hus i Paris. Konungen, såväl som dess Gemål, serve-
rade sjelf utaf några fat, och lifvade äfven derigenom
samtalet, med det gästfria värdskapets förbindlighet.
Efter måltiden begaf sig hela sällskapet på den öpp-
na terassen, för att njuta aftonsvalkan. - Utsigten af den
härliga Tuileri-trädgården och: den af blommors doft öf-
verfyllda luftkretsen, förenade sig att göra denna plats
mycket behaglig.
Konungen frågade mig om åtskilligt, talade med myc-
ken öppenhet om fordna tider, och gaf migtydligenv att förstå
det han blott bade åtagit sig det svåra värfvet att vara
Konung, för Frankrikes lycka; men att han för sin per-
son och i den lyckliga, sorgfria belägenhet, hvari han
kunnat lefva, hade gjort ett stort offer. Om detta kabi-
nett kunde tala, sade han, pekande på en sidodörr,
och upprepa hvad jag så ofta föreställt Carl den tion-
de! mycket hade gått på annat sätt. Dåjag var i England,
tillade han, gaf mig Georg den IV det uppdraget att
säga Konungen, att han skulle tllintetgöra tryckfriheten
i Frankrike, eller ock blefve han fördrifven. Jag sva-
rade, att jag skulle uträtta budskapet, oaktadt jag ej
var af såmma tanka, Jag sade det afven till Konungen;
ty tryckfriheten är Frankrikes palladium; och— fortfor
han mycket lifvad: reprimer severement la license de la
presse par les lois, oui, mais VP abolr — jamais! Au
reste, fortsatte han leende, on dit qu elle memaltraite
quelque fois, mois ja me garde de lire tout celå.