utkommit i den samlingen, af ett arbete som icke är öfversatt från originalet, utan från en Tysk öfversättning deraf, medan öfver etthundrade häften af Läsebibliotheket äro ute i nära fyratusen serskilda egares händer, at hvilkas bedömande det utan vidare svar öfverlemnas att afgöra denna fråga; och i afseende på priset torde endast behofva nämnas, . såsom verifikation af hvad derom i annonsen blifvit yttradt, att häftena i det s. k. Kabinettsbibliotheket väl lemnas till samma pris som Läsebibliothekets, hvars plan i det förra helt och hållet är eftertagen, och att sidotalet till och med är större; men likvål innefattar ett häfte af Läsebibliotheket, i anseende till det större antalet bokstäfver på hvarje sida, så mycket mera än ett häfte af Kabinettsbibliotheket, som 20 å 22 sidor af det sednare; och då nu priset med nästa år blir ytterligare nedsatt till åtta skill. Riksgälds ifrån Banko, så blir Läsebibliotheket, oaktadt minskningen till 96 sidor i hvarje häfte, omkring trettio procent eller nära en tredjedel lägre än kabinettsbibliotheket med afseende på qvantiteten af trycket. Hvad papperet beträffar, så hade Minervas. Redaktör. lätt kunnat underrätta sig, att exemplar på finare papper äfven finnas i alla boklådor, och att detta papper är fullkomligt lika Awitt som det, hvarpå Svenska Minerva tryckes, om också det skulle öfverträffas af Aftonbladets. Det är likväl på långt när ännu icke nog härmed. Minerva-Redaktören tar sig äfven friheten klandra Aftonbladets utgifvare för det han hembjudit trenne gratishäften åt sina subskribenter. -Utom att det troligen är första gången man hört någon attackeras för det han sålt böcker för godt köp, alltsedan Minerva-redaktörens utfall mot de skrifter, som utgöra föremålet för Sällskapet för nyttiga kunskapers spridande, så inträffar här den händelsen, att någonting om dessa trenne gratishäften icke utlofvades vid årets början, hvilket likväl icke hindrat, att antalet af subskribenter och afsättningen varit lika stor som det förlidna året, då derom nämndes vid subskriptionen. Och när nu utgifvaren af Läsebibhlotheket först nära årets slut, såsom en artighet åt Subskribenterna, hvarom hela tiden förut ej ett ord varit nämndt, annonserar sig vilja lemna trenne gratishäften, så ser Hr Askelöf deri ett bevis på ett bemödande att znrpudra allmänheten! Från en så uppblåst figur som Minervaredaktören hade man knapt väntat tillgripandet af till den grad slöa vapen. Det mest talande beviset på ett löjligt och vanmäktigt skadebegär, och en verklig illska, får man likväl, när MinervaRedaktören klandrar ock underkänner de loford om verklig talang och utmärkt lyckad öfversättning, som blifvit lemnade af en recensent i ZLitteraturföreningens tidning, annars Minervas skötevän, åt den person, som öfversätter de flesta arbeten i Läsebiblioteket; oaktadt detta vitsord, likasom det beröm såväl företaget i allmänhet, som valet af Författare, förut erhållit af en annan Recensent i samma tidning, bör kunna anses så mycket mera opartiskt och talande, då det kommer från en Redaktion, som i sina politiska åsigter är en af Aftonbladets motståndare, och som Minerva eljest begagnat alla tillfällen att upphöja. Vi måste bedja våra Läsare om ursäkt för det vi tröttat deras tålamod med denna redogörelse, äfvensom det är oss oangenämt, att hafva nödgats draga in en tredje person i denna tvist; men om en af våra Läsare på gatan blir anfallen af någon okynnig sälle som kastar smuts på honom, så stadnar han säkert gerna för att torka den af sg, och rår icke heller för, om nåszot skulle råkat stänka på en tredje person i misshugg. P. S. Sedan wi skrifvit ofvanstående, hvilket var ämnadt till införande i gårdagsbladet, fastän utrymmet då icke tillät det, har gårdagens nummer af Minerva kommit oss tillhanda. Deruti göres i anledning af en i Aftonbladet N:o 186 influten period, om den beredvillighet, Hr Öfver-Post-Direktören visat för kommunikationernas förbättring i postvägen, och hvarföre man äfven hoppades han skulle intressera sig för inrättandet af en s. k. skillingspost inom hufvudstaden, följande betraktelse: Läsare hafva mycket grubblat öfver hvad allt detta kan hafva att betyda, och somliga hafva föreställt sig att det kunde stå i sammanhang med någon uppgjord: plan, ait få hädanefter skicka de utkommande delarne af Läsebibliotheket, under namn af Brochurer, prenumeranterna till handa med Posten. När de oberoende tidningarna yttra, sig klandrarde öfver en embetsmans åtgärder, så pressen, att aldrig rättvisa göres åt embetsmän och regering. När åter en embetsman berömmes, sa kan motivet, enligt den servila pressens förmening, icke vara nåom annat öm den lissta beräkning på enskild fördel deraf. Y heter det i den servila