätt att draga till strids för dess upprätt-
hållande, i fall schismer med hänseende dertill, funnos
bland Portugiserne sjelfve.
Annalkandet af vådan för ett krig vore visserligen att
befara, och borde om möjligt -uudvikas. Han unskade
härvid icke blifva så förstådd, som om - han fruktade
vårt deltagande i krig för en god sak, eller hyste någon
misströstan till vär makt och våra resursser: hans far-
håga var af helt annnan beskaffenhet. Den uppkom
vid åtankan på sjelfva dem förfärliga makt, som det-
ta land egde, och bestod deri, att om ett krig skulle
blifva resultatet af de mesyrer som nu blifvit vidtagna,
så skulle alla missnöjde och obelåtne i hela Europa
vilja ställa sig på vår sida. För några år sedan, då
frågan om negociationen med Spanien varit å hane, ha-
de han fästat uppmärksamheten på en punkt af samma
beskaffenhet, och uttryckt sin tanka, att den rätta po-
htiken för detta land vore, att: bibehålla neutralitet e-
mellan tvistande nationer och sammanstötande principer,
och att vi genom denna neutralitet skulle skydda den
politiska jemvigten och bidraga till tryggheten i Europa.
Fyra är hade tjenat att öfvertyga honom om riktigheten
af denna tänka, helst han fruktade, att nästa krig som
komme att tändas i Europa, skulle blifva ett krig af de
mest förfärliga följder: ett krig, icke endast emellan
stridande vapenstyrka, utan efnellan sammandrabhande
meningar. Om detta land komme att deltaga i en
sådan strid, så måtte det blifva förnämligast med
det syfiemål, att förmildra dess häftighet och åter-
hålla våldsamheten hos de andra makterna i Euro-
på. I denna nations händer låg en förfärlig makt, men
ett vore, alt halva en jettes krafter, och ett annat, att
göra ett godt bruk af dem. Det vore icke vår sak
att söka tillfället att få utbreda och visa den. Britan-
niens roll vore här mera en skiljedomares än en rivals;
dess göromål borde vara, att förmildra bitterheten och
återhalla anfallen emellan tvistande nationer; dess
uppförande borde vara sådant att man kunde säga der-
om med poetens ord:
Mollitqve animos ac temperat iras
Ni faciet, maria ac terras celumque profun dum
Qvippe ferant rapidi secum verrantqve per auras;
Det vore omöjligt att förutsäga de möjliga verk-
ningarna af bittra 7 och instängda (efter orden:
under försegling iörvarade) passioners lössläppande;
ingen kunde betrakta dem utan rysning. För sin
egen del skulle han icke kunna sofra på sin bädd,
om han frivilligt och utan nödvändighet hade vid-
iagit brådstörtade åtgärder, som kunde: leda till
sådana vigtiga följder.
Se här den Engelska texten:
He could assure, the house, that there was not
within its valls any set of men, more deeply convinced than
his majestys ininisters — —— of the vital importance
of the continuance ol peace to this country and to the
world. So strongly was he impressed with that opini-
on, that he declared, that there was no question of
doubt, no question of present advantage, no qvestion of an-
ticipation of remote difficulty, which he would not
have preferred to pass over, to Compromise orto ad-
journ, to calitag on the house of Commons to sanc-
tion any measure which appeared of a warlike tenden-
CV. But he felt, that there were ivvo causes, and but
1iw0 causes, which could be neither compromised nor
adjourned, the causes of national faith and of national
honour.
He had said on a former day, and he repeated now,
ihat it Was not ihe intention of His Majesty to interfere
inv the internal concerns of Portugal or of any other
country. The distinetion he drew, wasmnot between
parties if a cowmntry ; with them this Goverhment had
athings to do, but heiween external and internal It