venhet eller atminstone fördragsamhet, för den obildade massan, och samma fruktan och bitterhet mbt medelklassen. Det var icke egentligen på -försöket att bli feodaladel, som Svyenskn adeln strandade ; feodalinrättningen efterapades i Sverige först i samma stund, då den höll på att gå under i det öfriga Europa, och fick således aldrig rätt fast fot här. De enda verkliga länsadelsmännen, Grefvarne, blefvo aldrig många, och den plundfing som Adeln begick under Christina och sedermera undergick under Carl: XI, kom till en obetydlig. del :påderas !lott, i jemförelse med en mängd andra, som: -aldrig innehaft län. Reduktionen hade lika . fullt: för sig -gått,! omGrefvar alldrig funnits. Hyåd som fröjdar :Hr T:s demokratiska sinne, eller möjligheten för bondeson, att: hafva vägen öppen till statens tinnar, — till granskapet af thronen , är ingalunda en egenhet för Sverige; men har deremot just här blifvit till en fras utan betydelse hela, meningen deraf bestiger sig numera på sin höjd dertill, att ingen lag förbjuder bondeson att blifva hög embetsman; och sådant är förhållandet i flera andra länder. Deh sanningen, att äran icke sitter utanpå menniskany bör egentligen förehållas bönder; att andra un derstundom få hederstecken utanpå, det äri sin ordning! Denna taktik är i fullkömlig öfverenstämmelse med det öfriga s oc 0 Hr T:s iöhskah, att hats far aldrig öfvergifvit sitt yrke, och försäkran, att han sjelf då icke skulle hafva öfvergifvit det, bevisar -starkar2 än någonting origtigheten ,af hans, läror. ; I: händelse , denna :, önskan varit uppfylld, hade Sverige, saknat en stjerna på sin äras himmel, en. af första storleken;, och hvem kän säga, huru många snillen blifvit begrafne just genom den välsignade brist på bildning, som talaren . önskar? Vore det kanske icke bättre att söka, genom ,andamålsenligare inrättning af embetsmannaväsendet; förekomma den stora mängdens inrusande, på. tjenstevägeny,.. . men deremot uppmuntra till bildning så många. som; möjligen kunna skaffa, sig den?:Följden vore ett bildadt: fölk, och att icke så många verkliga snillen . blefye ox: upptäckta. Den olägenheten,. att alla: bildade .tränga.. sig på embetsmannabanan och .öfvergifva. de .närande yrkena, skulle försvinna just derigenom, att de bildade blefve så många, att de ej vidare -kunde utgöra ett koteri eller se ned på för. många: obildade. Saken är möjlig; och det. vore kanske, en .mera eleverad . tanke att bråka sin hjerna med dess utförande, än med medel att hindra bildningens, allt för starka spridande. Den: besynnerliga tiraden om embetsimännens skyldighet att hissa flagg, om : käbblet, som går igenom nationen, omskrikhalsarna, om Konungasagan, m. m. har redan varit föremål för våra betraktelser, och vi: vilja icke, mera yttra oss derom. Hela den långa deklamationen är sådan, att det vore önskligt, om dea aldrig kommit från en man; hvars ärå är dyrbar för Svenska , folket och: borde våra det för honom sjelf. Lågt språk, :: orättvisa beskyllningar, utbrott af harm, äro mycket illa på sitt-ställe i en Biskops mun, han må vara den mest förtjusande skald i verlden ; och det aldra mest då han talar till ungdomen vid ett lärosäte, hvars högsta styresman och föresyn han är. De. blifva alltid fläckar på glansen af hans namn, hvilka först en efterverld glömmer. Det är ganska möjligt, att Hr T. skall kalla dessa våra armärkningar ett mästrande, ett; klander -utananständighet; och att han:väl torde anse sig berättigad att misshandla oss med invektiver och falska beskyllningar, men oss icke att svara i en vida, mildare 400. Beklågligen röras vi dock icke, haraf. Vi vilja endast uppibana Hr Biskopen att låta Minervas Redaktör genomiletialla numror af Aftonbladet eller andra tidningar af Samma tendens, och han skall icke upptäcka några utfall, ens på långt håll jemförliga med: den i dera del af hans tal rådande scurrilitet. Konungar, som vilja. äta upp sitt — folk? (hvilket nemligen. ingen sagt före Hr T.),— de store männerne, menniskoslägtets lycksaliggörare som : verldens förbättrare etc. — hafya tidsandan, I sin; skinsäck? och utsläppa väder däraf Topinionsmiånglare? — namn slagtadt på partisinnets altare folket; som har sluripen till Stats-Råd ;och nycken tll