hus i Paris. Konungen, såväl som dess Gemål, serverade sjelf utaf några fat, och lifvade äfven derigenom samtalet, med det gästfria värdskapets förbindlighet. Efter måltiden begaf sig hela sällskapet på den öppna terassen, för att njuta aftonsvalkan. Utsigten af den härliga Tuileri-trädgården och: den af blommors doft öfverfyllda luftkretsen, förenade sig att göra denna plats mycket behaglig. Konungen frågade mig om åtskilligt, talade med mycken öppenhet om fordna tider, och gaf migtydligenv att förstå det han blott bade åtagit sig det svåra värfvet att vara Konung, för Frankrikes lycka; men att han för sin person och i den lyckliga, sorgfria belägenhet, hvari han kunnat lefva, hade gjort ett stort offer. Om detta kabinett kunde tala, sade han, pekande på en sidodörr, och upprepa hvad jag så ofta föreställt Carl den tionde! mycket hade gått på annat sätt. Dåjag var i England, tillade han, gaf mig Georg den IV det uppdraget att säga Konungen, att han skulle tllintetgöra tryckfriheten i Frankrike, eller ock blefve han fördrifven. Jag svarade, att jag skulle uträtta budskapet, oaktadt jag ej var af såmma tanka, Jag sade det afven till Konungen; ty tryckfriheten är Frankrikes palladium; och— fortfor han mycket lifvad: reprimer severement la license de la presse par les lois, oui, mais VP abolr — jamais! Au reste, fortsatte han leende, on dit qu elle memaltraite quelque fois, mois ja me garde de lire tout celå.