pel! Han gjorde inga föreningar; han verkade sjelf! Och då han af andeligt högmod låtit förleda sig att upphöja vår tids prester till Vederlikar af Christi Apostlar, har han förbisett hvilken oförsynthet det innefattar, att våga tillägga sig dessa titlar, att anse sig såsom andeliga fältherrar, hvilka kunna utvidga det eviga rikets gränsor, 0. S. V. Man hade dock trott, att det presterskap redan vore högst fördelaktigt utmärkt, som 1 denna tid hinner följa den stigande upplysningen, som förstår att inse och har förmåga att stödja denna mer och mer återkommande allmännare religiösa känsla, som är en följd, icke af den torra dogmatikens föredrag, utan af det ljus, som det klarnande förnuftet upptändt i sjätarne, och är något vida högre, sannare, mera upplyftande och ledande, än både Ritens former och Fherarkens mystiska auktoritet. Påminne sig inbjudaren, att de apostlar, han så förnämt påstår sig efterträda, voro män, icke legda tjenare för en stats religion, utan den store Mästarens sändebud till verlden, invigde af anda och kraft, icke af biskop och consistoriales, och att desse kyrkans och sanningens pelare icke ingingo några föreningar, utan tvärtom — utgingo spridde i verlden för att predika, utan tionderättighet, utan andra motiver än inre kallelse, utan andra former än sanning och efterdömelighet. Om kyrkan är hos oss så i förfall, som inbjudaren låter förstå, så bevisar det, att den af vederbörande icke varit nog vårdad. Har man mera sett på sig än sin kallelse, så uppstånde den fallne, omfatte och fylle sin pligt! Föreningsr bilda skrån, — men icke kraftfulla enskilta personligheter. Skrån äro fängslande inrättningar, men sanningen är fri, derföre är kyrkan fri, och dess tjenare skola vara kraftens sjelfvillige arbetare, icke sekteriskt bundne lemmar af en förening, som skulle snart öfvergå till en stat i staten, förverkande dermed förtroendet, aktningen, inflytandet och möjligheten att uträtta hvad godt den kunde, eller bör vilja. Hierarkien har, minst af alla, behof i vårt land af flere föreningspunkter ; ty den har redan flera, måhända alltför många. Vårt presterskap har förening i kyrkans enhet, i stånds-sammansättning; och i lägre potens inom hvarje stift under sin biskop, öfverläggande vid prestmöten. — Biskopen är föreningspunkten, väktaren öfver och för presterne. De förena sig kring honom. Han, en laglig konstitutionel myndighet, kan både upplysa, leda, rätta, uppmuntra, lära och bestraffa. Mera behöfves ej för en ändamålsemlig sammanhållning. Blotta inbjudningen till en annan förening väcker farhåga för afsigter att vilja emancipera sig från lagliga välden, och gifva sig åt sjelfgjorda. Det är redan ett steg på afvägar. Men — återvände man i tid! Man bedje och arbete, och upphöre med konstituerande af ordförande, sekveterare, stadgar m. m., som allt visar tendensen. Man arbete i församlingen, och i synnerhet vid det uppvexande slägtets bildning, och undandrage icke dessa ligter en dyrbar tid, som ej utan ansvarighet förspilles, för bildande af samfund för fremmande ändamål, för uniformerande af handlingssätt och för den möjligen dolda afsigten att befordra en eller annan lycksökares hemliga plan för lyftning och anseende. Man kan ej undgå att göra inbjudaren uppmärksam på både svulsten och det osanna i dess ingress, då han yttrar att tidehvarfvets anda hotar att upplösa samhället i dess djupaste grundvalar och sätta fäderneslandets sjelfständighet och medborgares lycka på spel o. s. v. Lögnen får, minst af alla drägter, utstyra sig med religionens mantel, och tilltagsenheten har sällan vågat framträda i offentlighet med sådana anklagelser, som grundlöst såra regering, medborgerlighet och sanning. Hvile förlåtelsens täckelse öfver imputationer, som ej kunna rättfårdigas af annat än den blindaste förvillelse eller missledning af det mest blossande högmod! Vore så stora samhällsvådor för handen, så skulle de säkert utan all framgång motverkas eller söka hindras af föreningen utaf några Skånska prester, som i sina embetspligter och husliga lif finna tillräcklig och tacksammare sysslosättning än i härfärder mot kämpen : Tiden och Politikens framskridande upplysning ). ) Ehuru det icke kunnat undfalla oss, att Skånska Prestföreningen —— eller som den numera lärer kalla sig — Skånska Prestsäl!skanvet blifvit i denna I