Konung Wiinelm genom sitt forbehall, att de Nassauska agnaterne och Tyska förbundsdagen skulle lemna sitt bifall till hvad som stipulerades rörande Luxemburg, blott hade för afsigt att innesluta dem i en cirkel, hvarvid det alltid stod honom öppet att, när han så fann för godt, kunna vända upp och ned på hvad som redan var afgjordt. Konferensen skildes åt, och Holland skulle söka att skaffa de ifrågavarande medgifvanderne rörande Luxemburg. Man låtsade som underhandlade man härom, men arbetade i sjelfva verket deremot. Nu frågar jag, om det väl passar sig för den af de båda parterne, som förpligtat sig att gilfva vid handen medlen till underhandlingarnes återförnyande, att säga tull Kamrarne, att man väntar på tillfälle dertill? Hyad de bördor beträffar, som genom denna sakernes ställning komma att trycka Holland, så fortfara de att vara ungefär desamma, som förut. Lyckligtvis gör tillväxten i inkomsterna från de ultramarinska besittoingarne, att Holland kan anlita denna bjelpkälla för de behof, som de skattdragande annars måst anlitas att fylla; men så är här dock alltid fråga om användande af statsinkomsterne till krigskostnader, då de kunde i annan väg begagnas till långt mera nytta för landet. I Belgien hafva tveriom — fyllnadscentimerne försvunnit ifrån budgeten. Oaktadt de utvertes förhållanderne ännu icke äro reglerade, företagas allmänna 5 7 Sd arbeten af stor nytta; man träffar anstalter, som till och med gamla stater ännu icke kunna vidtaga. Hade jag ej rätt då jag sade eder, att Belgien helt lugnt kunde afvakta tiden, och att det vann allt vid det status quo, som konventionen af den 21 Maj stadgade? De skattdragandes i Holland missnöje besvarar denna fråga tillräckligt. — Konung Leopold fortfar att befinna sig i Paris; men hans frånvaro kommer icke att räcka länge. Liksom alltid, då kongresser varit tillsammans, visar sig i den diplomatiska verlden försök att bilägga de för hand varande politiska tvistigheter. Så talar man nu om konferenser, som skulle vara ämnade att hållas i Paris rörande Belgiska och Spanska frågorne. De Nordiska makterne synas icke vara mycket hågade för, att underhandlingarne rörande Belgien åter skulle öppnas i London. Emellertid är utrikesministern Lord Palmerston en af de män, som äro allramest hemmastadde i detaljerne af Holländskt-Belgiska frågan. Holland skyggar tillbaka for denna kännedom om sjelfva facta och denna opartiskhet, hvilka lägga så många hinder i vägen för dess vanliga taktik. Derföre har det hos de Nordiska makterna föreslagit Paris. De senare hade, såsom jag redan nämnt för eder, genom kabinettet 1 Berlin föreslagit att underhandlingarne skulle åter öppnas i sistnämnde hufvudstad. Om man begagnat Leopolds närvaro i Paris, för att häröfver inhemta hans tanka, så har han utan tvifvel svarat, att Belgien icke skulle taga någon del i nya underhandlingar, förrän Holland erhållit agnaternes och Förbundsförsamlingens bifall tll afträdandet af Luxemburg. Men jag tror att Konung Leopold, som så noga känner sitt rikes interessen och hvad hans ställning fordrar , sysselsätter sig med :handelsangelägenheter, och: med sin svärfader förberedt utvecklingen af de lagstiftande åtgärder, som för detta ändamål komma att föreläggas kamrarne. — Krigsministern har denna morgon afrest till Paris. Hans resa har sannolikt afseende på de Fransyska officerares återkallande, hvilka sedan 1831 varit i Belgisk tjenst. Man sökte i de senaste tiderna att väcka tvedrägt mellan dem och armcden. Någon åtgärd måste tagas i afseende på dessa förhållanden. Hr Thiers tog, under sitt vistande här, mycket noga notis af allt, som rörde denna fråga. SONEN TORRE STINSEN TTT ET IEA