Baskiska folkets moraliska och fysiska förhållande ännu
flera omständigheter, hvilka utomordentligt föröka dessa
orsaåers: inflytelse.
Det ges intet land i Europa, hvarest den katholska
vidskeppelsen oförsvagad bibehållit sig i sådan renhet
och styrka, som i Spanien, och intet, hvarest denna lä-
ras stora ändamål: nemligen den högsta möjliga stegring
af presterskapets inflytande och dess välde öfver folkets
lefverne och tankar, med sådan framgång blifvit upp-
nådt. I Spanien hafva alla krafter samverkat till
detta ändamål: klereciets ihärdighet, lagarnas sträng-
het och de styrandes hersklystnad. För att be-
trygga detta ändamål, har folkets moraliska tillstånd
alltid med sorgfällighet bevakats, och hvarje folkandans
böjelse, hvarje förändring deri noggrannt blifvit obser-
verade. Anda intill våra dagar har hvarje religiös ljus-
stråle undanhållits genom den andliga domstolens skräck-
välde. Till och med-nästan hvarje gren af den pro-
fana lärdomen utestängdes, emedan man fruktade att den
kunde upplysa sinnena, och sålunda slutligen skaka kyr-
koväldets system.
Men i samma förhållände, som den katolska vidskep-
pelsen herrskar i Spanien mer än i något annat land,
är ock dess magt större i Biscaya än i någon annan
provins. . De gamla, djupt inrotade plägsederna, och
hvarje från förfädren, ärfdt bruk, gifver äfven de : reli-
iösa ceremonierna och. institutionerna, såsom en del
af folk-sederna, härstädes en aldeles egen kraft, under
..det att tillika de lokala minnena, som äro fästade vid
deras berg och dalar, samt den lefvande traditionen, som
lifvar och stärker hvarje känsla, gifver folkets öfvertrö en
sådan magt och energi, att till och med i detta vid-
skeppliga land ingen annan provins kan i sådant hän-
seende jemföras med de -Baskiska. Det andliga, såväl
ordensklereciet som det verldsliga, utgör en ; del, och
ingen oväsendilig, af Biscayas vördnadsbjudande institu-
tioner. Dess klosters legender äro sammanflätade med
dess traditioner och folksagor, och dess munkordnar
med dess forntids historia. I ett okultiveradt samhällstill-
stånd, såsom detta, hvarest -vidskeppelsen icke har att
kämpa med de passioner, hvilka fostras af invecklade
interessen, mildras och uppvägas dess olägenheter af myc-
ket. Den Romerska kyrko-disciplinen, jemte klostrens
och stiftens rika dotation, gifva armodet i dessa ofrukt-
bara trakter, kläder och underhåll. Utom munkarne
skulle detta lands tillstånd vara ytterst eländigt, Att af-
lägsna sandaler och kåpa, vore att göra de fattiga inne-
vånarne helt och hållet till tiggare. Kapusinerns mörka
gestalt hör nästan lika så nödvändigt till sceneriet i en
Biscayisk bergstrakt, som det gamla slottet; denna i
skuggan framskridande figur, är en lika så väsendtlig
beståndsdel af en. dylik målning, som dess ruiner
och fornlemningar. . I denna lösliga samhällsform
behöfs ett band, en konstrik väfnad, för att fylla
rummet af dessa förbindelser, som i ett mera mog-
nadt samhälle bildas genom de mångfaldiga yrkena och
sysselsättningarne. För öfrigt har vidskeppelsen i de.
- Spanska högländerna icke den: stränga uppsyn, icke den
bigotta omklädnad, icke det fruktansvärda, som i länder,
hvarest dess makt hotas. Genom sitt språk uteslutna
från all beröring medde moderna reformerna, hafva Bis-
cayerne bibehållit sin ursprungliga tro oförfalskad, och
till och med de obetydliga innovationer, som det Span-
ska presterskapet icke ens kunnat helt och hållet af-
värja i de södra provinserna, hafva icke inträngt der.
Kätteriet har icke funnit någon väg i dessa dalar; icke
en gång dess språk är der- bekant, och den katholska
kyrkotakten äger här ännu bestånd i samma form, som
före den pålliga magtens förfall.
De andliga fädernas uppmaningar hafva utan tvifvel
tändt inbördes krigets låga i Biscaya, emedan de upp-
retat hvarje patriotisk känsla, hvarje passion hos landt-
mannen, och såsom vanligt föreställt, honom den nuva-
rande throntvisten från en sida, som måste reta dess
naturliga fördomar emot Drottningen; de sågo likväl en-
dast på sin ordens interesse och på de följder, som en
revolution i Spanien kunde medföra för deras anseende.
- Då Don Carlos i Oktober 1833 först bland dessa Jergs-
boer utropades ull- konung, buro kyrkoherdarne med
djerfhet upprorsfanam framför det revolterade landtfol-
ket, flera, munkar väpnade sig, till och med bland Gne-
rillerna och tillfogade Drottningens trupper stor skada
i Guipuzcoas defileer och trånga pass.
Bland de andliga ordnarne i de Baskiska provincer-
na, äro karmeliter och dominikaner deitalrikaste. Des-
sa munkars tillståad, deras tiggeri, hvarunder ofta en
driftig och verksam ande gömmer sig, deras fattigdom,
, dåliga kläder och skenbara sympathi med den betryck-
ta och nödlidande, ge:demiihos de lägre folkKlasserne
samma myndighet, soma Jeswterne fordom : genom sin
bildning och sina talanger, förvärfvade sig hos då hög
re stånden. Sedan Jesuiternas. föriagande hafva Domi-