Belgien, än det hittills följda, att med händer och föt-
ter streta mot hvarje slut i denna frågan.
Hoiländska nationen är i nyare tider nåstan den en-
da bland nationerne på fasta landet, som hvarje år
av
haft fågnaden hora sitt lof förkunnadt af styrelsen, för
det nationen, helt och hållet ingående i hennes afsigter,
och med uppoffring af en stor del af sina närmaste in-
teressen, enthusiatiskt hyllat den så kallade loyautens
principer. Man, må nu tänka om detta beröm hvad
man vill, så är, det dock otvifvelaktigt, att denna en-
thusiasm verkligen fanns under de första åren efter
Belgiska revolutiohen), till förvåning för mången, som,
med kännedom af förflutna seklers historia, vant sig att med
Holländska folkets karakter. endast förbinda begreppet
om flegma, Mex enthusiasmen för regeringens åtgärder:
hade ingalunda sin grund deri, att dessa åtgärder utgin-
go från regeringen, utan deri, att det blifvit en allmän
åsigt, att regeringen, vid sitt framhärdande i motståndet
emot de affälliga södra provinserna, haft Nederlands san-
na välfärd, för ögonen, med ett ord, emedan man all-
mänt trodde sig gagna fäderneslandet derigenom, att man
sökte befordra regeringens planer. Deraf kom det tå-
lamod, hvarmed folket lät pålägga sig nästan outhärde-.
liga bördor, deraf det lugn, hvarmed man underkastade
sig de förluster, som vållades genom embargon samt
Antwerpens och Scheldens försvar; deraf slutligen det
saktmod, hvarmed man så ofta åhörde Konungens åter-
upprepade tillkännagifvande, att ännu ingen förändring
lät verkställa sig i de förhållanden, som egde rum.
Men denna illusion är nära sitt slut. Man inser att
de offer man trott sig bringa fosterlandskänslan, blott
kommit en korrtsynt regeringspolitik tillgodo, och man
börjar komma till. den öfvertygelse, att de nuvarande
tryckande förhållanderna icke kunna fortfara utan djupt
ingripande skada för nationen. Till hvad grad dessa
åsigter nu taga öfverhand, visa tydligen de kraftiga
protesterne af flere ledamöter t Generalstaternas andra
Kammare, hvilka ännu för korrt tid sedan voro ett tro-
get eko af regeringens ingifvelser. I slutet af förliden
Oktober hafva flere ledamöter i utskotten af andra Kam-
maren yttrat sig emot de öfverdrifna utgifter, som blif-
vit uppförda i den Kammaren, förelagda budgeten för
1836. Från flera hål föreslogos besparingar, emedan
det efidast på denna väg var möjligt att göra de bör-
dor drägliga för nationen, som blifvit henne pålagde,
och att efterhand, förminska dem. Bland de särskilta åt-
gärder, som blifvit föreslagna i sådant ändamål, äro föl-
jande: förening af statssekretariatet med Kongl kKabinet-
tet; förvaltningens af nationalindustrien ställande under
inrikes-ministeren; afskaffande af många utrikes missio-
ner eller nedsättning 1 kostnaderna för dem, bland an-
dra afskaffandet af missionerne i Sverige, Danmark och
vid Tyska förbundsförsamlingen; minskning af embetsmän-
nens antal vid marindepartementet; indragning af ett af
universiteterne, hedsättning genom lag af de nuvarande
alltför höga pensionerne; indragning af 2 millioner på
krigsbudgeten, som ännu fortfar att uppsluka öfver
11 millioner årligen; inskränkning eller ; upphäfvande
af flere vetenskaphga instituter, åtminstone så länge de
närvarande förhällanderne äga rum, o. s. v. Enligt plu-
ralitetens inom utskotten åsigter, är vidtagandet af be-
sparingar så mycket pödvändigare, som den förelagda
budgeten väl i några punkter, men i synnerhet genom
upptagandet af det öfverskott af 3:ne millioner, som
kolonialdepartementet tillfälligtvis lemnar, och gen m in-
förandet af en och annan besparing, synes fördelagtigare
än den föregående, men man deremot icke får lemna
ur sigte, alt den skenbara jemnvigten mellan utgifter och
inkomster blott kunnat åstadkommas medelst flera, under
de senaste åren införda nya skatter, hvilka. dock icke
kunna förvandlas Vill permanenta. Dessutom har denna
jemnvigt icke kunnat vinnas på annat sätt än genom
nominell minskning 1 många utgifter, hvilka må hända
alls icke tåla vid en sådan nedsättning, så att man se-
dermera blir nödsakad taga sin tillflykt till fyllnads-be-
villningar. Härtill kommer äfven, att många och icke
