representationens ruttenhet är så odelad i Stock-
holm, att ingen törs der nämna ett ord för n. v.
representation, utan att frukta utpekas på gatorne
och torgen, då deremot under Konungens Erikståg
genom landet ingen enda röst yttrade sig mot —
det sista bålverket, måhända mot den politiska centra-
lisatisnsplanen, hvarigenom Sverge skall blifva en va-
relse med hufvud af Herkules med k: 223 af Lillepytt.
Jag flyttar snart som du vet till Stockhom., uck skall
vist bli liberal och deltaga i den allmänna opinionen
mot de fyra rikets obestånd, så fort jag hunnit dit.
Du ser: häraf, att vi vunnit en pelare, åtminstone
en stolpe för våra planer, som ej är att förkasta. Han
tiger. nog med hemligheten.
Insändaren af detta fragment ber alla landsortsblad,
som ej äro i såld hos Stockholmsbladen, vare sig på
Glasbruksgatan eller hos Herrar Norstedt Söner,
patriotiskt meddela sina läsare i provinserna detta bref,
för hvars autentititet ansvaras af en
sjelfständig landsortsman.
Den gamla skälmpolitiken : divide et impera, har,
såsom Läsaren finner, gjort en hoppfull acqvisition i
den sjelfständige landsortsmannen, åt hvars vilja
att förvränga och sofisticera man måste göra all rättvi-
sa, ehuru han ännu synes vara ansenligt i behof af öf-
ning, såvida det skall kunna lyckas honom attinpudra andra,
än menlösa barn och deras vederlikar i sjelfständig-
het. Han gör dock hvad han förmår, för att tussa
p landsorten emot ett såkalladt Stockholmsinteresse,
hvilket, i fall någonting af den bepröfvade lycksaliga
fyrdelningen inom vår representation rubbades, ofelbart
komme att förvandla hela landet till en kropp af Lil-
lepytt. Man inser lätt, att det måste vara ett hufvud
af Hercules, hvari en så massif tanka kunnat födas,
oeh att hvad det illistiga :Stockholmsinteresset tilltänkt
Svenska rikskroppen, således i sjelfva verket redan sit-
ter mellan axlarne på en sjelfständig tandsortsman?.
Ehuru vämjeligt det än är att följa en författare af
detta slag, der slöheten i tankegång täflar med insinua-
tionernas låghet, skola vi dock bjuda till att reda åt-
minstone ett par af de gröfsta garnen, han utlagt för
att fånga de enfaldige. - Att reda alla, dertill sakna vi
utrymme; en författare sådan som den sjelfständige
landsortsmannen intrasslar på en enda spalt vida
mer, än en hel volym förmår åter bringa i ordning.
Det är i synnerhet tvenne omständigheter, på hvil-
ka vår man bygger den stora konspirationen af Stock-
holmsinteresset emot landsortsinteresset: val inom adeln och
val af massan. De förra skulle befolka Riddarhuset med idel
adelsmän från Stockholm, de senare hafva till följd att allt-
för få Prester och Borgare uppskickades till riksdagarne.
Hvem har sagt den sjelfständige, att vid en represenia-
tionsförändring adeln skulle fortfara att representera såsom
stånd, eller att massan skulle välja representanter? Det
förra kunde endast komma i fråga vid någon sådan
upplappning af det gamla, som, ehuru under en för-
ändrad yta, ginge ut på att lemna direktionen af riks-
dagmaschineriet i samma vederbörandes händer, som,
till så mycken fromma för landet, hittils haft den, och
en sådan representationsförändring skulle lika litet gillas af
det up plysta allmänna tänkesättet, som tillfredsställa vänner-
ne af en verklig reform i denna väg. De som nitälska
för en representationsförändring med landets väl till före-
mål, utgå från helt andra åsigter är kastval. Hvad val
af massan beträffar, så är ju ännu ingen vallag antagen
— den sjelfständige - synes således kunna lugna
sg. Hvar står det skrifvit, att det blir den såkallade
massan, som kommer att välja representanter? Tror han
väl att detär omöjligare för oss, än för andra folk, att
uppställa en förnuftig val-lag, som efter kloka och bil-
liga grunder fördelar valrätten inom samhället? Han kan
ej tro det; men hans interesse fordrar att skrika, såsom
komme valhätten. i händerne på drängar, torpare och
backstuguhjon. Det är sådane författares taktik, som den
sjelfständige, att framställa sjelfgjorda hypotheser, ju
orimligare ju bättre, saker på hvilka ingen förståndig
menniska tänkt, och som aldrig komma i fråga, för att
sedermera fålnedskälla hvad som är omöjligt att vederlägga
med förnuftskäl i fall man ginge ärligt tvillväga. ITjsanning —
den sjelfständige borde i stället för Broder J flyt-
ta till Stockholm och associera sig med Svenska Minerva.
Vi hade ämnat, då vi fattade pennan, att upptaga
till skärskådande ännu några flera af landsortsman-
nens förvrängningar och sophismer, men tllstå upp-
riktigt, att vi finna det så vedervärdigt att sysselsätta
oss med hans röra, att vi heldre lemna hen-
ue sådan hon är. Ingen läsare med omdöme blir
dupe deraf. Vi kunna dock icke underlåta att serskildt
fästa uppmärksamheten på ett nytt, lika sinnrikt som
erundliet bevis för förträffligheten af vår ståndsrepre-