venhet eller atminstone fördragsamhet, för den obildade
massan, och samma fruktan och bitterhet mbt medel-
klassen.
Det var icke egentligen på -försöket att bli feodal-
adel, som Svyenskn adeln strandade ; feodalinrättnin-
gen efterapades i Sverige först i samma stund, då den
höll på att gå under i det öfriga Europa, och fick
således aldrig rätt fast fot här. De enda verkliga läns-
adelsmännen, Grefvarne, blefvo aldrig många, och
den plundfing som Adeln begick under Christina och
sedermera undergick under Carl: XI, kom till en obe-
tydlig. del :på- deras !lott, i jemförelse med en mängd
andra, som: -aldrig innehaft län. Reduktionen hade
lika . fullt: för sig -gått,! omGrefvar alldrig funnits.
Hyåd som fröjdar :Hr T:s demokratiska sinne, el-
ler möjligheten för bondeson, att: hafva vägen öppen
till statens tinnar, — till granskapet af thronen ,
är ingalunda en egenhet för Sverige; men har
deremot just här blifvit till en fras utan betydelse
hela, meningen deraf bestiger sig numera på sin höjd
dertill, att ingen lag förbjuder bondeson att blifva
hög embetsman; och sådant är förhållandet i flera an-
dra länder.
Deh sanningen, att äran icke sitter utanpå menni-
skany bör egentligen förehållas bönder; att andra un -
derstundom få hederstecken utanpå, det äri sin ordning!
Denna taktik är i fullkömlig öfverenstämmelse med det
öfriga s oc 0
Hr T:s iöhskah, att hats far aldrig öfvergifvit sitt
yrke, och försäkran, att han sjelf då icke skulle hafva
öfvergifvit det, bevisar -starkar2 än någonting origtig-
heten ,af hans, läror. ; I: händelse , denna :, önskan varit
uppfylld, hade Sverige, saknat en stjerna på sin äras
himmel, en. af första storleken;, och hvem kän säga,
huru många snillen blifvit begrafne just genom den väl-
signade brist på bildning, som talaren . önskar? Vore
det kanske icke bättre att söka, genom ,andamålsen-
ligare inrättning af embetsmannaväsendet; förekomma
den stora mängdens inrusande, på. tjenstevägeny,.. . men
deremot uppmuntra till bildning så många. som; möj-
ligen kunna skaffa, sig den?:- Följden vore ett bildadt:
fölk, och att icke så många verkliga snillen . blefye ox:
upptäckta. Den olägenheten,. att alla: bildade .tränga..
sig på embetsmannabanan och .öfvergifva. de .närande
yrkena, skulle försvinna just derigenom, att de bildade
blefve så många, att de ej vidare -kunde utgöra ett
koteri eller se ned på för. många: obildade. Saken är
möjlig; och det. vore kanske, en .mera eleverad . tanke
att bråka sin hjerna med dess utförande, än med medel
att hindra bildningens, allt för starka spridande.
Den: besynnerliga tiraden om embetsimännens skyldig-
het att hissa flagg, om : käbblet, som går igenom
nationen, om- skrikhalsarna, om Konungasagan,
m. m. har redan varit föremål för våra betraktelser,
och vi: vilja icke, mera yttra oss derom. Hela den lån-
ga deklamationen är sådan, att det vore önskligt, om
dea aldrig kommit från en man; hvars ärå är dyrbar
för Svenska , folket och: borde våra det för honom sjelf.
Lågt språk, :: orättvisa beskyllningar, utbrott af harm,
äro mycket illa på sitt-ställe i en Biskops mun, han
må vara den mest förtjusande skald i verlden ; och det
aldra mest då han talar till ungdomen vid ett lärosä-
te, hvars högsta styresman och föresyn han är. De.
blifva alltid fläckar på glansen af hans namn, hvilka
först en efterverld glömmer.
Det är ganska möjligt, att Hr T. skall kalla dessa
våra armärkningar ett mästrande, ett; klander -utan-
anständighet; och att han:väl torde anse sig berät-
tigad att misshandla oss med invektiver och falska be-
skyllningar, men oss icke att svara i en vida, mildare
400. Beklågligen röras vi dock icke, haraf. Vi vilja
endast uppibana Hr Biskopen att låta Minervas Redak-
tör genomiletialla numror af Aftonbladet eller andra
tidningar af Samma tendens, och han skall icke upp-
täcka några utfall, ens på långt håll jemförliga
med: den i dera del af hans tal rådande scurrili-
tet. - Konungar, som vilja. äta upp sitt — folk?
(hvilket nemligen. ingen sagt före Hr T.),— de
store - männerne, menniskoslägtets lycksaliggörare som :
verldens förbättrare etc. — hafya tidsandan, I sin;
skinsäck? och utsläppa väder däraf Topinions-
miånglare? — namn slagtadt på partisinnets altare
folket; som har sluripen till Stats-Råd ;och nycken tll