i NYARE ARGUS OCH ENGELSKA MINISTEREN. En analys af Nyare Argus fär den 21 Oktobtr. NY J S Genom framställningen i gårdagsbladet har Läsaren, sett ett ytterligare prof på den frånvaro af blygsel och ärlighet, hvarmed Nyare Argus går tillväga i sina argumentationer, om hvilka en person, såsom vi en gång förut nämnt, så träffande yttrade att de synas sammansatta af de båda orden Argus, som betyder Argus, och mentiri som betyder ljuga. Att inse Aela den oförskämdhet hvarmed Argus förvrängt och rakt omvändt Cannings yttrande, hvarom fråga var 1 gårdegsbladet, och hvilket var i aldeles motsatt anda, dertill fordras likväl, att originaltexten ätergifves, hvilket vi dock lemna såsom en förödmjukelse, ät Argus sjelf tills vidare. Emedlertid. anse vi nyttigt att ytterligare fortgå i att fästa uppmärksamheten på det rika förråd af vrängningar och dikter, som finnas i samma nummer af Argus för den 21 dennes uvch hvilket i detta fall fullkomligt liknar de flesta andra. I slutet af samma artikel, hvari citationen af Canning, äfvensom den infama beskyllningen om orsaken till slafemancipationen förekommer, heter det vidare: Denna egoistiska politik; som, girig, feg och null, utan känsla for Brittiska äran och Brittiska folkets stora och nationella intressen, endast absorberad uti VEngelska krämarintressenas bevakande och befordrande med välbehag ser söndring, osäkerhet och oroligheter uti gamla och nya verldens stater c. Är det möjligt att sammanröra i en mening flera motsägelser, toma ord och oförnuft? Det ar icke nog med att ej synas vilja begripa, att då Engelska folket är en handlande och industriel nation, så måste också dess stora och nationella intressen bestå uti att vårda dess handels och industris fördelar, hvilka utgöra villkoret för dess makt och sjelfva dess existens, men för hvilka likväl den Brittiska äran ej blifvit forbisedd, när detta folk uppoffrat 20 millioner pund Sterling för en så vegennyttig handling som slafyeriets afskaflande i sina kolonier. Var det icke just Argus, som för ett par år sedan, i sitt försvar för Franska Regeringen, fäktade sig trött för den satsen, at en stats politik ingalunda bör bestämmas af prineiper, utan af intres sen? Hvadan för han då ett språk, när fråga är om Frankrike, elt annat i frågan om England? Då hette det: vårda freden, lugnet, och medelklassens och industriens stora legitima interessen; nu: att politiken endast är abserderad i krämareinteressenas bevakande!! — Vidare, utom den ytterliga enfalden uti den föreställningen, att en industriel och handlande stat skulle tro sig kunna beräkna större afsättning på sina produkter i länder, hvarest inbördes krig och oroligheter vore rådande, än uti fredliga stater, en suppositiom, hvars orimlighet utan tvifvel äfven ett pundhufvud kan begripa, så visar äfven detta prat en total glömska af historiens lärdom. Man vet nemligen, att den söndrande politik som Argus klandrar, var just rådande under Sir W. Pitts styrelse, och att det var . för Brittiska äran skull, som han genom sina minga krig och subsidier uppbragte statsskulden till dess nuvarande enorma belopp af 800 millioner P. St.; men att det just var Canning som började följa ett motsatt system, och att det just är reformmi inisteren, som vidhåller det. Ännu ett uttryck i samma stycke, om Englands eget folk: Hvem vet hvarthän dessa millioner olyckliga, som Hlott äro ett annat slags maschiner uti det stora krä?maroch fabriksmaschineriet, kunna föras utaf radikaJerna?? — — Äfven detta bevisar okunnighet om tillståndet i England. Af de talrika undersökningar som i sednare tider blifvit utgifne af trycket angående arbetsklassens tillstånd, befinnes det nemligen, icke allenast att den industriella, eller vid fabrikerna sysselsatta befolkningen är i vida bättre vilkor än den jordbrukande, utan älven, att fabriksoch manufaktur-arbetarnes belägenhet på de anPANRALA PD Me dear rr Am ARd. Ål Ls ee L Re fer l