hvilken talar om det massa af upplysning, som folket nu fått emot fordom, och visar, att de förbättringar, som nyss ägt rum, äro en frukt af kunskapens träd. Fordom så fortfar han, var det nog att säga: folket, att det var fritt; och den dumma lögnen troddes. Så stor var den allmänna okunnigheten, och sådana konster användes, att massorna läto narra sig, hur groft som helst. Det föll dem aldrig ett ögonblick in, att tänka på ämnet; utan de antogo det enfaldeligen för gifvet, att förändring ville säga revolution, och att revolutiou vore blott en tillåtelse istort, att skära strupen af hvarandra. Menniskor uppfylda af svarta afsigter pekade på Frankrike, såsom ett ovedersägligt bevis på dessa blodiga läror, och framsatte lugnet och välståndet hemma, såsom kontrast mot slagtandet och eländet utomlands. Händelser, som medförde en stor moralisk läxa, gingo förlorade för våra bedragna landsmän, och våra politiska ficktjufvars och industririddares rörelse gick förträffligt. Småningom skingrades dock dimman och ögonen öpnades, för att se sakerna, sådana de äro; stora ord och löften vägdes och befunnos lätta; sunda förnuftet tog sin rätt ut, och illusionernas och skenhelighetens förskansningar bortskjöljdes. —Det är anmärkningsvärdt med dessa Engelsmän, som kunna tala om dylikt, såsom nyss afhjelpt; vi Svenskar hafva ju redan i sekler löst de frågor, som nu plåga andra folk !!