helt och hållet är ett verk af den feodalistiska kama-
rillan i palatset Necessidades, men att det skall kantra
mot Portugisiska folkets tydligt uttalade motvilja, eme-
dan nationen i en sådan förbindelse ser fara för landets
frihet. Utomdess skulle detta giftermål strida mot 90
artikeln af Portugisiska kartan, som uttryckligen stad-
gar, att Drottningens gemål hvarken får vara af Bour-
bonska familjen eller beslägtad med regenthusen
af heliga alliansen (?); men nu är Storfursten Kon-
stantins fränskiljda gemål, som bekant är, en Tante
till den unge prinsen af Sachsen Coburg o. s. Vv.
Det är anmärkningsvärdt (så slutar brefvet) att ka-
marillan, som står under Hertigens af Palmella hemliga
direktion, men under öppen ledning af markisinnan
Ficalho, första hofdam hos Drottningen, och markisen
Valenca, kammarherre och pär, just valt grefve Lavra-
dio att underhandla om denna impopulära förmälning.
Denne grefve är f. d. Don Francisco Almeida, exmi-
nister,. förtrogen vän af Sir W. A Court (nuvarande
Lord Heytesbury) broder till nämnde markisinna och
markis Lavradio, Don Miguels oskiljaktige följeslagare;
slutligen, författare af den pamflett emot Don Pedro och
hans ministrar, som utkom i Paris den 1 Nov. 1833.
Lyckligtvis måste de Portugisiske Cortes, enligt 18 art.
i kartan, sammankomma d. 2 Jan. 1836, och då skola
folkets representanter veta att förskaffa sina beslut akt-
ning, och att tillintetgöra en förderflig hofintrig.
Af de bref (Säger Times), som sista posten medfört
från Lissabon, kan man sluta att ministerens popularitet
är i aftagande. I Portugal, liksom i Spanien, är all-
männa. tänkesättet, starkt riktadt på ett ännu frisinniga-
re :styrelse- system, och för att sträfva emot denna
tendens behöfves regeringens hela uppmärksamhet och
kraft. Det troddes att ministrarne, vid de nu i åt-
skilliga trakter af landet. pågående Cortesvalen, skulle
möta mycket -:motstånd, och man låde dem till last att
de uppmuntrade mångahanda valintriger, en misstanka,
söm icke bidrog att förbättra deras ställning. Opposi-
tronsandan mot .ministrarne visade sig också så stark
inom kretsarne ;i:hifvudstaden, att en person, som an-
mält sig att vinna inträde i Lissabons klubb, icke
blef intagen. der, blott för det han visat allt för myc-
ken tillgifvenhet för ministrarnes politik. Dessa symp-
tomer gifva anledning att vänta vigtiga förändringar
under loppet af vintren.
Engelska blad berätta, såsom karakteristiskt för Don-
na Marias ungdomlighet, att det Portugisiska myntet än-
nu icke har - hennes bild, emedan den unga Drott-
ningen, , oaktadt. alla böner af ministrarne och
hofvet, .: omöjligen kunnat förmås att sitta stilla så
länge, som . erfordrades för den medailleur att tekna
henne, hvilken blifvit efterskrifven enkom för detta än-
damål från Londen. Tvänne gånger hade hon försökt,
men ingendera gången hade tålamodet velat räcka till,
utan hade hon sprungit sin väg midt under arbetet.
För öfrigt hade den unga Enkedrottningen redan låtit
follkomhgt inreda sitt palats, för den tillämnade förmäl-
ningen med Prinsen af Sachsen Coburg.
! Danmark.
Från Holstein den 29 Oktober 1885. Den för-
väntan, man så väl i Danmark, som i Hertigdömeha
gjorde sig om de nya institutionerne, har blifvit något
nedstämd genom Stärdertidningarnes skelett-artade inne-
håll, äfvensom tacksägelseadresserne icke funnit den
sympathi, man boppades hos folket. Öfver adressen
från Ständerne i Roeskild yttrade sig Köpenhamnspo-
sten med oforstäldt tadel. Denna tidnings utomordent-
ligt frimodiga artikler visa hvilket vidsträckt spelrum
nfan i Köpenhamn lemnar pressens resonnementer i
detta ämne. Om vi finge tillåta oss ett allmänt omdö-
me öfver der. Danska, såväl som Holsteinska landtdagen,
så visar sig på båda ställena det gamla fenomenet, att Stän-
derförsamlingar måste först genomgå en lärokurs, innan man
afdem kan förvänta en öfvad takt och en säkert grundad
och ordnad verksamhet. Ständertidningarne gfva vis-
serligen blott här och der anledning till denna anmärk-
ning, emedan de temmeligen torftigt framlägga de all-
männa resultaterne af diskussionerne; emedlertid känner
dock allmänheten rätt väl huru det tillgår i samman-
komsterne, och bör icke alltför mycket undra öfver, att
Ständernes förhandlingar mera bära stämpeln af en kol-
legial än en friare lagstiftande verksamhet. Om en
opposition, jag menar i ordets goda bemärkelse, synes
ännu icke kunna vara fråga, emedan en stor del af re-
pPresentanterne utan tvifvel annu sakna säkrå ledande
grundsatser för statsförvaltningen. Om budgeten har,
såvidt vi veta, ännu icke alls varit fråga, hvarken i
Roeskild eller Hzehoe, och likväl hade denna bordt ge-
nast och framför allt annat fästa Ständernes uppmärk-
