ran TO SOCKEN I KOTra ATgErAanlank på ACS Lov skarehamnen Grisslan, en Ö belägen utanför Själevad och cirka I mil från fasta landet. En Vestlig storm spände deras segel och snart voro de vid Själevads marknadsplats, der de satte i land. Sent på aftonen lade de ut, men för stormen och det inbrytande mörkret dristade de ej fara fram till Grisslan, utan lade sig på en udde, Rotholandet kallad. Om morgonen fortsattes resan. — Till Grisslans hamn äro 2:ne passager, den inre och yttre. Vanligen tages den inre, som dock, när Vestlig storm blåser, är svår, om man måste taga till årorna. Förmodligen för att undvika detta, valde våra resande den yttre; förhoppandes tillika, att de i lä under en O nära Grisslan skulle kunna ro dit tillbaka. Men då de med firade segel började ro, voro de för svaga mot den stormande sjön, och drefvos allt längre från ön ut på hafvet. Denna deras vådhga belägenhet märkte de i hamnen varande fiskare (de fleste af dem äro ifrån Gefle) och satte utsin största båt med 8 man, som skyndade till deras räddning. Hvem skulle ej tro, att hvar och en af de olyzklige med glädje mottoge sina räddare? så var det ock med 3:ne af dem, men den 4:de, nemligen inhysesmannen Pehr Jansson, ville ej skiljas vid båten, den han hade lånt. Fiskarena sade: vi äro icke komne att rädda gamla båtar, utan menniskolif, och ryckte honom in i den stora båten; men han svarade med häftiget: jag tror ni vill röfva mig, hvarpå han kastade sig uti sin båt tillbaka, ryckande med sig sin och en annans matsäck. Fiskarena, bekymrade, öfverlade hvad som var att göra: en del ville fara efter honom och med våld taga honom ur båten; andra trodde sig vara försvarade, då de en gång räddat honom. Både båten och mannen kunde de icke i den häftiga stormen rädda; de hade största möda att rädda sig sjelfva med de 3:ne, som de bergat undan faran. De måste då låta honom fara, han satte sig derpå att styra. På 5 å 6 mils afstånd från Grisslan sågo fiskarena honom ännu med sina kikare. Hans slutliga öde vet man ej. Sannolikt är, att han af det brusande hafvet nedrördes. Det besynnerliga eller rättare ursinniga i Pehr Janssons förhållande kam förklaras af hans egensinniga lynne. Hans biographi är korteligen : han hade varit bonde, haft till och med tvenne hemman, sin hustrus och sitt eget. Men genom vingleri i handel och något fylleri kom han ifrån det ena efter det andra, kunde icke ens hehålla ett torp, för skuld; fick slutligen socknemännens tillstånd att sitta inhyses i socknestugan. Men som han kunde snickra, hade han förtjenst och bergade sig någorlunda, med hustru och 3:ne barn, som voro hos honom; 2 andra tjente, och ett var hos hans svärföräldrar. Med sin hustru lefde han heller icke illa; och han hade äfven i supande blifvit ganskåterhållsam. Man misstänker dock, att han tillika med några af sina reskamrater haft något marknadsos, som, underhållet på morgonen, då de foro till sjös, spände hans högmod eller inbillning att kunna hjelpa sig sjelf (han visade sig ofta ega en god portion högmod). Häraf torde han han hafva stimulerats till det motstånd, som i hans vådliga belägenhet kan kallas galenskap eller ursinnighet. Hans sjukliga hustru tog sig hårdt af detta sin mans bedroöfliga öde, och lefde endast 7 veckor efter honom. Deras barn äro af slägtingar upptagne och få litet understöd jaf socknen. Ryktet om de totala förolyckandet af Galeasen Inga tillhörande Herr Campbell m. fl., lärer vinna en beklaghg bekräftelse, enär hittils ingen annan underrättelse kunnat erhållas, än att fartygets styrman, Lundholm, den 20:de Oktober funnits död i skeppsbåten vid Aspskår på Agön. Utom ett Silfver-Fickur, som Lundholm hade hos sig, fanns i båten äfven ett af guld, en guldring med bokstäfverna P. A. E., samt en messingsnyckel och en hofiång. En Skeppare, säges det, skall vid ingången till Kråksundet halva sett fem personer på ett vrak långt ut till sjöss, men för storm icke vågat göra något försök uwll deras räddning. Besättningen lär ha utgjort 4 man och en gosse, hvilka, jemte 8 a 10 passagerare funnit sin grafi vågorna. Uppgift å personerna saknas ännu. Olyckan förmodas ha inträffat under stormen .den 10 eller 11 Oktober. Ur 18335 års Markegångstaxor. För Jemtlands Län; i Jemtland: Råg 8 Rdr, Korn 6 Rdr, Arter 8 Rdr 16 sk., Hafre 3 Rdr 16 sk., Blandsäd (hälften Korn och hälften Hafre) 4 Rdr 32 sk.;i Härjeådalen: Råg 4 Rdr, Korn 3 Rdr 16 sk., Hafre 1 Rdr 24 sk., Blandsäd 2 Rdr 20 sk. För Westerbottens Län: håg 10 Rdr, Korn 8 Rdr, Blandsäd (hälften Råg och hälften Korn) 9 Rdr, Vicker 4 Rdr 24 sk. Bohvete 8 Rdr 8 sk. För Norrbottens Län: Råg 8 RBdr 24 sk. Korn 7 Rdr, Blandsäd (hälften Råg och hälften Korn) 7 Rdr 36 sk., Malt 7. Rdr 8 sk. Ärter 10 Rdr 32 sk. pr tunna; allt, B:co. (Norrl. Tidn.) sr RE AE EA I NN TATA INS AR RNE RA RESET