hvilken talar om det massa af upplysning, som folket
nu fått emot fordom, och visar, att de förbättringar,
som nyss ägt rum, äro en frukt af kunskapens träd.
Fordom så fortfar han, var det nog att säga: folket, att
det var fritt; och den dumma lögnen troddes. Så stor
var den allmänna okunnigheten, och sådana konster
användes, att massorna läto narra sig, hur groft som
helst. Det föll dem aldrig ett ögonblick in, att tänka
på ämnet; utan de antogo det enfaldeligen för gifvet,
att förändring ville säga revolution, och att revolutiou
vore blott en tillåtelse istort, att skära strupen af hvar-
andra. Menniskor uppfylda af svarta afsigter pekade
på Frankrike, såsom ett ovedersägligt bevis på dessa
blodiga läror, och framsatte lugnet och välståndet hem-
ma, såsom kontrast mot slagtandet och eländet utomlands.
Händelser, som medförde en stor moralisk läxa, gingo
förlorade för våra bedragna landsmän, och våra politiska
ficktjufvars och industririddares rörelse gick förträffligt.
Småningom skingrades dock dimman och ögonen öpna-
des, för att se sakerna, sådana de äro; stora ord och
löften vägdes och befunnos lätta; sunda förnuftet tog sin
rätt ut, och illusionernas och skenhelighetens förskans-
ningar bortskjöljdes. —Det är anmärkningsvärdt med
dessa Engelsmän, som kunna tala om dylikt, såsom
nyss afhjelpt; vi Svenskar hafva ju redan i sekler löst
de frågor, som nu plåga andra folk !!