ran TO SOCKEN I KOTra ATgErAanlank på ACS Lov
skarehamnen Grisslan, en Ö belägen utanför Själevad
och cirka I mil från fasta landet. En Vestlig storm
spände deras segel och snart voro de vid Själevads
marknadsplats, der de satte i land. Sent på aftonen
lade de ut, men för stormen och det inbrytande mörkret
dristade de ej fara fram till Grisslan, utan lade sig på
en udde, Rotholandet kallad. Om morgonen fortsattes
resan. — Till Grisslans hamn äro 2:ne passager, den in-
re och yttre. Vanligen tages den inre, som dock, när
Vestlig storm blåser, är svår, om man måste taga till
årorna. Förmodligen för att undvika detta, valde våra
resande den yttre; förhoppandes tillika, att de i lä un-
der en O nära Grisslan skulle kunna ro dit tillbaka.
Men då de med firade segel började ro, voro de för
svaga mot den stormande sjön, och drefvos allt längre
från ön ut på hafvet. Denna deras vådhga belägenhet
märkte de i hamnen varande fiskare (de fleste af dem
äro ifrån Gefle) och satte utsin största båt med 8 man,
som skyndade till deras räddning. Hvem skulle ej tro,
att hvar och en af de olyzklige med glädje mottoge
sina räddare? så var det ock med 3:ne af dem, men
den 4:de, nemligen inhysesmannen Pehr Jansson, ville
ej skiljas vid båten, den han hade lånt. Fiskarena sa-
de: vi äro icke komne att rädda gamla båtar, utan
menniskolif, och ryckte honom in i den stora båten;
men han svarade med häftiget: jag tror ni vill röfva mig,
hvarpå han kastade sig uti sin båt tillbaka, ryckande
med sig sin och en annans matsäck. Fiskarena, bekym-
rade, öfverlade hvad som var att göra: en del ville fa-
ra efter honom och med våld taga honom ur båten;
andra trodde sig vara försvarade, då de en gång räddat
honom. Både båten och mannen kunde de icke i den
häftiga stormen rädda; de hade största möda att rädda
sig sjelfva med de 3:ne, som de bergat undan faran.
De måste då låta honom fara, han satte sig derpå att
styra. På 5 å 6 mils afstånd från Grisslan sågo fiska-
rena honom ännu med sina kikare. Hans slutliga öde
vet man ej. Sannolikt är, att han af det brusande haf-
vet nedrördes. Det besynnerliga eller rättare ursinniga
i Pehr Janssons förhållande kam förklaras af hans egen-
sinniga lynne. Hans biographi är korteligen : han ha-
de varit bonde, haft till och med tvenne hemman,
sin hustrus och sitt eget. Men genom vingleri i handel
och något fylleri kom han ifrån det ena efter det an-
dra, kunde icke ens hehålla ett torp, för skuld; fick
slutligen socknemännens tillstånd att sitta inhyses i sock-
nestugan. Men som han kunde snickra, hade han för-
tjenst och bergade sig någorlunda, med hustru och 3:ne
barn, som voro hos honom; 2 andra tjente, och ett var
hos hans svärföräldrar. Med sin hustru lefde han heller
icke illa; och han hade äfven i supande blifvit gansk-
återhållsam. Man misstänker dock, att han tillika med
några af sina reskamrater haft något marknadsos, som,
underhållet på morgonen, då de foro till sjös, spände
hans högmod eller inbillning att kunna hjelpa sig sjelf
(han visade sig ofta ega en god portion högmod). Här-
af torde han han hafva stimulerats till det motstånd,
som i hans vådliga belägenhet kan kallas galenskap el-
ler ursinnighet. Hans sjukliga hustru tog sig hårdt af
detta sin mans bedroöfliga öde, och lefde endast 7 vec-
kor efter honom. Deras barn äro af slägtingar upptag-
ne och få litet understöd jaf socknen.
Ryktet om de totala förolyckandet af Galeasen Inga
tillhörande Herr Campbell m. fl., lärer vinna en be-
klaghg bekräftelse, enär hittils ingen annan underrättelse
kunnat erhållas, än att fartygets styrman, Lundholm,
den 20:de Oktober funnits död i skeppsbåten vid Asp-
skår på Agön. Utom ett Silfver-Fickur, som Lundholm
hade hos sig, fanns i båten äfven ett af guld, en guld-
ring med bokstäfverna P. A. E., samt en messingsnyc-
kel och en hofiång. En Skeppare, säges det, skall vid
ingången till Kråksundet halva sett fem personer på ett
vrak långt ut till sjöss, men för storm icke vågat göra
något försök uwll deras räddning. Besättningen lär ha
utgjort 4 man och en gosse, hvilka, jemte 8 a 10 pas-
sagerare funnit sin grafi vågorna. Uppgift å personer-
na saknas ännu. Olyckan förmodas ha inträffat under
stormen .den 10 eller 11 Oktober.
Ur 18335 års Markegångstaxor. För Jemtlands Län;
i Jemtland: Råg 8 Rdr, Korn 6 Rdr, Arter 8 Rdr 16
sk., Hafre 3 Rdr 16 sk., Blandsäd (hälften Korn och
hälften Hafre) 4 Rdr 32 sk.;i Härjeådalen: Råg 4 Rdr,
Korn 3 Rdr 16 sk., Hafre 1 Rdr 24 sk., Blandsäd 2
Rdr 20 sk. För Westerbottens Län: håg 10 Rdr,
Korn 8 Rdr, Blandsäd (hälften Råg och hälften Korn)
9 Rdr, Vicker 4 Rdr 24 sk. Bohvete 8 Rdr 8 sk. För
Norrbottens Län: Råg 8 RBdr 24 sk. Korn 7 Rdr,
Blandsäd (hälften Råg och hälften Korn) 7 Rdr 36 sk.,
Malt 7. Rdr 8 sk. Ärter 10 Rdr 32 sk. pr tunna; allt,
B:co. (Norrl. Tidn.)
sr RE AE EA I NN TATA INS AR RNE RA RESET